Konspiration Google — (s)?

När man söker på Google användandes en iPhone (och förmodligen även andra smarta telefoner), kan man använda sin röst för att tala om vad man vill hitta. När jag testade hur det funkade blev det förstås lite blandat resultat: ibland blev det alldeles rätt och ibland uppåt väggarna. Mitt eget namn blev ”austin dog”, till exempel. Men det intressantaste resultatet fick jag med ”Håkan Juholt” (med akut accent), det blev ”what you want”. Så man undrar vad för konspiration som ligger bakom detta.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Konspiration Google — (s)?

  1. Pingback: Språkfredag: Klotter nu och då | Kunskapsbloggen

  2. Nils Hagberg skriver:

    Jag tycker du är lite orättvis som använder svenska sökfraser för att kritisera googles taligenkänining av engelska.  

  3. Östen Dahl skriver:

    Ah… nu var väl detta inlägg inte avsett som någon seriös kritik av Google. Det är klart att om systemet är konstruerat för engelska så kan man inte vänta sig att det ska funka för svenska. På den här sidan ser man att svenska inte finns med bland de språk som de har anpassat det till — däremot finns både afrikaans och zulu med. På min iPhone annonseras funktionen dock på svenska som "Röstsökning" utan någon varning om att det inte ska fungera på det språket, så det är faktiskt lite lurigt. I synnerhet som det ibland ändå blir rätt resultat.

  4. Stefan Holm skriver:

    Halländska mest udda?

    I min koncern har vi röststyrd telefoni. Slår man ett visst nummer, får man frågan 'vem vill du ringa till?'. Då kan man svara 'Stefan Holm' eller 'Stefan Holm på mobilen'. (Skulle det finnas fler än en, får man frågan 'menar du Stefan Holm i Göteborg', varpå man kan svara 'ja' eller 'nej' – svarar man 'nej', så läses nästa namne upp osv.)
    Det fungerar imponerande bra – utom för folk från södra Halland!!! Dem begriper maskinen helt enkelt inte. Ruvar denna dialekt på någon alldeles speciell hemlighet, som vi kan sätta våra fonetikproffs på? 

  5. Jan-Olof skriver:

    halländska

    Jag känner mej naturligtvis hedrad av detta, den enda speciella egenheten jag kan komma på sådär på rak arm är att en vokals påverkan av ett följande r är känslig för stavelsegränser i en del kontexter, tex att "ä" uttalas som öppet [æ:] i "bär" men som mer slutet [ɛː] i tex "bär ut", så är det nog inte i dom flesta andra dialekter. Fast man undrar ju om röstigenkänningen stupar på det …

  6. Stefan Holm skriver:

    Jan-Olof – det kan nog handla om handla om (syd-) halländskt 'r', som ju varken är skånskt eller småländskt tungrots- eller uppsvenskt tungspetsdito utan i mina öron mer av ett schwa. Även vissa vokalljud tycks mig specifika. Ta t.ex. namnet 'Kurt' – det har väl bara 'k' gemensamt med andra landsändar:
    1. Kort 'u' har samma vokalkvalitet som i 'du'.
    2. 'r' hör jag som ett schwa.
    3. 't' är inte supradentalt.
    Det egendomliga är, att vår röstigenkännare inte verkar ha något problem med skånska. De kanske bara 'glömt' att lära den dialekten mellan Getinge och Hallandsås.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>