Försvunna elitminoriteter

I diskussionen om nysvekomani nämnde jag att det fanns stora minoriteter i många östeuropeiska länder före andra världskriget som numera har försvunnit. Med hjälp av Wikipedia och Nordisk Familjeboks uggleupplaga har jag nu fått fram lite data om detta. Jag tittade inte på procenttalen i hela länder utan i första hand på hur det såg ut i huvudstäderna (som inte alltid hade status av huvudstäder på den tiden). Så här såg det ut:
 

Tallinn 1897 (W): tyskar 17 %, ryssar 11%
Riga 1910 (NF): "1/3 tyskar, 20 proc. ryssar, 40 proc. letter"
Vilnius 1897 (W): judar 40%, polacker 30%, östslaver 13%, litauer* 2%, tyskar 1,5%
Warszawa 1914 (NF): "inemot 40 proc. judar"
Prag ca 1910 (NF): "8 proc. tyskar"
Bratislava 1910 (W): tyskar 42%, ungrare 40%
Budapest 1900 (NF): tyskar 14%, judar 23%
Minsk 1900 (W): judar 52%, ryssar 25,5%, polacker 11,4%
Ljubljana 1900 (NF): tyskar 15%
 

*detta är alltså landets majoritetsbefolkning!
 

Som synes fanns det alltså stora grupper av framför allt tyskar och judar i de här städerna. Det liknar situationen i Helsingfors, om vi byter ut tyskar mot svenskar. Det liknar också situationen i Finland på så sätt att minoriteterna i huvudstäderna är större än i landet generellt. I hela Estland fanns det vid förra sekelskiftet ungefär 4% av vardera ryssar och (balt)tyskar. Dessutom hade minoriteterna varit större tidigare: i början på 1800-talet var andelen tyskar i Tallinn ca 40% och ännu tidigare torde de ha varit i majoritet. De tysktalande minoriteterna i Östeuropa tvångsevakuerades i allmänhet under eller efter andra världskriget. Konstigt nog tycks alla de krigförande parterna ha varit delaktiga i detta, det är oklart varför det förmodades vara en så god idé. Hur det gick med de judiska minoriteterna är väl känt.
 

Finlandssvenskarna är i stort sett den enda "elitminoriteten" som har överlevt till våra dagar. De gamla minoritetsspråken har knappast någon officiell status någonstans, och någon "tvångstyska" hör man inte talas om.
 

Det talas ganska lite om effekten av att man har "lyft ut" de här befolkningarna som i likhet med finlandssvenskarna torde ha utgjort en betydande del av de "bildade klasserna" i sina länder. Man kan ju tänka sig vad det skulle ha betytt för den finländska kulturen och vetenskapen om i princip samtliga finlandssvenskar hade "repatrierats" till Sverige år 1945.
 

Om man kan dra några slutsatser som har relevans för den finländska språksituationen vet jag inte, men det ger ändå ett visst perspektiv på finlandssvenskarnas situation.
 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Försvunna elitminoriteter

  1. Stefan Holm skriver:

    Skilda situationer

    Det du redovisar kan tala för finlandssvenskan. Städerna på kontinenten har sedan anno dazumal genomkorsats av härar från Europas två talrikaste folk och det är hos dem, som beslut initierats om att etniskt rensa bort den andre. En krass fråga är om balters och vitryssars inklämda geografiska läge någonsin kommer att medge någon större reell självständighet?
     
    Fallen Ljubljana, Prag och Bratislava har nog med upplösningen av det mångnationella konglomeratet Österrike-Ungern att göra – en upplösning, som trots två världskrig inte ’satt sig’ förrän på sistone (om ens nu).
     
    Finland däremot har bara genomlidit ett krig om överhögheten värt namnet och under både Ruotsi och Venäjä åtnjöt Suomi relativt stor frihet. Därefter har båda dessutom respekterat dess suveränitet (vinter- och fortsättningskrigen gällde inte Finlands status som suverän nation). Det ’herrehat’, som analytikerna delvis förklarar sannfinländarnas valframgång med, är inte riktat mot någon nationell minoritet. Det lönar sig alltså att vara vänner på vägen. Låt karelska ungdomar läsa ryska, om de vill – det är över tid det gynnsammaste även för svenskans status och rykte.
     
    Men nu var det Påsken – glad sådan till er alla!

  2. Östen Dahl skriver:

    Jo, det finns naturligtvis orsaker till att just Finland klarade sig bättre än övriga länder i östra halvan av Europa. Jag är nu inte historiker men skulle ändå vilja ifrågasätta vad du säger om Finlands grannar: den frihet som Finland åtnjöt under svenskt herravälde var nog tämligen måttlig — den blev sedermera betydligt större under storfursten/tsaren. Och att vinterkriget inte gällde Finlands status som suverän nation är kanske sant i teknisk mening men ändå var det ju så att Stalin fixade en marionettregering under Otto Ville Kuusinen som skulle ta över när man hade vunnit kriget. Så tanken var åtminstone att göra Finland till en satellitstat, om landet sen hade fått förbli det är en kontrafaktisk fråga som inte kan besvaras. Norge och Danmark var ju också i teorin suveräna nationer under andra världskriget, men det hjälpte dem inte så mycket.

  3. lr. skriver:

    Ungrarna i Rumänien mfl finns också kvar.

  4. Östen Dahl skriver:

     <a href="" title="Ungrarna i Rumänien"> 

    Påståendet om ungrarna i Rumänien är korrekt. Det finns förstås diverse minoriteter i de här länderna, men för att ringa in "elitminoriteterna" utgick jag från huvudstäderna, och det verkar inte som om ungrarna någonsin har bott i Bukarest i någon större utsträckning. Nu utgör de i alla fall bara 0,4% där enligt den här Wikipediasidan. 

    Det verkar inte som om "elitminoritet" är ett etablerat begrepp; det kanske finns någon annan term för det? Att ha en stor andel av huvudstadens befolkning och då helst större än den genomsnittliga i landet är en indikator på den typ av minoritet jag är ute efter men det fångar inte nödvändigtvis kärnan i företeelsen. Språkligt sett bör det yttra sig i att minoritetsspråket har en starkare position i samhället än vad man skulle vänta sig utifrån befolkningsandelen. Utanför östra Europa finns det eller har det förstås funnits elitminoriteter i många koloniala länder. De franska minoriteterna i Nordafrika är en ganska direkt parallell.

  5. lr. skriver:

    Att ungrarna inte bebor Bukarest beror nog snarast på att den delen inte ingick i Dubbelmonarkien. Enligr denna Wikipediasida (http://en.wikipedia.org/wiki/Romanian-Hungarian) utgör de 6,6 % av landets befolkning och på sina håll över 80 %, sammanlagt 1,431,807 personer.
    En elitminoritet måste vara en minoritet som i högre grad tillhört den härskande klassen. Den anglofona befolkningen i Québec måste också ses som en historisk elitminoritet. Ryssarna i Centralasien?
    I Afrika m.fl. satte kolonialmakterna främjande av elitminoriteter i system, genom söndra och härska-strategier (Divide et impera) kunde man få en del av den infödda befolkningen på sin sida och därmed behålla makten. På denna Wikipediasida (http://en.wikipedia.org/wiki/Divide_and_rule) finns några exempel nämnda.

  6. Mikael Parkvall skriver:

    En potentiellt bra indikator på elitminoritetsstatus skulle också kunna vara att de assimilerar nyinvandrade grupper i en utsträckning som överstiger deras egen befolkningsandel. Det gäller finlandssvenskarna, där en 8-10% av invandrarna till Finland väljer svenska som sitt första inhemska språk (jag minns dock inte var jag såg det, och hittar det inte nu. Men för individuella exempel, se här).
    Det gäller också än i denna dag de engelsktalande i Québec, men knappast ungrare i Rumänien.

  7. Östen Dahl skriver:

    Just det, till bägge de senaste inläggen. Man kan nog generalisera det som Micke säger till att en elitminoritet drar till sig både invandrare och medlemmar av den inhemska minoriteten. Under tidigare perioder var det ju många finsktalande som försvenskades när de avancerade i samhället, och bland invandrare i de högre samhällsskikten var det nog ganska allmänt att de valde svenskan som språk. Det här har naturligtvis försvunnit (i det första fallet) eller kraftigt reducerats (i det andra). Det kan ju finnas olika orsaker till att en invandrare i Finland fortfarande väljer svenska — vilket modersmål de har och var de hamnar till exempel. Jag misstänker att ryssar i Joensuu inte blir finlandssvenskar i någon större utsträckning. –

    Beträffande Rumänien är det naturligtvis också så att ungrarna framför allt bodde i den del som tillhörde Österrike-Ungern, nämligen Transsylvanien eller Siebenbürgen, ett land som drabbats av oturen att mest associeras med vampyrer. Det är lite oklart vilken etnisk grupp som kan ha haft elitminoritetsstatus i Transsylvanien: det fanns ju både ungrare (som indelades i "székler" och "magyarer") och tyskar. Ungrarna var ungefär en tredjedel av befolkningen (nästan lite för många för att vara en elit) och tyskarna 8 procent. Rumänerna var i knapp majoritet men räknades tydligen inte alls: Transsylvanien ansågs ha tre nationer — székler, magyarer och tyskar. Kanske allihop får ses som elitminoriteter. (Information som vanligt från Nordisk familjebok och Wikipedia.)

  8. lr. skriver:

    "Det är lite oklart vilken etnisk grupp som kan ha haft elitminoritetsstatus i Transsylvanien: det fanns ju både ungrare (som indelades i "székler" och "magyarer") och tyskar."
     
    Är man jättedum om man frågar varför inte romerna kvalar som elitminoritet?

  9. lr. skriver:

    @Mikael

    Skulle tippa på att närmare 100% av alla nordiska invandrare väljer svenska som första inhemskt språk. Antagligen gör en del andra germansktalande det samma. Men det skulle förvåna mig om t.ex. estländarna fick för sig att lära sig svenska istället för finska, så vida de inte invandrar till Åland förstås.

  10. Mikael Parkvall skriver:

    Givetvis. Men både nordbor och ester står ju inte för en majoritet del av invandringen till Finland. Ryssar och somalier är ju mer representativa. De flesta har alltså modersmål som inte är nära besläktade med något av de två inhemska.
    Och romerna ligger väl rätt långt ifrån att vara elitminoritet genom att typiskt ligga under genomsnittet i den socioekonomiska hackordnigen.

  11. lr. skriver:

    Den däringa Ifisk va la en intressant förening. I stället för att tillhöra en minoritet i majoriteten blir de alltså en minoritet i minoriteten. Om man vill vara cynisk så kan man i fennomanska termer se det som ett sätt  för dem att gå från en hackad minoritet till en elitminoritet. Rent allmänt handlar det nog snarare om att de bosatt sig på svensktalande orter, talar språk som liknar svenska sedan tidigare eller gift sig med svenskspråkiga.
    Det skulle vara intressant att veta om något liknande skedde i Sverige. Hur många invandrare väljer till exempel att lära finska eller engelska före svenska?

  12. Östen Dahl skriver:

    Ja, termen "elitminoritet" är naturligtvis en aning riskabel, eftersom man utsätter sig för risken att någon tror att man tror att de här minoriteterna är bättre än vanligt folk. Men elitminoriteterna är alltså elit i den meningen att de bor i de stora städerna, att de har bättre genomsnittlig utbildning, status, lön etc. än majoritetsbefolkningen, att de sitter på nyckelposter i samhället och därmed har stort inflytande, samt att deras kultur och språk har högre status och anses värda att anammas av övriga i landet. Det är naturligtvis inte uteslutet att de också finns företrädda på landsbygden som godsägare, präster och befallningshavande. Sen finns det givetvis också gränsfall. De judiska minoriteterna hade många drag som fick dem att likna elitminoriteter men var oftast alltför marginaliserade för att vara typiska eliter. — Det är svårt att se hur romerna skulle passa in här, som Micke säger kommer de alltför långt ner i hackordningen för att de ens ska likna en elit. Då får man nog ha ett ganska annorlunda elitminoritetsbegrepp.

  13. Östen Dahl skriver:

    Till lr:s senaste inlägg — det finns kanske inte så många invandrare som väljer engelska om de inte har kunnat det innan. Men det är ganska gott om sådana som kan det redan när de kommer och tycker att de därför inte behöver lära sig svenska — eller åtminstone föredrar att tala engelska när de kommer åt. I Tornedalen förekom samma sak med finska åtminstone tidigare, jag känner personligen till ett sådant fall eftersom det handlade om mina kusiners mormor, numera avliden.

  14. lr. skriver:

    Mikael

    Jag tror jag har funnit källan här:
    http://www.ifisk.net/intern/tufft.htm
    "Det finns 7 887 utländska medborgare i Finland som har svenska som huvudspråk och 8,7 % av utlänningar har registrerat sig som svensktalande, säger ordföranden Gerd-Peter Löcke. Lika många är registrerade som finskfinskspråkiga men kan svenska."
    Detta kan jämföras med att finlandssvenskarna utgör cirka 5,5 av befolkningen.
    Ungefär 40 % av finländarna kan svenska som andraspråk (totalt alltså ung. 45 %, källa: http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_243_en.pdf), vilket är en betydligt högre andel än de knappt 20 % bland invandrarna som kan tolkas av citatet ovan.
    Riktigt intressant blir det när man läser att det i Finland bor stadigvarande ca 8 500 svenska medborgare (källa: http://www.sls.fi/doc.php?docid=772). Jag skulle gissa att matematiken går ihop (förutsatt att uppgifterna stämmer) av att många av dessa "svenska medborgare" i själva verket är finska återvandrare.
    Den finlandssvenska tankesmedjan Magma har även undersökt invandrarnas attityder till svenskan (http://www.magma.fi/nils-erik-forsgard/en-kommentar-till-undersoekningen-om-hur-invandrare-foerhaller-sig-till-det-finlandssvenska). I denna undersökning i vilken svenska mordersmålstalande invandrare inte ingick kan man läsa en hel del intressant (märk dock att gruppen invandrare är otroligt heteregen och att underlaget för vissa invandrargrupper i undersökningen förmodligen är för litet för att man ska kunna dra några slutsatser).
    "57.5% of the respondents say that their level of Finnish language is poor or that they don't know any Finnish.Only 16.3% estimate their level of Finnish to be good or excellent."
    "47% agree or strongly agree with the claim that the Swedish language is an essential part of Finnish society. 29% weren't sure."
     
    "HAVE YOU SUFFICIENT KNOWLEDGE OF THE SWEDISH LANGUAGE? YES: 24.60%; NOT SURE: 28.20%; NO 47.20%" (Märk att "sufficient" är ett vagt ord då det inter är säkert att man tycker sig behöva kunna någon svenska alls, framförallt inte i Finlands inland.)
    "89.4% of the respondents estimate that their level of Swedish to be poor or they don't know any Swedish. 4.3% say their level of Swedish is good and only 1.5% estimate their level of Swedish to be excellent."
    90 % av invandrarna som inte har svenska som modersmål kan alltså inte svenska. Vilket inte är så dåligt med tanke på att samma siffra för finskan är 60 %.
    "55.4% would definitely or probably like to learn Swedish. 67% would be ready to learn Swedish if it helped them with their career. 16.3% say that they have already learnt some Swedish in Finland."
    Det finns alltså ett klart intresse för svenskan även hos invandrarna. 6,9 % säger att dom redan kan svenska medan 22 % säger att de definitivt vill lära sig språket,  33,4 % säger att de troligen vill lära sig svenska och 26 % är osäkra.
    Slutligen en titt på Svenska folkpartiets valkandidater (http://www.sfp.fi/val/) visar att flera med invandrarbakgrund är engagerade i partiet och även samer (av vilka en del inte talar svenska).
    Några exempel:
    Tina Singh från Indien (http://tinosingh.sfpval.fi/)
    Ahmad Hassan från Somalien (sic!) (http://ahmedhassan.sfpval.fi/)
    Janina Mackiewicz uppväxt i en finskspråkig familj med en polsk far (http://janinamackiewicz.sfpval.fi/)
    Elena Drobych från Ryssland (http://elenadrobych.sfpval.fi/)
    Arshe Said från Somalia (http://arshe.sfpval.fi/)
    Klemetti Näkkäläjärvi, Sametingets ordförande (http://klemettinakkalajarvi.sfpval.fi/)
    Midiya Zahir Hatam  från Irak (http://midiya.sfpval.fi/)
    Och några till.
    Frågan är om SFP hade varit såpass positiva till invandring om invandrarna inte varit positiva till svenskan?

  15. Mikael Parkvall skriver:

    Tack för det, lr! Det kan mycket väl vara där jag såg det ursprungligen. När jag sen försökte återfinna det letade jag nog mest på Statistikcentralens sidor.

  16. Stefan Holm skriver:

    I huv\'et på en cyniker

    Ser man på minoritetsspråk (och språk ö.h.t.) lite von oben, så ändras perspektivet: Precis som 99 procent av alla arter, som någonsin funnits på jorden, är utrotade, så är säkert 99 procent av alla språk det – åtminstone såtillvida, att ingen nutida människa skulle förstå dem. Den processen lär vara irreversibel och måste, om än under visst vemod, accepteras.
     
    Så skydd av minoritetsspråk handlar nog främst om skydd av de människor, som talar dem. Samiska, bretonska, romani, meänkieli m.fl. är hotade, inte minst för att de talas av människor nedåt i hackordningen. Det ser jag som skäl nr. 1 till att ge dessa språk särskilt skydd (även om de över tid kanske ändå inte kan bevaras). Visst nedstäms vi, när saker försvinner för evigt (arter, språk, habitat, seder etc.). Men vad göra?
     
    Däremot syns inga hot mot tyska, ryska, polska, svenska (eller finska) som språk betraktade. De ska givetvis också ges skydd på platser, där de är i minoritet men det är i mina ögon ’prioritet 2’. T.ex. finner en gammal russofil behandlingen av Dostojevskijs språk i Baltikum beklämmande. Men är det inte övergående? Realpolitiska och ekonomiska faktorer (bland dem svenska bankers agerande) torde på lite sikt få en förståelig men överdriven nationalism att framstå som ’musen som röt’.

  17. Henrik R. skriver:

    elit i Sverige

    I medeltidens Sverige var också tyskarna en elitminoritet. I Magnus Erikssons stadslag stadgas att det måste ingå ett visst antal svenskar i städernas styrelseorgan – det får inte bara vara (låg)tyskar.
     
    Vad gäller människor långt ner i hackordningen så är det ju i vårt land främst lågutbildade personer på landsbygden och i städernas förorter som man kanske tänker på, och man kan nog sluta sig till att utan politiskt-kulturellt förankrade talespersoner så har sådana minoriteteter mycket svårt att göra sig hörda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>