Partitivt i köket

(Jag kände mig tvungen att skriva nånting som hamnade överst på sidan, för att inte mitt pinsamma snedsteg i förra inlägget skulle synas lika tydligt…)

Vi talade i ett tidigare inlägg om användningen av partitiv i nordsvenska dialekter. (Eller som jag tror att Östen hellre vill ha det: användningen av bestämd artikel i partitiv funktion).

Till detta område hör även Österbotten, även om det kanske är mer östligt än nordligt. Och där kan man av en lokal hemslöjdare köpa porslinsföremål med just partitiv på. Vem skulle inte vilja ha kärl för peparin, salte, såckre och greddon på köksbordet?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Partitivt i köket

  1. Östen Dahl skriver:

    Ej partitiv

     Micke har rätt i att jag inte skulle kalla detta "partitiv", eftersom termen "partitiv" (när man använder den som ett substantiv) syftar på ett kasus som man hittar i uraliska språk, och det här ser inte ut som ett kasus. Jag tror inte heller någon som har forskat om detta fenomen har kallat det "partitiv" fast Lars-Olof Delsing i Lund säger "partitiv artikel" –  jag vill inte kalla det så eftersom jag tror att det är en utvidgad användning av den vanliga bestämda formen, och att utvidgningen har gått via generiska användningar ("bestämd form i allmän betydelse"). Sen är jag inte jätteförtjust i termen "partitiv" överhuvudtaget men det är av något mindre betydelse. Den som vill veta mer om mina åsikter i frågan kan gå hit och ladda ner vad jag har skrivit i ämnet; en varning dock att det är en ganska lång text på engelska,  

  2. Marit J skriver:

    Det var kvällen

    Nå har jeg lasta ned og lest, og jeg ser at du påpeker at typen "Det var kvällen" har en videre utbredelse enn den "partitive" bruken av bestemt form. Og det er jeg glad for, for som du sier er "Det var kvelden" vanlig i norsk, men ikke "Det står mjølka i kjøleskapet" og lignende. Så det er klart at dette er to ulike fenomen.

    Typen "Det var kvelden" er likevel verdt å fundere over, for den er begrensa, såvidt jeg kan se, til årstider og tider på døgnet. Altså "det var dagen/natta/kvelden/morran/vinteren/sommeren/våren/høsten", og en kan undre hvorfor.

    Her er et autentisk framgoogla eksempel med årstid:

    "Jeg har bedt om å få begynne i flere typer grupper, men fikk til svar at: "nå er det sommeren og slutt for denne gang."

     

     

  3. Stefan Holm skriver:

    Ett första test (redigeringssidan ser skum ut)

    Kan man inte, med tanke på norrländsk ordknapphet, helt enkelt se ’det var kvällen’ som ett förkortat prepositionsuttryck? Efter t.ex. på/om/under/till/innan/efter måste vi ju ha bestämd form på tidsangivelser. Enda (?) undantaget är i kväll/höst/eftermiddag etc. Men det kanske också är en förkortning (av ’i denna kväll’), där vi värjer oss mot dubbelmarkering av bestämd form. Åtminstone står det någonstans i Bibeln (1917 års), att den, som samlar på sig materiella ting här i jämmerdalen, kan känna sig blåst: ’ty i denna natt skall din själ utkrävas av dig’.

  4. Östen Dahl skriver:

    Svar till Stefan

    Det konstiga är väl inte att man använder bestämd form, det heter ju Kvällen kom, utan att den bestämda formen kommer efter ett icke-referentiellt det som subjekt..Att förklara detta med imaginära prepositioner leder nog ingenstans. Vilket prepositionsuttryck skulle det i så fall vara en förkortning av? 
    För övrigt så är denna konstruktion alltså inte specifikt norrländsk — det är inte den "partitiva" heller men den här har betydligt större utbredning, som Marit noterade. Det är i stort sett bara i Danmark och vissa delar av södra Sverige som den saknas i det skandinaviska språkområdet. Norrländsk ordknapphet är inte heller någon särskilt bra förklaringsmekanism (det blev kvällen är ju faktiskt längre än det blev kväll, för övrigt).

  5. Martin Persson skriver:

    Haplologi

    En möjlig förklaring till konstruktionen Det var kvällen är följande:
    1) När bestämda artikeln -en följer på n faller den förstnämnda gärna i tal.
    "Plats på scen!" "Var ligger telefon?" "Vi ses på station"
    (Med förlorat d: "Mota Olle i grinn." "Ut å gå me hunn.")
    2) Detta möjliggör en reanalys av "Det var morgon/afton" som bestämda former.
    3) I analogi med detta får vi senare "Det var kväll">"Det var kvällen".
    Alltså: Man vet att sten i vissa positioner "egentligen" betyder stenen, då kan morron nog betyda
    morronen och om det heter de va morronen måste det ju heta de va kvällen. (Men detta är bara
    en gissning; jag har ingen koll på eventuellt källäge.)

  6. Camilla Nilsson skriver:

    Martin Persson

    Jag tror inte att detta är en fråga om haplologi. Det är nämligen inte bara för substantiv med finalt n som uttalet av bestämdhetssuffix -en kan uteslutas (åtminstone inte bland den typ av nordsvenska dialekter jag anser mig ha koll på). Exempel från pitemål är uttalet av 'kvinna': kwinn (obest.. sing.) kwinna (best. sing.) och kwinnen (best. PL). Partitivdiskussionen ger jag mig inte in på, men nedanstående länk om pitemål kan kanske efter visst begrundande bringa klarhet i frågan.
    http://staff.mh.luth.se/rz/Sojna/subsdekl.htm

  7. Camilla Nilsson skriver:

    Insåg just att kwinn ju slutar på -n åtminstone i berörd dialekt. Dock uttrycks bestämdhet och numerus enligt samma mönster för fleck 'flicka' som för kwinn.

  8. Martin Persson skriver:

    Svar till Camilla Nilsson

    Nu kan jag egentligen inget om nordsvenska, men den bestämda formen kwinna anses nog (något
    förenklat) ha uppstått så här:
    Häst (mask.) + inn (best. art.)
    Sol (fem) + in (best. art.)
    Sedan har det inträffat ett nasalbortfall som drabbat stora delar av Skandinavien (med
    undantag för Danmark, Sydsverige och säkert fler ställen), som ger:
    häst + in
    sol + vokal
    Den där vokalen hos bestämda femininer kan se lite olika ut: soli, sola. Jag misstänker att älvdalskan
    har en nasalvokal.
    Jag vet inte på rak arm när dessa förändringar inträffade, men poängen är att mitt haplologi-
    förslag i princip kan ha ägt rum när som helst, medan kwinna gissningsvis är
    medeltida.

  9. Martin Persson skriver:

    svar igen

    Osynkade, ser jag. Camillas kommentar från 12:47 äger sin riktighet. På samma sätt
    tänkte jag när jag bytte ut kwinn- mot sol i mitt exempel.

  10. Östen Dahl skriver:

    Jag tror inte heller på haplologiteorin,men av något andra skäl. Som jag sa tidigare så är mönstret "det är kvällen" mycket mera utbrett än bara i norrländska dialekter. Om man tittar på sidan 99 i min citerade skrift så ser man att det där finns exempel från Halland och Bohuslän, hämtade från översättningarna av Puck Olssons kattsagor. I samma texter kan man se att de här dialekterna inte har bortfall av bestämdhetssuffixet i ett ord som morgon: 'morgonen' heter där mänen resp. môrran. Detsamma gäller faktiskt bergslagsmål, vilket förvånade mig något.  Så med andra ord finns "det är kvällen" också på ställen där man inte skulle vänta sig det enligt haplologiteorin.
    Länken i Camillas inlägg funkar inte, men filen finns cachad hos Google. Dock kan jag inte se att den kastar så mycket ljus över frågan, det är ett kapitel från en för mig tidigare känd beskrivning av pitemålet där substantivens böjning behandlas.

  11. Stefan Holm skriver:

    Kväll, sten & hund

    Östen: för mig är uttrycken ’det var kväll’ och ’det var på/om kvällen’ betydelsemässigt synonyma och jag ser inget orimligt i, att ’det var kvällen’ är en kontamination av de båda (med förlust av prepositionen). Men visst – styrka det positivt kan jag inte.
     
    Martin: i barndomens Skaraborg skilde uttalet mellan bestämd och obestämd form hos maskuliner, som slutade på lång vokal + n: obest. sten [ste:n]men best. ’stenn’ [sten:]. Dvs. bestämda artikelns ’e’ faller och stamvokalen kortas. Detta var uppenbart produktivt, då det även hördes i ord som fontän, medicin, karavan etc. Vid assimilationen nd>nn (som gäller alla ’nd’-ord i götamål: ’sannstrann’, ’kinntänner’) så finns ju ingen lång stamvokal att förkorta, när artikelns ’e’ faller och vi kan inte gärna förlänga ett redan långt ’n’. Därför blir både hund och hunden ’hunn’.

  12. Östen Dahl skriver:

    Hm, här kan man ”svara på kommentar”, vi får se om det blir en hierarkisk struktur om man gör det. I exemplet ”det var kväll” kan det se ut som om prepositionskonstruktionen var likvärdig, men om du tar det här exemplet från katthistorien i halländsk tappning kan du knappast sätta in en preposition: ”Nu borja här a bli kwälen, a sola gick nair i sjön.” eller det här norska exemplet: ”Det vart kvelden og det vart natta på nytt”. Och till och med i dina exempel kan jag känna en viss skillnad: med prepositionen blir tolkningen av ”det” mera referentiell: man kan säga ”detta var på kvällen” men inte gärna ”detta var kväll”.

  13. Östen Dahl skriver:

    Nej det blev inte hierarkiskt, det ser ut som vanligt…

  14. Stefan Holm skriver:

    Ok.

    Oki, doki – av hjälpverben (vara, bliva, varda, heta, kallas) är det visst bara den rena kopulan, som kan ha prepositionsuttryck. Exemplet från Halland borde jag ha reagerat på. Det skulle låta likadant i de två sydligaste av de sju häradena (Kind och Mark), som är något av mammas gata för mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>