(S)pråkligt

Som vanligt är vid mera framträdande händelser i nutiden har valet av ny ledare för socialdemokraterna några språkliga aspekter:

1) För inte så länge sen diskuterade vi här på bloggen mönstret "Hvad (h)vilja X?", efter ett berömt tal av en något äldre socialdemokrat, August Palm, och kunde konstatera att den flitigt används i svenska media även med singulara subjekt, vilket visar att svensktalande numera har tappat känslan för vad verbens pluralformer inneburo. Den 11 mars hade Expressens ledare rubriken "Hvad vilja Juholt?" (se bilden nedan), emellertid fick de för detta lida en del smälek i bloggosfären, och i nätversionen är det nu korrigerat till det något tamare "Hvad vill Juholt?". I jämställdhetens namn borde man kanske snarare ha korrigerat det genom att lägga till Jämtins namn, då hade man kunnat behålla pluralformen.

2) Som man kan konstatera exempelvis på detta videoklipp uttalar Juholt r-fonemet rätt ofta som en uvular tremulant, nästan lika vackra som de som presteras av landets utrikesminister. Ibland låter det en aning mer frikativt. Oskarshamn ligger på gränsen till det sydsvenska dialektområdet men det verkar inte som om det här mönstret är så utbrett i hans hemstad där man snarast verkar ha främre r (här är ett sampel av oskarshamnsbor, vilka som är infödda är dessvärre inte så lätt att avgöra). Så man undrar — är Juholts tremulanter en individuell idiosynkrasi?

3) Slutligen skulle jag spontant uttala Juholt med akut accent, men det verkar som om många vill ha grav. Jag lider av viss schizoglossi när det gäller sammansatta efternamn som Sjöberg efter att ha bott ömsevis på ost- och västkusten. Min känsla är att man föredrar grav accent i sveamål men akut i götamål, vilket är tvärtom mot förnamn som Malin. Med andra ord har någon som heter Malin Sjöberg logiskt sett fyra möjligheter att uttala sitt namn, men alla är eventuellt inte företrädda i praktiken. Någon som har synpunkter på den geografiska fördelningen?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till (S)pråkligt

  1. Östen Dahl skriver:

    Icke-uvulart modersmål

    Här kan man lyssna till Juholts mamma som har tämligen tydliga främre r, även om hon har r-bortfall före dental (alltså inga retroflexa konsonanter). Senare i klippet kan man emellertid höra en partikamrat som har bakre r men ändå (ibland) använder retroflexer.

  2. wordord skriver:

    akut och grav

    "Slutligen skulle jag spontant uttala Juholt med akut accent, men det verkar som om många vill ha grav."

    —sådana här gånger är det ju bekvämt att vara finlandssvensk, eftersom vi som bekant inte kan skilja på akut och grav accent. Ande-n och and-en är samma sak för oss. ;)

  3. Martin Persson skriver:

    Jag kan bara konstatera att r är ett spännande ljud, som ibland försvinner helt och ibland dyker upp där det inte hör hemma. Sålunda ger "Jurholt" en försvarlig mängd googleträffar.

  4. Jan-Olof skriver:

    r, akut o grav

     För mig, som är född strax söder om r-gränsen, ett par mil norr om utrikesministerns hemstad, växlar nog uttalet av r en del. I stavelseslut blir det mest en förändring av föregående vokal, men i andra ställningar, särskilt mellan vokaler kan det nån gång bli en (nästan) lika tjusig tremulant [ʀ] som hos de båda politikerna, men det vanliga är nog en uvular frikativa [ʁ]. Jag har också ibland  kommit på mej med att använda en tonande uvular klusil [ɢ] initialt.

    Även i mina hemtrakter (eller strax norr om iaf) finns det folk som har bakre r men retroflexa konsonanter, jag vet inte om det är idiosynkratiskt eller mer allmänt.

    Mitt spontana uttal av Juholt är med grav accent, akut accent låter för mej "skånskt", associationerna går till ord som gaspedal med akut accent. Jag tror att jag spontant uttalar både sammansatta efternamn (Sjöberg, Nordbeck) och förnamn som Malin o Gunnar med grav accent, fast jag är nog också lite förstörd efter att  ha bott i Skåne för länge. Ett namn som Malin Sjöberg skulle jag uttala som ett fyrstavigt ord med grav accent på sjö (fast om Malin själv sa det med akut accent skulle jag nog ta efter). Mitt eget förnamn uttalar jag med akut accent på den betonade stavelsen "no", men en Sven-Erik som jag känner uttalar jag med grav accent på "ne" (trots att jag uttalar både Olof och Erik med grav om dom inte ingår i en sammansättning). Det krävs nog en ordentlig utredning för att få ordning på det här.

     

  5. Henrik R. skriver:

    r-uttal

    Som förälder till en 7-åring har jag noterat en stor variation i r-uttalet bland min dotters kamrater. Även om vi bor i Skåne så är det flera i hennes klass som har frikativt r, och det har hon själv också, även om hon på sistone har börjat slänga in klara skånska r lite varstans. Främst hör man dem i hennes uttal av ordet "tre". Jag har också börjat lyssna noga på vuxna svenskars r-uttal, och jag tycker mig höra att också vuxna har en större variation än vad man av rent regionala skäl skulle kunna vänta sig. Kan det vara så att r-ljudet inbjuder till ideosynkratiska varianter som man faktiskt kan behålla hela sitt liv? Fonemet är ju ändå unikt.

  6. Stefan Holm skriver:

    Götaregeln

    Med Juholt delar jag egenheten att vara född och uppvuxen i gränslandet mellan sydligt tungrots- och nordligt tungspets-r. På västsidan av Vättern har detta lett till den s.k. Götaregeln, som är fullt levande i mitt idiom. Den säger, att jag använder bakre tungrots-r ordinitialt samt när det är långt (dubbeltecknat, ’rr’) och främre tungspets-r i alla andra fall. Det betyder, att ’dör’ har främre men ’dörr’ bakre ’r’ och att jag har två olika ’r’ i ord som ’rar’, ’rör’ och ’ror’.

    Lite komiskt kan det bli i en utsocknes öron i sammansättningar som ’förrätt’, ’kopparrör’, ’överrock’, ’underrede’, ’urringning’ och ’Österrike’, där jag i skarven mellan leden uttalar båda typerna av ’r’ i följd, åtminstone i otvunget umgänge med stamfränder. Det är en tungvrickare man kanske måste ha fått med bröstmjölken för att klara av. Detta hör det inre av Västergötland till men hörs inte hos t.ex. infödda göteborgare.

    När det gäller accenten i tvåledade efternamn, så är det grav, som gäller i mina avkrokar. Men – du har lyckats hitta ett av få undantag: Sjöberg (och Sjögren) är ofta akuta men aldrig t.ex. Sjöstrand, Sjöholm, Sjölund, Sjöstedt eller Sjökvist.

    Ibland blir det svårfattbart, som t.ex. det fristående, grava, Lindgren, som alltid blir akut i kombinationen Astrid Lindgren (men gravt i Fredrik Lindström). Annars hajar jag alltid till inför de ganska många programledare och reportrar i TV (i synnerhet på TV-sporten nu under vintersäsongen), som tydligt kommer norrifrån och just uttalar tvåledade efternamn akut. Juholt tar vi götar, språkligt sett, på gravaste allvar.
     

  7. Jan Wiklund skriver:

    Vi norrlänningar

    I min fars bygder i Ångermanland uttalas givetvis alltid Wiklund (och liknande namn) med akut accent. Men hur långt söderut går gränsen egentligen?

  8. Östen Dahl skriver:

    Julholt m fl

    Martin Persson tar upp en annan språklig aspekt, nämligen hur folk uppfattar namnet Juholt. Problemet — tror jag — ligger i att ju inte är ett meningsfullt ordled (det är visserligen ett svenskt ord men inte ett som passar i en sammansättning). Alltså omtolkas namnet i bästa äggkornanda till Jurholt, Julholt och Junholt — alla dessa alternativa beteckningar på Håkan  finns att hitta på nätet, fast endast det sistnämnda är representerat i befolkningen, såvitt jag kan upptäcka. (Jag kände en gång en nästan-namne till H.J. med detta efternamn och trodde länge det var samma person.)

  9. Stefan Holm skriver:

    Republiken Jämtland?

    Min gissning, Jan W., efter radio- och TV-lyssnande är, att hela Norrland har akuta tvåledade efternamn, inklusive Dalarna, Gästrikland och Hälsingland - plus Gotland, icke att förglömma. Intressant vore, om någon jämtlänning kunde gendriva detta - enligt moderna kartor över svensk prosodi, återfinns just (och endast) i Jämtland tonkurvor, som liknar de götamåliska (kanske via historiska norska kontakter)?

  10. Alexander skriver:

    Lokal expertis

    En lokaltidningsreporter som påstår sig veta vad som är korrekt uttal av Juholt kontaktar i denna artikel Svenska språknämnden och konstaterar att det handlar om grav accent. 

  11. Östen Dahl skriver:

    Grava fel!

    Men hallå! Lyssna på ljudklippet i artikeln och hör att han säger Júholt med tydlig akut accent. Och dessutom skriver han att det ska vara som Hydman och Utrecht. Och vem har hört denna holländska stad uttalad gravt? Men det är tydligen "Svenska språknämnden" — vilken som bekant inte heter så längre — som har vilsefört honom. Han säger sig ha talat med "Eva Olofsson" men den anställda på Språkrådet som kommer närmast stavar "Eva Olofsson". Så här var det väl nästan inte en nuffra rätt. Det är ovanligt att språkpoliser hänger upp sig på ordaccenterna men däremot vanligt att de faller på eget grepp. "Det är lika allvarligt att uttala ett namn fel som att stava fel" säger Jesper Ericson.

    Men artikeln är ändå intressant på flera sätt. Dels för att vi får veta (något indirekt kanske) att det faktiskt ska vara akut accent, om man nu ska gå efter principen att namnets bärare bestämmer. Dels för att vi får se ett nytt sätt att återge ordaccenterna i skrift. Ericson skriver "Juuuholt" för att representera akut accent och "Ju-holt" för att representera den grava. Hur ser det ut om man gör det konsekvent? Räääven ras-kar öööver iiisen?

  12. Martin Persson skriver:

    Anekdotisk evidens

    Och vi måste tydligen uttala Håkan med akut accent (accent 1) om klippet ska styra våra liv.

    Mer intressant är Östens slutkläm. Jag vill minnas att en kvinna i bekantskapskretsen kom från Jämtland och hette Marina, vilket hon själv uttalade med akut accent. Detta gjorde att hon ibland blev omnämnd som "Marina med fem i" eller liknande.

  13. Johan skriver:

    Gravare fel!

    Östen: Jag har väldigt svårt att skilja "Eva Olofsson" från "Eva Olofsson" i din 22.14-text… Kolla om dina nuffror möjligen blev fel också i hastigheten?

    (Däremot håller jag tveklöst med om att "Juholt" har akut accent i ljudfilen. Som jag fattade artikeln tyckte Språkrådet att det vore mer logiskt med grav.)

    Martin: Jag uttalar ett ensamt "Håkan" med grav accent men i någorlunda snabbt uttal före ett efternamn som "Juholt" blir det som i ljudfilen.

  14. Östen Dahl skriver:

    Fel och fel

     Ja nu är det jag som har fallit på eget grepp. Personen som jobbar på Språkrådet stavar sitt efternamn med v i stället för f, men Ericson skrev alltså det senare.

  15. Stefan Holm skriver:

    Foneeetisk skrift

    Apropå SvD:s 'fonetiska skrift': Uppfattas skillnaden mellan akut och grav vara stavelselängden!? Är den inte istället (rätta mig, om jag har fel)?

    1. Respiratorisk: Vid akut accent är skillnaden i utandningsstyrka större mellan första och andra stavelsen (4-1 med SAOBs notation) än vid grav (3-2).
    2. Kromatisk: Vid akut accent har ett tvåstavigt ord en tontopp men vid grav två (tydligast i göta- och sveamål).

    Däremot kan jag uppleva tryckstark stavelse som (i båda accenttyperna) något längre i dalmål (och gutniska) än i övriga dialekter. Är det kanske det, som spökar? Moora och Faalun hade man kunnat köpa men aldrig Juuuholt.
     

  16. Östen Dahl skriver:

    Prosooodiska konstigheter

     Det var inte SvD:s fonetiska skrift utan den kalmaritiska tidningen Barometerns. Men mer relevant:

    1) det finns inte någon enkel relation mellan betoning och parametrar som stavelselängd och utandningsstyrka. Det verkar som om det som vi uppfattar som tryckaccent beror på båda dessa faktorer plus tonhöjden. Någon som vet mer om fonetik än vad jag gör kanske kan ge en fullständigare redogörelse. Men det är ganska tydligt att svenska betonade vokaler är längre än obetonade.

    2) Skillnaden mellan akut och grav accent anses numera allmänt bestå i att det tonhöjdsfall som kommer efter den betonade stavelsen kommer senare i ord med grav accent än i ord med akut. Det stämmer visserligen att många dialekter också har en skillnad mellan entoppig och tvåtoppig grav accent men inte alla (när Stefan säger "tydligast" så är det de dialekter där det överhuvudtaget är en skillnad i toppighet). 

    Den anekdotiska evidensen tyder alltså på att en del människor uppfattar tonaccentskillnaderna bland annat som en skillnad i den första stavelsens längd. Jag är inte säker på om detta stämmer med den akustiska bilden, men det kan ju finnas en sådan sekundär effekt. Om detta får fackfonetikerna uttala sig.

     

  17. JP skriver:

    Jämtland

    Stefan Holm: Min personliga iakttagelse – anekdotisk, naturligtvis – som jämte är att den grava accenten är vanligare i Jämtland än längre österut när det gäller tvådelade efternamn (och förnamn av typen Malin etc.), så jag kan bekräfta dina uppgifter.

  18. Östen Dahl skriver:

    Akut blir grav

    Pratbyrån.se citeras artikeln i Barometern om uttalet av Juholt som att "det ska vara den internationellt mer gångbara grava accenten"… och en annan pratare kommenterar "Är han kanske finlandssvensk? Jooo." Vi får se om förvirringen i Barometerartikeln kommer att leda till att "akut accent" och "grav accent" helt byter betydelse.

     

  19. Felix skriver:

    Angående "individuell idiosynkrasi": finns det idiosynkrasier som är annat än individuella? Jag vet knappt själv om det är en retorisk eller ärlig fråga jag ställer, men jag skyller på klockslaget :)

  20. Östen Dahl skriver:

    Svar

     Nej.

  21. Henrik R. skriver:

    accent

    Som ni säkert vet realiseras accentskillnaderna lite olika på olika ställen i landet. Själv har jag som bördig från nordöstra Skåne nästan identiska kurvor (båda entoppiga), men isättningspunkten varierar. Det gör att min grava accent ibland uppfattas som akut (men konstig) av folk från andra landsdelar. Och jag har svårt att härma den tvåtoppiga accenten utan att låta väldigt överdriven, till viss glädje för mina fonetikstudenter.

     

    Förresten stavade jag fel på <idiosynkratisk>. Usch.

  22. Alexander skriver:

    Förvirringen fortsätter

    Lokaltidningarnas bevakning av riksmediernas kartläggning av uttalet av Juholt fortsätter med en artikel i Östran. Terminologin väcker även här frågor:

    "Kollegorna på Östran säger Ju'holt med betoningen på den första stavelsen. I riksdagskansliet är man överens om att talmännen och riksdagsledamöterna lägger betoningen på båda stavelserna. Det lutar åt att det också blir språkvårdarnas rekommendation."

  23. Stefan Holm skriver:

    Rent Orwellskt

    Etter värre, Alexander! Meningen i Östran efter den av dig citerade lyder: 'Det skulle i så fall vara analogt med uttalet på "Anholt", den danska ön mitt emellan Grenå och Falkenberg'. Antingen tycker de, att 'betoning på båda stavelserna' = 'akut accent' eller också hör någon på östsidan av Sverige danska 'Anholt' uttalas gravt. Snart gäller väl 'ja' = 'nej' och 'vitt' = 'svart'.

  24. Östen Dahl skriver:

    Folkförvirrande

    Artikeln i Östran bygger på ett samtal med Sveriges Radios språkvårdare Eva Göransson. Enligt Sveriges Radios avsiktsförklaring ska SR vara "folkbildande och språkvårdande". Här har man än så länge misslyckats med båda delarna. Men betoning på båda stavelserna är inte helt fel om man menar det grava uttalet, eftersom det noga räknat blir sammansättningsaccent, vilket innebär bitryck på andra stavelsen.

  25. Östen Dahl skriver:

    Juholt samuraj?

    Ytterligare en vinkling på uttalsproblemet får man här:

    "Efternamnet uttalas för övrigt Juuuholt, inte Ju holt som om han vore japansk kampsportare"

    Fast då skulle han väl heta Yuhoruto? Och knappast väl med grav accent?

  26. Stefan Holm skriver:

    ...eller cowboy?

    Ang. Anholt kunde man anhåll’t om en rättelse av Östran (eller SR)? Fast konspiratören inombords anar, att hela förvirringen är planterad av parti(s)trateger på temat ’all reklam är positiv reklam’. I nästa steg kanske uttalet lanseras som Joe Holt?

  27. johan engdahl skriver:

    något helt annat:

    jag har börjat tänka på att många i min omgivning säger "fett kul det är!"  eller kanske "dryg du e alltså!" etc, alltså att man utelämnar "vad" i början av meningen (jag själv också förresten). kan detta vara nåt för bloggen?

    mvh johan

  28. Jan-Olof skriver:

    Anholt

     Jag har (fast det var länge sen) hört folk i Falkenbergstrakten uttala Anholt med långt [ɑː] och (tror jag) akut accent, dvs samma mönster som Juholt; en del är dessutom fortfarande irriterade över att svenskarna lämnade över ön som egentligen borde tillhöra Morups församling till danskarna i freden i Brömsebro.

  29. Johan skriver:

    Juholtsk accent revisited

    SVT:s/SR:s/UR:s Språkbrevet nr 1 2011 (som väl väger tungt) skriver följande:

    "Håkan Juholt /ju:hållt/, betonar Juholt som judo med allt tryck på u

    politiker (S); accepterar också jämn betoning som i utsålt"

    Jag gissar att författarna har frågat Juholt och fått klartecken även för grav accent.

    (Tilläggas kan att övertecknad (skåning) aldrig skulle drömma om att uttala "utsålt" med något annat än akut accent…)

  30. Rune skriver:

    Vi stod i en grupp och väntade på att portarna skulle slås upp till ett 50-årskalas, En parant, ung dam närmar sig sakta gruppen.

    Vem är donnan, frågar någon.

    Det är Agnes, svarar Helena.

    Det blir tyst en stund, varpå någon säger: Vem f-n är Agnes?

    Det visade sig, att flickan var Agnes´ fästmö, men att Helena, kommen till Sverige som sjuåring för fyrtio år sen med sina finska föräldrar, inte lärt sig den grava accenten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>