Akut tuggsallad

Jag befinner mig just nu i Freiburg som ligger inklämt i Tysklands sydvästra hörn med Schweiz och Frankrike i omedelbar närhet. I alla tre länderna är det traditionella lokala språket alemanniska, och den vanligaste grönsaken är något som på detta tungomål heter nüssli vilket inte är någon slags nötter som man kanske skulle kunna tro utan en sallad som görs på en växt vars latinska namn är Valerianella locusta, på svenska vårklynne. Nu är det väl ingen som har sett vårklynne annonseras i svenska butiker, däremot dyker den upp under det franska namnet som är mâche – men tämligen ofta omgjort till machésallad, vilket väl närmast borde betyda 'tuggad sallad'. Den här formen är så pass etablerad att den står i svenska Wikipedia, som säger "I livsmedelsaffären kallas vårklynne maché eller machésallad, vilket är det franska namnet". Det här är ett exempel på en mera generell tendens, nämligen att svenskar gärna placerar en akut accent på slut-e i franska ord. Det kanske vanligaste exemplet är det franska ordet för 'get' som har akutiserats till ett svenskt ord för getost, chevré (tidigare noterat på bloggen här). På den här sidan hittar man ett recept som innehåller både chevré, machésallad och som grädde på moset också crème fraiché — och om man söker på "cremé" finns det både "cremé fraiche" och "cremé brulée". Som jag sa i den tidigare tråden kan man också misstänka att namnet på den svenska osten grevé är en irrgallicism. Någon som kan bidra med ytterligare exempel?

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Akut tuggsallad

  1. Helena Hansson skriver:

    Inte vårklynne men ...

    … fältsallat eller vintersallat brukade den kallas för inte så hemskt många år sedan.

  2. Östen Dahl skriver:

    Kärt barn...

     Jo, Feldsalat är den officiella beteckningen på tyska, så att vi har alltså bytt en germanism mot en irrgallicism. För övrigt meddelar oss Wikipedia att det finns några ytterligare beteckningar inom det tyska språkområdet:

    Ackersalat (in Schwaben), Mäuseöhrchensalat (EifelHunsrückSaarland,Luxemburg), Vogerlsalat (Österreich), Vogelsalat (Südtirol), Rapunzelsalat (ThüringenSachsen) Nüsslisalat oder Nüssler (Schweiz), Nüsschen (Waldecker Land, Nordhessen), Sunnewirbilin bzw. Sonnenwirbelin (Baden), Rawunze (Mittelhessen) und Rawinzchen (Schlotheim, Thüringen), Wingertsalat (Pfalz).

    liksom på franska:

    blanchetteboursetteclairettedoucetteoreilletteramponvalérianelle, ou, en Belgiquesalade de blé

    och på engelska:

    Lewiston cornsalad,lamb's lettucefetticusfield saladmâchefeldsalatnut lettuce and rapunzel

    och på italienska:

    formentinosongino,soncinosarsetdolcettavalerianellainsalata valerianamolesini matawilzgrassagallina

    spanska:

    alfaces, canónigos, dulceta, hierba de los canónigos, lechuga de cordero, valeriana comestible, valerianilla portuguesa, yerba de canónigos, yerba del canónigo, yerba de los canónigos.

    katalanska:

    canonges, dolceta, dolcetes, enciam de la Mare de Déu, enciamets de la Mare de Déu, herba dels canonges, margarideta, margaridetas, margaridoia, margaridoies, marietes.

    galiciska :

    herba benta, herba dos coengos, valerianela.

    baskiska:  

    ardimihia, soldadu belarra, soldadu-belarra.

    Portugusiska:

    alface cordeirinho, alface-de-coelho, alface de cordeiro, alface-de-cordeiro, valeriana hortense, valerianinh

    …nu är det bäst jag slutar.

     

  3. Martin Persson skriver:

    "Entrecoté" är väl klassikern i sammanhanget, men speciellt irrfranskt är det inte. Vidare har jag läst om färgen "begé", som råkar sammanfalla ortografiskt med en SAOL-främmande variant av det svenska verbet bege, vilket väl låter oss ana att accenten nog delvis mist sin status som franskhetsmarkör. "På återséende" eller (eller till och med "på återseénde" är sporadiskt uppträdande varianter.

    Sant irrfransk är väl i alla fall "pistage"?

  4. Martin Persson skriver:

    Begé, bege, cremé ...

    Så här ser det ut på en modeblogg jag hittade:

    Vårens färger:
    Det absoluta hetaste färgerna i vår är ju cremé färgat / tonfärgat med huden.
    ex, bege,ljus rosa, mycket vitt, bege brun, aprikos, ah som sagt hudtonad färg.
    Våga ta vitt plagg mot vitt plagg. Kör på lite tråkig färg ihop så.
    Eller vita kavaj på ett begé linne/tunika.
    It will be suuper snyggt!
     

  5. Östen Dahl skriver:

    Bakomliggande motiv

     Här hittade jag en lång diskussion om okonventionellt placerade accenter i förnamn. Det verkar finnas åtminstone fyra olika möjligheter: 1) användaren tror att betoningen ska ligga på den markerade stavelsen (maché); 2) användaren känner inte till accenternas funktion utan sätter dem där de så att säga brukar vara (på sista stavelsen); 3) användaren vill markera att vokalen inte är stum utan ska uttalas fast den inte ska betonas (som i namnet på den amerikanska glassen Frusen Glädjé); 4) användaren är överhuvudtaget inte intresserad av uttalet utan tycker att det ser häftigt ut med accenter (som i Mötley Crue och Motörhead).

  6. Linnea skriver:

    Ännu ett bakomliggande motiv

    Som en variant på det fjärde motivet som radas upp här ovan, vill jag påstå att vissa använder accenter som en slags uttalsuppmärksammare. Accenttecknet betyder helt enkelt att ordet inte uttalas som det stavas (enligt vanliga svenska konventioner). Det motiverar åtminstone "återseénde", "begé" och "cremé".

  7. Tore skriver:

    tuggat papper

    Just i fallet maché kan man väl i och för sig misstänka att slutaccenten helt enkelt kommer av att det enda svenskar torde associera ordet till är papier mâché, som ju har slutaccent.

  8. Östen Dahl skriver:

    Diverse ideér

     Till Linnea: Ja, det stämmer nog, och frågan är om inte mitt 3) egentligen är ett specialfall av detta. Men paradoxen blir då att accenten i princip kan få helt motsatta effekter, beroende på vilket uttal man tänker på som det naturliga. Stavningen Marié som 116 kvinnor i Sverige används tydligen för att man ska uttala e-et. Men i cremé är det snarast tvärtom, för jag undrar om någon verkligen uttalar det tvåstavigt.

    När man skriver återseénde (6910 träffar på Google) eller Marié får den akuta accenten samma funktion som trema i andra språk, det vill säga att man markerar att vokalerna i en vokalkombination ska uttalas var för sig — som i nederländska ideeën 'idéer' eller coördination som man ibland ser i amerikansk engelska. 

    Till Tore: Stämmer, den tanken har också flugit genom mitt huvud. Jag misstänker att de flesta svenskar också uttalar maché tvåstavigt. Jag får erkänna att jag själv nog skulle ha gjort det innan jag kollade ursprunget. Det blir rätt jobbigt om man ska få in ett franskt långt a-ljud och dito sje-ljud före s-et i sallad. Så det vore kanske bäst att välja någon av de svenska beteckningarna. Men varför gör man vintersallad på vårklynne?

    För övrigt påstår Google att man kan hitta 262 000 förekomster av stavningen ideér på svenska. Låter osannolikt, men uppenbarligen är det väldigt vanligt. Liksom kafeér där man kan inta en chai latté.

  9. Alexander skriver:

    Museal stavning

    För övrigt påstår sig Google också hitta 383 000 muséet, 56 300 museét, 245 000 muséer och 51 000 museér. De accentdekorerade formerna tycks alltså stå för över en tiondel av alla förekomster av ordet museum i bestämd form. 

  10. Alexander skriver:

    Ett annat uppséendeväckande betéende

    Påfundet att använda accent för att markera att två på varandra följande e ska uttalas var för sig tycks inte vara helt ovanligt bland svenska språkbrukare. Det går att hitta mer frekventa exempel än återséende

    Léende får 23 900 träffar på Google, leénde 12 000.

    När det ska skrivas om magiska feer är det nästan lika vanligt med accent som utan: Google hittar 19 100 träffar på svenska sidor för féer och 4 440 för feér - att jämföra med 30 300 för feer

     

    Alla ord med dubbel-e tycks drabbas av detta. Google hittar 6 570 träffar på betéende och 4 920 på beteénde. Det går också att hitta flera hundra träffar på andra avledningar av se, som avséendeuppséendeväckande och séende (och något färre där accenten satts ut över det andra e:et).

    Till skillnad från gängse användning av trema placeras accenten i dessa fall tydligen oftare på den första av de två vokalerna – men det går också att konstatera att det i många fall är en ganska jämn kamp.

  11. Jan-Olof skriver:

    saké

    Jag kom att tänka på stavningar som saké för japanska (någorlunda) starka drycker och Ismail Kadaré för den albanske författaren Ismail Kadare, numera bosatt i Frankrike. Båda stavningarna ses då o då i svenska. I båda fallen handlar det väl om att man i ett eller annat språk vill markera att slutbokstaven ska uttalas.

  12. Östen Dahl skriver:

    Saké à la française

     Men i saké och Kadaré är det inte irrgallicismer utan snarare verkliga gallicismer, eftersom de stavningarna ju ofta används i franskan.  

     

  13. Andrea Kiso skriver:

    nyttiga ord i baggaget

    Tack för den här tvärspråkliga samlingen!  Ska anteckna den och behöver alldrig mer vara utan min favoritsallad :-)

  14. Stefan Holm skriver:

    Bohuska spratt

    En irrgallicism (äldre och utan é) är de småfirrar vi gärna toppar äggmackan med. En salteriägare fattade under 1800-talets andra hälft tycke för de läckra inläggningar bl.a. fransoserna gör av den fisk de kallar anchois (Engraulis encrasicholus). Så fick han idén att göra samma sak med den skräpfisk, som följer med vid sillfångster: skarpsill (Sprattus sprattus) - som grannfolken kallar brisling och britterna sprats - och kränga av resultatet som ’ansjovis’.

    När senare den äkta varan letade sig till Sverige var namnet upptaget och den fick saluföras under namnet sardell, som likt sardin lär vara en italiensk diminutiv av fisken sarda (Sardina pilchardus). Men pass upp – även sardinburkarna innehåller ofta Sprattus sprattus!

    Att inte domstolen i Strassburg slagit till mot detta?
     

  15. Lena Ess skriver:

    Strassbourg

    Roligt, roligt! Och intressant. Vad jag är glad att jag hittat till denna blogg!

  16. Lovisa Språkpolisa skriver:

    mény

     Jag såg ett exempel på hur accenten helt tycks ha bytt plats i ett uttryck, nämligen "a la carté". 

     

    "Ja just det, så skulle det vara ett sånt där streck någonstans också" kan jag tänka mig att de sa innan de smällde upp skylten på pizzerian.

  17. Johan Engdahl skriver:

    @ Lovisa Språkpolisa

    Men du har själv lagt till ett "a" i "språkpolis", ju.

  18. Ingrid skriver:

    Genré

    Jag såg en stor svensk kommersiell tv-kanal skriva "genré" för ett tag sedan. Det är en sådan där accent som man verkligen inte förstår varför de satt dit. De borde ju ha uttalat ordet "genre" någon gång?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>