Fortfarande moll, men inte längre betingslön

Även om många av oss hellre skulle glömma det, minns ni kanske det fiaskoartade miljömötet i Köpenhamn för ett drygt år sen. De deltagande länderna kom i vanlig ordnig överens om att klimatproblemet bäst hanteras genom springnota och business as usual.

Det som slagit mig på sista tiden är att medierna till synes börjat benämna överenskommelsen för ett ackord snarare än ett avtal. Och en korpuskoll bekräftar faktiskt min maggropskänsla.

Databasen Presstext innehåller påfallande få förekomster av någon av de tre söktermer jag testade (”klimatavtalet i Köpenhamn”, ”köpenhamnsavtalet” och ”köpenhamnsackordet”) — totalt bara 80 stycken, varav 20 ”ackord” och 60 ”avtal”.

Men själva kronologin är intressant — det finns ingen som helst överlappning mellan de båda termerna. Under hela 2008 och 2009 (man började prata om det redan innan det  fanns något som ens någon med god fantasi kunde kalla ”avtal”) hette det ”avtal”, vilket i de tidningar som finns representerade i Presstext användes för sista gången i Norra Västerbotten dagen före Lucia 2009. Innan dess talade ingen om ”ackord”. Första förekomsten av ”köpenhamnsackordet” dyker upp i tidskriften Entreprenör i slutet av februari året därpå, och följs av noll förekomster av ”avtal”.

Månaderna runt årsskiftet är lika dunkla som Jesu liv i tjugoårsåldern, men det intressanta är ändå att förändringen är så pass abrupt. Normalt dyker det upp en ny form som sakta men säkert breder ut sig för att till slut besegra den gamla. Här har vi alltså att göra med ett fall där den svenska journalistkåren till synes bytte språkbruk mer eller mindre över en natt!

Innan någon annan medbesserwisser påpekar det ska jag kanske nämna att ackord i betydelsen ’avtal’ inte är ny i svenskan, och SAOB har belägg från 1600-talet. Men då rör det sig förstås om ett franskt lån, som sedermera har försvunnit. Många moderna engelska lån är ursprungligen franska, och därför kan det se ut som en kontinuitet i svenskan, fastän det inte finns någon. Jag ser ingen anledning att betvivla att köpenhamnsackordet representerar en anglicism snarare än en gallicism eller ett idogt läsande av svensk 1700-talslitteratur.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fortfarande moll, men inte längre betingslön

  1. Rune skriver:

    Verbet ackordera har väl varit tämligen synonymt med avtala genom seklen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>