Ny doja i gamla paver

Jag vet inte hur många gånger jag har hört ordet ”inaskad” under de senaste två dagarna. Visserligen har jag suttit hemma och surat, och därmed haft radion på en hel del, men även dagstidningarna — och idag även Språktidningen — frossar i ”årets ord”. Vulkanutbrott och fotbollstutor dominerar.

Däremot har jag en känsla av hur många gånger jag tidigare hade hört ”inaskad”, nämligen aldrig eller nästan aldrig. Och därmed uppfylls åtminstone mina kriterier på en icke-nyhet, nämligen att det är nyheten snarare än händelsen som är det viktiga.

För den som tillbragt mellandagarna i medieskugga, så handlar det alltså om om att folk som i våras inte kunde flyga hem från utlandet på grund av den isländska vulkanen-med-det-svåruttalade-namnet av någon person vid något tillfälle tydligen benämnts ”inaskade”. Och de äkta hälfter som befan sig hemma i Svedala var ”askänkor” eller ”askänklingar”.

Tydligen (att döma av medieutrymmet) hyser det svenska folket en enorm fascination för det faktum att någon förmodligen rysligt begåvad person har skapat ett sprillans nytt ord. Att det sen inte har använts av många andra (förrän de senaste dagarnas meta-användnig!) tycks spela mindre roll.

Inget fel på ordet som sådant, och jag har heller inget emot att vi fick ett lån från zulu (fotbollstutan alltså), men det som jag tycker är lite intressant är hur detta får så pass stort utrymme som det får. Varför gör svenskarna kollektivt vågen av det faktum att något skapat en sammansättning som vi antagligen inte kommer att få anledning att återanvända på ett bra tag?

Jag har själv inget svar på frågan, men tycker det spännade fenomenet inte är ordet/orden i sig, utan folks reaktion på "nyheten". Sådana här konstruktioner snickrar vi ju ihop lite till mans närhelst behov uppstår. Beror det på att ”nyheten” lanserades av Språkrådet, och därmed fick en ”officiell” stämpel på sig? I vilken utsträckning beror det på uppfattningen att ”språk är detsamma som ord, punkt slut”? Eller att språk är eller bör vara oföränderliga? Återspeglar det en tro i folkdjupet om att ordförrådet till sin natur utgör en sluten klass, till vilken endast ett fåtal nya medlemmar kan fogas av en därför avsedd myndighet?

Det är svårare att föreställa sig medierna frossa i en nyhet av typen ”Kompositör skrev ny låt!!!” eller ”Målarkludd producerade hittills icke sedd tavla!!!”. Självklart rapporteras det om nya konstnärliga verk, men då handlar det om trudelutter eller bilder som anses ha viss så kallad verkshöjd (för övrigt ett av mina favoritord i svenskan!). Eller om verk som totats ihop av folk som tidigare visat sig åtnjuta stor popularitet. Så länge det finns garageband i Spånga och Säffle som repar egna kompositioner är det ingen som ramlar baklänges av det faktum att världen idag har begåvats med en sång som inte fanns igår. Likväl förefaller nio miljoner svensktalande att fyllas av imponation (ett ord som jag trodde jag hittat på själv, men som ger nåra googleträffar)  över existensen av ord som de själva aldrig känt behov av.

Inget ont om ”inaskad”. Men det får inte mig att blåsa i min Venezuela.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Ny doja i gamla paver

  1. Jens skriver:

    Gu, va jag håller med du.

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Dig äro en fin människa, dig, Jens.

  3. Östen Dahl skriver:

    En inaskads bekännelse

    Trots att jag själv var "inaskad" förstod jag inte de här uttrycken när de nu noterades i medierna.

    Men en del av problemet ligger nog i att man tenderar att uppfatta nya kombinationer av morfem utan mellanslag som ändringar i språket, d.v.s. som skapande av en ny resurs, snarare än som en kreativ användning av redan befintliga resurser utan att själva språket som system ändras. Detta kan dock inte förklara vad det är för märkvärdigt med vuvuzela. Frågan är — om vuvuzela hade varit namn på en ny exotisk frukt som dök upp i fruktdiskarna, hade det då hamnat på nyordslistan? Så lite har det kanske också att göra med hur anmärkningsvärd själva företeelsen som benämns är.

  4. Mikael Parkvall skriver:

     …vilket förstås kan få en att undra hur innovativt brölande på foppollsmatcher är. Det nya var nog i detta sammanhang mest att det var en plastmojäng med en zulubenämning som körde folk nötter snarare än en plastmojäng med en västerländsk benämning.

  5. Edvin skriver:

    Såna här listor, precis som utnämningar av de vackraste orden och annat liknande, handlar försvinnande lite om själva orden och oftast nästan enbart om företeelserna.  Vilket gör dem minst sagt ganska ointressanta, åtminstone ur språklig synpunkt.

    För själva ordformen "inaskad" är ju naturligtvis inte mer uppseendeväckande än vad "kärlek" är svenskans vackraste ord.

  6. Olof Pettersson skriver:

    I min lilla låda

    Inaskad kunde ju beskriva något som ligger i en ask. Som "boxed", på engelska,  kanske.

    Men apropå Språkrådets myndighethet, har det i dagarna i Spotifys nyhetsflöde stått att läsa "Random fact of the day – Swedish Institute of Language (Språkrådet) declares 'Spotifiera' or 'to Spotify' a word."

    Förutom att någon tycks ha blandat ihop de engelska namnen The Institute for Language and Folklore (Institutet för språk och folkminnen) och Language Council (Språkrådet), verkar samma någon ha uppfattningen att en myndighet bestämmer vad som är ett ord och inte.
     

     

     

  7. Eric Luth skriver:

    Imponation

    Imponation har jag längtat länge efter. Tack så mycket! Jag längtar till man kan börja använda det i uppsatser utan att få ett frågetecken av rättaren dock.

  8. Stefan Holm skriver:

    De fattigas piano

    Vill så här i årets sista flämtande sekunder slå ett slag för bollsparkartutan – av det simpla skälet, att det är ett nyord, som vi delar med sisådär fyra miljarder artfränder. Fotbolls-VM sägs vara det största ”eventet” av alla här på klotet, om man räknar antalet TV-tittare (slår tom. OS).

    The people’s game, britternas bästa bidrag till mänskligheten, har ju sin storhet i enkelheten. Det behövs bara några hopknutna tygklutar, så kan det spelas från Sydafrikas kåkstäder till luxuösa Wembley Stadium. Vuvuzelan sitter i sammanhanget som hand i handske – le piano du pauvre (även om det låter fan om den).
     

  9. Östen Dahl skriver:

    15 minutes of fame

    Beträffande inaskad talar statistiken från Mediearkivet för sig själv — den kan nog sägas bekräfta vad Micke har sagt:

    maj 2010  1
    nov 2010   2
    dec 2010  15

    Askänka är ännu tydligare:

    28 dec  7
    29 dec  47
    30 dec  7

    och slutligen askänkling, som verkar vara utsatt för diskriminering:

    29 dec 8
    30 dec 5

    Obs! detta är alltså samtliga träffar på de här orden. Vuvuzela får däremot över tusen träffar, det är alltså ingen efterhandskonstruktion (om nu någon hade trott det).

     

     

     

     

     

  10. Martin Persson skriver:

    Vi forstår hinanden ikke

    Märkligt, detta påminner om vad Östen nyss skrev om areala drag hos nordister. Den gången handlade det om stödpapper; nu verkar det som vi har hittat ett fall till. Jag vill nämligen minnas att vi nordister i försomras faktiskt talade om en syntaktiker som var just inaskad i London.

  11. Östen Dahl skriver:

    Den inaskade historien dokumenterad

    Nu fortsatte jag jakten på inaskad på Google och där finns faktiskt några "äkta", icke-metaspråkliga användningar av ordet från april, men de som kommenterar Språkrådets nyordslista är förstås betydligt fler. Till saken hör att Språkrådet redan i maj noterade ordet som nytt. Vi får väl se, kanske ordet dyker upp igen om det blir fler vulkanutbrott. Det skulle i så fall likna ryssvinter och rysskyla som dök upp förra vintern och sen försvann men i likhet med sin referent kom tillbaka med förnyad styrka i slutet av november.

    Med Googles nya realtidssökning kan man få ett snyggt diagram över när ett uttryck har förekommit och för inaskad ser det ut så här:

    Den som har goda ögon kan förutom toppen i nuögonblicket se lite ströförekomster omkring april.

  12. inga johanson skriver:

    inaskad

     kasta i-et längst bak och inaskad blir naskadi

     

  13. Maria skriver:

    Vi som befinner oss på "det lite ytliga lexikala planet"

    http://ling-map.ling.su.se/blog/blog_ak.php?q=396

    :-)

  14. Mikael Parkvall skriver:

     

    Det är sällan direkt tråkigt med nyord, men jag står fast vid att de (i förhållande till annat språkrelaterat) får för mycket utrymme i medierna. Medan avvägningen på dena blog naturligtvis är optimal.

  15. Mall Stålhammar skriver:

    Ordskapande kontra verklighet

     Det påminner om statistiken för "bärspelare" på sin tid. Vid en närmare granskning av förekomsterna bestod samtliga av rapporter om själva introduktionen av ordet. Därefter tycks det ha självdött.

  16. Mall Stålhammar skriver:

    Ordskapande kontra verklighet

     Det påminner om statistiken för "bärspelare" på sin tid. Vid en närmare granskning av förekomsterna bestod samtliga av rapporter om själva introduktionen av ordet. Därefter tycks det ha självdött.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>