Alkoholrelaterad genusforskning

DN-läsaren Sven-Erik Eriksson frågar idag i DN:s språkspalt om det ska heta "ett gott tyskt öl" eller "en god tysk öl". Karlerik Nordqvist ger ett svar som är en aning luddigt. Han säger att han tror att "en öl" kommer från pubmiljön och härrör från att man i restaurangbranschen brukar säga t.ex. "en kroppkakor" som förkortning för "en portion kroppkakor". Sen säger han att att till och med de stora bryggerierna numera skriver saker som "tjeckisk öl".

Nu är det väl så att man faktiskt i modern svenska oftast gör en distinktion mellan "en öl" och "ett öl". Öl är ju i grunden ett ämnesnamn och det finns två sätt att göra sådana räknebara – man kan avse "en standardkvantitet av X" eller "en typ av X". När det gäller det förra fallet är det nog nästan omöjligt att säga något annat än "en öl" — jag skulle bli förvånad om någon av våra läsare på allvar vill hävda att de brukar säga "Ska vi inte gå ut och ta ett öl?". Och det här språkbruket är äldre än pubmiljön. Eftersom SAOB fortfarande inte har klarat av alfabetets sista bokstäver går det inte att hitta någon information om ordet öl där men jag har rotat i Språkbankens konkordanser och hittade där ett belägg från 1899:

Många hade kommit direkt från jobbet, andra hade på vägen kostat på sig en öl eller en sup, det var fest i deras hjärtan. (Koch, Martin, Arbetare)

Som lingvist finner jag det anmärkningsvärt att de två processerna som gör ämnesnamn räknebara beter sig ganska olika. Det verkar som om "typ av X" är helt produktiv — man kan säga "ett vin", "ett mineralvatten", "en piptobak" o.s.v., och genus är alltid det som ordet normalt har. Men varken "Ska vi inte gå ut och ta en vin?" eller "Ska vi inte gå ut och ta ett vin?" låter särskilt naturligt. Så fallet "en öl" är ändå lite speciellt. Dessutom verkar det faktiskt vara så — och här får man alltså ge DN:s frågeställare rätt — ser det ut som om n-genuset sprider sig till alla användningar av ordet öl:

Jag skall till Prag i slutet av oktober. Finns det någon/några öl som ni speciellt skulle kunna rekommendera på bolaget?

Den som smakat dansk öl förstår varför de hellre dricker svensk öl.

Hur denna förändring går till är dock oklart. Liksom nästan allting annat har frågan diskuterats på Flashback och där påstås i ett inlägg att n-genuset kommer från Norrland. Emellertid verkar samma förvirring om ölets genus råda i Danmark och där torde det norrländska inflytandet vara begränsat.

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Alkoholrelaterad genusforskning

  1. Emil skriver:

    En öl...

    En öl, säger ni? Rättamigomjagharfel, men tar man en öl så blir det väl lätt två, rättamigomjagharfel…och sedan ligger man där i Berzelii Park, röd i plytet!

  2. Ethan Poole skriver:

    Ett öl

    Jag har hört "ett öl" änvänds som det här: "Ölet i Tyskland är gott", som någon typ av kollektiv substantiv som hänvisar till öl i ett särskilt land.

  3. Östen Dahl skriver:

    Normalt öl

    Ja, i den citerade meningen "Ölet i Tyskland är gott" används förstås öl som ämnesnamn och då ska det enligt gällande normer och gammal hävd vara neutrum. Men många säger alltså numera "ölen i Tyskland".

     

  4. Stefan Holm skriver:

    Portvin?

    I min landsända är det o.k. att gå ut och dela en vina (karaff eller flaska). En vinare går också bra men då är det är rejäl lågstatusvarning (så’nt man inmundigar i en port el. dyl.)

    Frö är annars min favorit bland kollektiverna. Separata pluralformer skiljer mellan ”typer av” (fröer) och enskilda korn (frön). Men då öl slutar på konsonant, tvingas man väl till ett genusskifte för att markera distinktionen – och då har man nog öppnat fördämningarna.
     

  5. Edvin skriver:

    Stefan, menar du att det finns folk som säger ölar?  Eller öler heller för den delen?

  6. Stefan Holm skriver:

    Nej, ölar har jag någon enstaka gång hört som verb men aldrig som pluralform. Där är självfallet alltid pluralis=singularis, vilket förstärker mitt intryck av, att det (från början) är en kortform: en (flaska / burk / sejdel / bägare / tunna) öl. Knöligare dock, om det är t.ex. glas, fat eller stop man tänker på. Som sagt – fördämningarna (eller tappkranen) har öppnats i och med genusskiftet.

  7. Östen Dahl skriver:

    Inga kollektiver

    Eftersom två kommentatorer har använt ordet "kollektiv" så är det kanske bäst att påminna om vad det brukar betyda i grammatiska sammanhang. Svenska Akademiens Grammatik säger (I, 188): "kollektiv, om betydelse hos substantiv (och nominalfraser) som i singularis betecknar en samling av räknebara individer, t.ex. besättning". Detta är alltså inte detsamma som ett ämnesnamn som öl eller guld. Jag har svårt att se hur öl i singularis skulle kunna beteckna en samling räknebara individer. Jag undrar också om frö kan vara ett kollektiv. Om jag säger Det låg fem frön på fatet så är det väl ett vanligt räknebart substantiv. Om jag säger till exempel Jag köpte gräsfrö så är det snarast ett ämnesnamn. Och om jag slutligen säger Handelsträdgården saluför sju olika fröer så har jag gjort ämnesnamnet till ett räknebart substantiv som syftar på olika frötyper. Möjligen kan man då säga att varje frötyp är en samling av räknebara individer (de enskilda fröna), men det verkar lite ansträngt.

  8. Stefan Holm skriver:

    Läst och förstått, Östen! Ber ändå om lite överseende med tankebanorna: SAOB citerar (under KOLLEKTIV sbst) från Natanael Beckman ett exempel på egentliga kollektiver, som lyder ”allt folket har gått hem”.

    Kan man inte analogt tänka sig en bartender säga ”allt överjäst öl är slut” eller en trädgårdsmästare anslå ”nytt gräsfrö inkommer på torsdag” och mena flera sorter av dessa resp. nyttigheter? (Fast vägsalt hade varit ett bättre exempel än gräsfrö dessa dagar.)
     

  9. Jan-Olof skriver:

    ölar

    Ölar använder jag då o då som plural av öl, tex: "Ska vi ta våra ölar nu eller vänta ett tag?" Fast jag är hyfsat medveten om att det inte är standard direkt. Kanske tycker jag att det låter skoj, man blir ju efter hand yrkesskadad i den här branschen.

  10. Östen Dahl skriver:

    Till Stefan

    Jo, vissa kollektiver, till exempel folk,  fungerar nästan som ämnesnamn… de betecknar visserligen räknebara individer men är själva inte räknebara. Men det betyder inte att ämnesnamn är kollektiver. Och din trädgårdsmästare skulle nog ha sagt "nya gräsfröer inkommer på torsdag" om han verkligen menade att det skulle komma flera nya sorter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>