Polyglott glarre nu tillgänglig i Medelpad

Livsmedel som säljs i Sverige måste ha sin innehållsförteckning på svenska, eller på ”annat språk om stavningen endast obetydligt skiljer sig från svenska”. Det sistnämnda innebär i praktiken rimligen norska och danska.

Men man får såklart ange innehållet även på andra språk. Och på detta har Vasa Bryggerier i Sundsvall tagit fasta på förpackningen till sin isglass Portello:

 
För den skumögde anges alltså följande på förpackningen:
 
Innehåll: Vatten, socker, glukossirap, sockerkulör E150d, citronsyra, stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl, pektin), arom.
 
Jox som ä i glass'n: Vatt'n, socker, nå sirapsjox, färgämnan, nå surt, murbruk, litt mer jox som gör att glass'n smaka gott.
 
Sånt här kan ju Östen bättre än mig, men hade det inte varit på sin plats med lite partitivartiklar här — eller kan man utan dåligt samvete skippa såna i en "telegrafisk" kontext som denna?
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Polyglott glarre nu tillgänglig i Medelpad

  1. Stefan Holm skriver:

    Vadå partitiv?

    Har jag missat nå't – är det inte just partitiver i den medelpadiska texten till skillnad från den svenska? "Nå sirapsjox" och "nå surt" betyder väl något av de söta resp. sura ämnen, som finns här på jorden? Och "litt mer jox" torde välvilligt kunna tolkas, som lite av allt möjligt?

    Vi har väl inte för vana att explicit markera partitiv med artiklar (som fransosen) eller med genitivformer (som ryssen)?

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Det här är som sagt Östens område, och förhoppningsvis reder han strax ut begreppen, men jag tänkte mej att det också skulle heta typ "murbruke" och "sockre".

    Under alla omständigheter måste jag be min kontakt i Sundsvall att införskaffa en sån här åt mej.

  3. Östen Dahl skriver:

    Alltså, gränsen för "partitivt" bruk av bestämd form går idag en bit norr om Sundsvall. Det finns en del belägg för det i Medelpad men det har nog inte varit generellt, på ett bra tag i alla fall. kan ibland se ut som ett alternativ.

  4. JP skriver:

    "Färgämnan" och "smak"

    Det borde väl heta färgämna utan -n och smaka med -a (p.g.a. kortstavighet)?

  5. Östen Dahl skriver:

    Smak

    Det står faktiskt inte smaka utan smak på bilden.

  6. Henrik R. skriver:

    glass, alltså?

    Jag antar att "glarre" betyder 'glass'? Är detta ett gammalt slangord, eller relativt nytt? För mig är det nytt i alla fall, men som skåning missar/slipper man ju en del språkliga nymodigheter som sprids från Stockholm.

    Hur som helst så ansluter det fint till ett gammalt mönster där stavelserna /st/ och /sk/ > /r/, som till exempel "syrra", "firre" och "tjorre". Om jag minns rätt skriver Gösta Bergman om detta i "slang och hemliga språk".

  7. Mikael Parkvall skriver:

    Visst är det glass. Och i min vokabulär har det funnits i mer än 20 år.

    Det mest fascinerande med denna process är att den är nåt så ovanligt som ett exempel på produktiv dissimilation. Default är att den "slangiga" formen slutar på <-rre>, men om och endast om stammen redan innehåller ett /r/, så blir det istället <-lle>.

    Så: vi har firre, glarre, tjorre och syrra, men prälle 'präst' och frulle 'frukost(rast)' snarare än *prärrre och *frurre.

    Jag har testat att fråga folk vad de tycker att tex struts skulle heta enligt detta mönster, och alla svarar strulle, och ingen svarar *strurre.

    Ett enda undantag känner jag till: chans hetter visserligen charre för mig, men ungefär två tredjedelar av mina studenter föredrar tjalle. (Men det är såklart heltosigt).

  8. Martin Persson skriver:

    Glarre für alle

    Om man gillar autosegmentell fonologi, förstår man att Mickes regel här ovan torde vara ett exempel på hur allas vår Obligatory Contour Principle fungerar.

    För övrigt torde glarre, om inte tidigare, ha börjat smyga in i folkmun i och med teveserien Smash (1990) där Peter Wahlbeck säger något i stil med "Smarre! Glarre!"

  9. Jan-Olof skriver:

    OCP

     Ja OCP är mer verksam i svenska än man kunde ana, det verkar inte finnas något oböjt inhemskt ord där kort betonad vokal omges av r på båda sidor. Parkvalls princip är nog ett specialfall av detta.

  10. Stefan Holm skriver:

    Obedience to Children Principle?

    En spontan tanke, snuten ur näsan bara, ang. OCP: Visst är det så, att merparten av alla (inhemska, vill säga) ord, där kort vokal omges av en och samma konsonant, härrör ur barnspråk, joller, slang och/eller är onomatopoetiska? Mamma, pappa, dadda, pippi, pippa, vovve, gagga, lalla, lulla, mums, tuttar, totto, bibba, babbla, kackla, nynna, fuffens, fiffig, sussa, sessa, hihi, haha.

    Nästa snytning är då, att ”r” tillhör de sista ljud, som barn lär sig frambringa och att det är orsaken till Jan-Olofs konstaterande: vi kanske inte vill se någon konsonant på båda sidor om kort vokal men får ge vika för barnen (utom i fallet "r").
     

  11. Henrik R. skriver:

    Bertil?

    Enligt Parkvalls princip borde väl då Bertil > Belle, men så är det ju inte (> Berra)… är denna hypokorism ett undantag, månne? Eller beror det på att /r/ inte står kvar i stammen? Men Karl > Kalle och Per > Pelle krånglar ju till det i så fall. 

  12. Jan-Olof skriver:

    Bertil?

     Nä det är bara när det skulle leda till att en (kort) vokal omges av r som PP tillämpas, så dina exempel är inte relevanta.

    Däfremot har nog Stefan rätt, vilket väl bara bekräftar att OCP inte är helt fel …

  13. Henrik R. skriver:

    Ortnamn med rVr

    I min omedelbara sociala omgivning förekommer ortnamn där en kort vokal är innesluten av /r/, som till exempel Snarrarp, och jag är säker på att det finns många fler sådana exempel. Innebär det kanske att de medeltida svenskarna namngav sina nya visten utan att ta hänsyn till de stackars barnen? Eller finns det någon annan förklaring till denna diakrona skillnad?

  14. Martin Persson skriver:

    Komposita

    Vi får heller inte glömma Porrarp!

    Eller torrare, starar, konsertarrangörer.

    Däremot är det svårt att hitta sekvensen [rVr] utan att det finns en morfemgräns inblandad. (Jag ser nu att det var det Jan-Olof skrev 21/12.) Nu kan det förstås diskuteras hur man ska analysera Snarrarp. Historiskt är det rimligen en sammansättning, men i nutiden får man väl tolka arp som något slags ortnamnssuffix. Hur som helst har vi en gräns av något slag inblandad.

    (Men egentligen var det nog betonad vokal med /r/ på ömse sidor vi talade om från början, i stil med Mickes *prärre och *frurre.)

  15. Henrik R. skriver:

    Rorri racerbil

    Av någon anledning tycker min dotter att Bolibompa-programmet "Rorri Racerbil" är kul. Det gör inte jag, men däremot är ju själva huvudpersonens namn intressant i detta perspektiv (i synnerhet som min dotter har en släng av rhotacism). Om regeln är att [rVr] inte är tillåtet får vi alltså anta flera undantag – frågan är ju dock om de små språkinlärarna förstår att exempel som Snarrarp och Rorri inte är giltiga i sammanhanget, av olika skäl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>