Ohotad ordvariation

På sajten Second Opinion finns ett reportage från det första Cordelia Edvardsson-symposiet på JMK i Stockholm, där man diskuterade frågan "Håller det svenska språket på att dö?" . I artikeln får några språkkändisar uttala sig om detta och närliggande ämnen. Bland annat intervjuas Catharina Grünbaum och tillskrivs ett antal tveksamma påståenden. Jag måste här göra en reservation för att det faktiskt handlar om en intervju och att det inte är säkert att hon är rätt återgiven. Men eftersom påståendena står oemotsagda på webben måste de skärskådas.

Till att börja med svarar Catharina nej på frågan ovan med bland annat följande motivering: "Det [svenska språket] är faktiskt bland de 20 mest talade språken i världen, och det 11:e största språket på Wikipedia." Det senare påståendet är korrekt, men det första är alldeles galet, hur man än räknar. Ethnologues senaste rankning placerar svenska på plats 88 när det gäller modersmålstalare (vilket i sig inte är så illa, det betyder att ungefär 99 procent av alla världens språk har färre talare) och även om man inkluderar de som talar svenska som andra språk lär svenska inte komma särskilt mycket högre än så.  

Men Catharina ser också problem, och här är det kanske lite mer komplicerat att komma åt sanningen:

Ett allvarligt problem för medierna är, enligt Catharina Grünbaum, att det används för få ordvariationer. Det riskerar att utarma ordförrådet, och att förtroendet hos läsaren minskar.

– Det finns en dragning mot en enhetsstil. Fäder och mödrar försvinner och kvar blir bara pappor och mammor. Ingen äter utan alla käkar, och ingen talar men alla pratar. På det viset krymper språket.

Så vad är det egentligen som påstås här? Uppenbarligen menar inte Catharina att det är fel att använda former som pappor, mammor, käkar och pratar, utan det hon vänder sig emot är att de här formerna håller på att helt ta över och att "ordvariationen" minskar. Om ordvariation i sig är något eftersträvansvärt, borde idealtillståndet vara att orden i ett synonympar har samma frekvens — i informationsteoretiska termer är entropin maximal (eller omvänt, förutsägbarheten minimal). Det verkar handla om skriftspråket eftersom det talas om "läsaren". Nu finns det ju verktyg för att studera hur vanliga ord är i skrift. Eftersom Google har visat sig ge rätt otillförlitliga siffror gick jag istället till det förträffliga Mediearkivet som tyvärr bara är tillgängligt om man har universitetskonto. Jag har inte gjort någon total kartläggning utan valt några representativa former. Jag har försökt undvika de former som är homonyma (till exempel käkar). Mediearkivet låter en söka i svensk tryckt press men också i svenska bloggar. (Jag misstänker att det bara är om man har en blogg på någon av de större bloggsajterna som man blir registrerad, Lingvistbloggen lyser t.ex. med sin frånvaro.) Jag har tittat på frekvenser som gäller "de senaste 365 dagarna", och då ser det ut så här, där de första siffrorna i varje rad gäller tryckt press och de andra "svenska bloggar".

mödrar 7200 – 1302
mammor 6982 – 7347

mor 29 228 – 29 625
mamma 96 207 – 295 128

äta 50 002 – 198 190
käka 1626 – 32 718

talar 81 147 – 33 646
pratar 47 455 – 56 836

Om man först tittar på tryckt press, kan man se att tre av de former som Catharina påstår är utrotningshotade faktiskt fortfarande är det vanligaste alternativet. Jag blev lite förvånad över att se att mödrar fortfarande är lika vanligt eller möjligen lite vanligare än mammor. I singularis är däremot mamma mer dominerande. Det är dock svårt att hävda att det inte finns någon "ordvariation", mor har fortfarande åtminstone 20% av förekomsterna. I fallen äta och talar har de påstått utrotningshotade formerna en solid majoritet, för äta en förkrossande sådan. I bloggarna, som ju rimligtvis representerar ett trendriktigare och mindre formellt språk, ser det lite annorlunda ut, men inte ens där är någon form utom möjligen mödrar i farozonen, och käka får nöja sig med ca 15%. Det enda fall när man kan hävda att vi inte har någon ordvariation att tala om är paret äta:käka i tryckt press, och där är det faktiskt käka som ligger illa till.

Hur kommer det sig nu att man kan få för sig att ordvariationen håller på att försvinna? Ja, jag undrar om det inte är en illusion som uppstår på grund av att former som käka är mer salienta… hm påfallande i skriven text beroende på att de uppfattas som tillhörande vardagligt talspråk. Så vi lägger märke till dem när vi möter dem, ord som äta passerar däremot obemärkt. Och det har nog skett en förändring här. Om man går tillbaka till 60-talskorpusen Press65, som finns på Språkbanken, så finns där 46 förekomster av äta men ingen alls av käka, och talar är mer än tio gånger så vanligt som pratar. Att käka inte fanns med kan vara en tillfällighet, men samma gällde tio år senare i Press76. Med andra ord är det historiskt sett precis tvärtom mot vad Catharina säger — ordvariationen i svenskt tidningsspråk har (åtminstone vad gäller de aktuella ordparen) vuxit under de senaste 50 åren, i och med att vardagliga ord accepteras i större utsträckning.
 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Ohotad ordvariation

  1. Olof skriver:

    Mediearkivet

    Teknisk fråga: Gäller universitetsinloggning på Mediearkivet alla universitet, eller bara Stockholms? Skulle jag komma in med mitt konto från Uppsala Universitet?

  2. Martin Persson skriver:

    Eftr

    Man kan i sammanhanget (eller i närheten därav) notera att de som numera  svarar på DN-läsarnas språkfrågor är riktigt gammeldags preskriptivister. De förfasas varje söndag över språkets förfall och berättar, oklart med vilken auktoritet, hur det "ska" vara.

  3. Östen Dahl skriver:

    Testa själv!

    Olof: varför frågar du istället för att själv testa om det funkar? Men eftersom detta har ett mer allmänt intresse så är det alltså så att bibliotekens tillgång till sådana här databaser i allmänhet sköts genom avtal på nationell nivå som administreras av Kungl. Biblioteket, vilket betyder att de normalt bör finnas tillgängliga på alla universitet och högskolor — och i det här fallet finns Mediearkivet upptaget på Uppsala universitetsbiblioteks förteckning över databaser. Man ska kunna komma åt det hemifrån med sitt vanliga lösenord om man är student eller anställd. Språkbanken finns däremot direkt åtkomlig på nätet för alla.

  4. Eric skriver:

    Språkförändring

    Med reservation för att jag inte direkt är väldigt kunnig på området, så är det väl så att språket konstant förändras. Nya ordvarianter uppkommer, och andra försvinner, och det är väll ett språks naturliga gång.

    Under inflytande av franska kom en hel uppsjö av ord under 16 och 1700-talen (rätt århundraden?), under inflytande av engelska kommer idag en ny uppsjö av ord, tillsammans med ord som invandare tar från sina hemspråk, samtidigt som variationer på äldre svenska ord tillkommer.

    Gråt inte över ett bortglömt ord utan att se det nya ordet som kommit till. Och om man saknar ett ord är det väl bara att börja använda det själv?

  5. Stefan Holm skriver:

    Vi håller stilen

    Nog upprätthålls stilskillnader i media. Att få höra Claes Elfsberg läsa upp: ”den saknade flickan avvek från sitt hem efter att ha käkat och utan att prata med sin morsa om, vart hon skulle”, lär inte ske i denne kungens tid. Skulle omvänt Glenn Strömberg säga: ”inför nästa match måste männen äta taggtråd” (i st. f. gubbarna käka), så höjde åtminstone jag på ögonbrynen.

    Men, men – tempus fugit. I min barndom, just före Grupp 8:s genomslag, blev jag förmanad att aldrig under några omständigheter kalla artfränder av honkön för tjejer. Idag är väl det, vad dylika (mellan 5 och 75 år) föredrar att bli omnämnda som…
     

  6. Ulla skriver:

    Nej, jag gillar inte att bli kallad tjej. Kvinna eller dam är bättre. Det känns kanske rentav som om det sistnämnda är lite på frammarsch.

  7. Östen Dahl skriver:

    Damerna väntar på startskottet

    De damer som man får fram med Googles bloggsök spelar antingen fotboll eller är äldre (typ 88 år), kör rullator och blir rånade av unga män. Så ordet dam som ersättning för tjej väntar nog fortfarande på sitt genombrott. Den första träffen på vanliga Google är för övrigt Svensk Damtidning…

     

  8. Gunnel skriver:

    Dam och tant

    På Hötorget tillropas alla av det täcka könet med "Damen!". Annars är det vanligaste "tant" om man är mellan typ 60 och 75+ (enligt min erfarenhet) både vid tilltal och omtal. Blev själv rånad hos Forex på Vasagatan för några år sen och tillropad "Heja tanten!" när jag bars ut på bår. I DN följande dag beskrevs jag dock som "en äldre kvinna".

  9. Stefan Holm skriver:

    Den som lever får se

    En förr starkt pejorativ klang hos tjej (eller tjeja) bottnade nog i, att det är ett lånord från romani och som sådant mest brukades av samhällets olycksbarn.

    Den semantiska metamorfos ordet genomgick på 70-talet kan man tänka sig bero på: 1) Du-reformen och det allmänna upplättande av titulaturen den medförde; 2) Behovet av en pendang till (det okontroversiella?) kille och; 3) Den allmänna ungdomskult, som präglat Occidenten i över ett halvsekel.

    Gunnel illustrerar, att åtminstone vi i det otäcka könet här kan känna oss osäkra om språkvalet – eller vart det ska bära hän. Ingenting är ju så svårt att sia om som framtiden.
     

  10. Johan skriver:

    Angående tjej

    Att (vissa) något äldre kvinnor inte vill bli tilltalade som "tjej" har nog mer att göra med att man uppfattar sig som äldre/mognare/någonting än så, snarare än en etymologisk förklaring.

  11. Göran 'Gäst' Walter skriver:

    Ang. tjej

    Kontaktannonser använde jag som en källa när jag skulle skriva ordboksartikeln 'tjej' – ganska lattjo var det.

  12. Kristin skriver:

    Dam

    Jag jobbar på ett bibliotek och brukar omnämna vuxna kvinnor som "damen". Jag har tänkt mycket på det och det kändes mest rätt. "Kvinnan" låter mer som en nyhetsuppläsning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>