En skenbart adekvat inhemsk vokabulär

Språkförsvarets blogg citerar ett inte helt färskt inlägg av en bloggare som tycker att man bör undvika engelska uttryck som mindfulness och intention: "'Intention' är från början engelskt och det finns ett fullt användbart svenskt ord för det nämligen avsikt." Fakta i målet kan dock som vanligt hittas i Svenska Akademiens ordbok, som berättar att första belägget på intention är från 1578. Ordet kommer från latinets intentio och engelskan får nog frikännas i sammanhanget. Om avsikt får vi veta att det "tidigast anträffats i början af 1700-talet" och är bildat "efter det först under 1600-talet uppvisade" tyska Absicht . Med andra ord är intention äldre i svenskan än avsikt. Någon kan nu tycka att det senare ordet ändå innehåller två svenska morfem — vilket är riktigt vad gäller av. Sikt däremot är enligt SAOB ett tyskt eller lågtyskt lånord med belägg i svenskan från 1500-talet. 

Av detta lär vi oss att skenet bedrar — ord blir inte fosterländska bara för att de ser så ut, och ord behöver inte komma från engelskan bara för att engelskan har ord som stavas likadant. Men egentligen undrar jag om inte detta är ett utslag av den attityd som Micke Parkvall brukar häckla på denna blogg, nämligen att det bara finns ett språk förutom svenska och det är engelska — vilket här får formen att ord antingen är äktsvenska eller lån från engelskan. Uppenbarligen finns attityden förenlig både med en positiv och en negativ inställning till sistnämnda språk. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till En skenbart adekvat inhemsk vokabulär

  1. Edvin skriver:

    Fast även om ett ord från början har nått svenskan från latinet, franskan, tyskan eller något annat språk, kan det ju likväl vara engelskan som idag inspirerar många till att använda det.  Så tror jag är fallet med många ursprungligen latinska ord, däribland fullt möjligt även "intention".

  2. Harald skriver:

    Jag håller med Edvin

  3. Rickard skriver:

    1. Fråga till Edwin: Nu vet jag inte om du instämmer i nämnda bloggares irritation, men skulle det på något sätt spela roll att det i så fall råkar vara just engelskan som i dag inspirerar till användandet av ett mer 'äktsvenskt' uttryck?

    2.Fråga till Östen: Att det första belägget på intention är från 1578 betyder väl inte att det var/har varit relativt flitigt använt? (jag säger inte att så inte är fallet)

  4. Stefan Holm skriver:

    Purister ser spöken överallt. Har någon börjat betona intention på mittstavelsen? Om inte kan det väl knappast vara en anglicism. Å andra sidan lär väl himmel och jord förgås, innan mindfulness blir en del av vardagssvenskan.

    Det är ju ett klassiskt skämt, att Tegnérs pompösa versrader Ärans och hjältarnas språk / hur ädelt och manligt Du rör Dig inte innehåller ett enda svenskt huvudord. Hur långt vill man gå – ska vi byta ut skriva mot rista och mur mot långkummel ?

  5. Östen Dahl skriver:

    And so what?

    Jag kände på mig att en invändning à la Edvin skulle komma. Det är i och för sig alldeles riktigt att en del lånord som var populära under tidigare epoker (till exempel under 1700-talet, när det var inne att kodväxla till franska) kan ha legat i dvala och blivit populära nu igen p.g.a. engelskans inverkan. Men exemplen på intention i SAOB är väl spridda över seklerna (svar på Rickards fråga till mig), vilket förstås inte utesluter att frekvensen har stigit på senare år. Fast då kan man säga: Än sen då? Ska vi undvika latinska lånord till förmån för lågtyska bara för att de förra råkar vara vanliga i engelska? 

  6. Edvin skriver:

    Jag förstår inte riktigt invändningarna på mitt inlägg, eller vad det är för något.  Jag känner inte att det motsäger mig på något sätt.  Jag bara konstaterade faktum.  Jag tror inte att det är självklart att "engelskan kan frikännas i sammanhanget"; om så möjligen i det här så absolut inte i alla.

    Om man vill lägga någon värdering i det (vilket jag i och för sig inte har någonting emot) så är det en annan fråga.

  7. Pe-Åke Lindblom skriver:

    På förekommen anledning

     

    På förekommen anledning vill jag bara påpeka att Språkförsvarets nätdagbok  ibland publicerar inlägg, som inte är helt korrekta, eller mindre lyckade i något avseende. Som det heter i presentationen: ”Om vi publicerar ett inlägg från en skribent, som inte är medlem i Språkförsvaret, kan ha vi ha andra syften med publiceringen än att den uttryckligen ska stödja Språkförsvarets språkpolitiska linje.” I det här fallet  ville vi uppmärksamma att vederbörande bloggare hade upptäckt Språkförsvarets webbplats liksom att hon deklarerade sin vilja att försvara svenskan gentemot engelskan. Att hon i ett avseende sköt över målet, var en annan femma. Jag håller med Östen om att det är en bra tumregel att alltid kolla upp ett låneord i SAOB. I princip anser jag inte att det finns någon anledning att angripa låneord, som är etablerade sedan länge i svenskan. Det är helt enkelt bortkastad tid. Engelskan kan naturligtvis fungera förstärkande i fråga om vissa låneord, som Edvin har påpekat
     
    Det närmaste en officiell ståndpunkt i fråga om inlåning av ord som Språkförsvaret har, hittar man i fråga 26 i ”Vanliga frågor”.
  8. Östen Dahl skriver:

    Misstolkade intentioner

    Ja, vi är nog ganska överens egentligen, men diskussionen illustrerar en egenskap hos intentioner/avsikter, nämligen att de ibland misstolkas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>