Smeknamn en allvarlig sak

Jag bläddrar i nya numret av Språktidningen (nr 4 för i år) och ramlar på Fredrik Lindströms artikel om svenska smeknamn, där han anser sig ha kommit fram till att det bara är svenskar som säger saker som "Jag heter inte Bosse utan Bo" — i andra kulturer finner man sig i att "omgivningen varierar namnformerna fritt, och därmed visar sin relation till namnbäraren". Exempelvis använder pratshowvärden David Letterman officiellt sitt dopnamn, säger Fredrik (Fredde?), men

när hans gäster vill vara förtroliga med honom är det bara Dave som gäller. Tanken på att han skulle gå in och förbjuda dem detta blir smått absurd, men i Sverige är det vanligt.

Ursäkta, Freddie, men du har faktiskt totalt fel. Smeknamn och kortformer är ingen laughing matter i den anglosaxiska världen. Ett exempel på en som gör precis det som du säger är absurt är den brittisk-amerikanske journalisten och författaren Christopher Hitchens. Här är ett klipp ur en intervju med honom:

COHEN: Christopher Hitchens, welcome to the Drexel interview.

HITCHENS: Thanks for having me.

COHEN: I say Christopher…

HITCHENS: Yes, please.

COHEN: …because I know that you prefer to be called Christopher and not Chris and you mention in the memoir the fact that early in your career at Oxford the Marxists with whom you were involved called you Chris and the tutors and the more elite faculty at Oxford called you Christopher and I wonder if your preference doesn't suggest an underlying political loyalty from the very beginning.

HITCHENS: The loyalty, alas, is less complicated than that: it was to my mother and to her social aspirations. She called me Christopher because she thought it was a nice name. She thought to shorten it to Chris—to circumcise it or amputate it—was a crime and especially since my second name begins with H, and in England everything depends on the aspirate, and people who drop them are crude, the next thing that happens if you are called Chris and your name is Hitchens is Chris Hitchens and that she would have thought would be unforgivably lower class.

Många engelsktalande använder mycket specifika smeknamn. Exempelvis är den omarkerade kortformen för Michael Mike men den för inte så länge sedan bortgångne amerikanske lingvisten Michael Noonan var Mickey och ingenting annat.

Freddie Lindströms artikel får anses vara ett exempel på det överanvända mönstret "det är minsann bara vi svenskar som är så dumma att vi gör X."

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>