Tema skräpmat, del 2: Ännu godare, ännu mindre nyttigt

Detta tänkte jag skulle bli det sista kartinlägget på ett tag, och jag återvänder då till onyttigheterna, eftersom jag tycker det är ett ganska lämpligt semantiskt fält att leta moderna dialektskillnader på.

Dagens första godsak är gurkmajonnäsen — eller som man säger i vissa trakter majonnäsgurka. Varför man gör det har jag ingen aning om, för såvitt jag vet står det gurkmajonnäs på förapackningarna. Men kanske har den i vissa specifika trakter en gång i tiden sålts under ett annat namn? Ett hyfsat väl sammanhållet geografiskt område är det hur som helst:

Gurkmajo

Choklad är också onyttigt, och intressantast med det ordet är att det har neutrum-genus i vissa landsändar. En godissugen skåning ber dig alltså gärna skicka chokladet hellre än chokladen. Har finns det, precis som i de tidigare inläggen, Facebook-grupper ägnade åt saken, med namn som Vi som säger ETT choklad!, Vi som säger EN choklad, I Skåne säger man ETT choklad,, var fan har dom fått det ifrån??, I Skåne säger man ETT choklad, Det heter INTE "ett choklad"!, Det heter en choklad, inte ett choklad! och Det heter "ett choklad" , inte en!.

I ungefär samma trakter är för övrigt också inskottsvokal (chokelad) vanligt, men det har jag inte med på kartan.

Choklad

En annan sötsak är lakrits, och den uttalas typiskt med kort /a/ i söder och långt i norr. Här är beläggen egentligen alldeles för få (inte ens 150) för att man ska kunna säga nåt med säkerhet. Anledningen är förstås att uttalsskillnader är mindre lätta att spåra i skrift än vad lexikala olikheter är. Så just denna karta får tas med en lite större nypa salt än de andra.

Lakrits

Något matigare är hamburgaren. Mig veterligen har den ingen annan kortform än burgare i större delen av det svenska språkområdet, men finlandssvenskar och — av någon anledning norrbottningar — har beslutat sig för att variera temat. Den finländska formen hamppare är förstås modellerad på finskan, och även det kirunesiska hampis ser misstänkt finskklingande ut. Huggare äter man tydligen enbart i Boden, och hammisar i sydligare delar av norrbotten och en bit in i norra Västerbotten.

Här har jag uteslutit en del fomer som köttvarpa och köttsemla (även om jag använder det sistnämnda själv), som väl inte riktigt lirar i samma division, utan som jag misstänker mer representerar lustifikationer än vardagliga uttryck.

Hamburgare

Om ätandet — vilket ju inte sällan är fallet med just köttsemlor — sker i en hast, kan de flesta av oss säga Jag tryckte i mig en burgare (eller en macka, eller vad det nu kan röra sig om). På många orter går det dock bra att bara trycka en burgare. Överrepresentationen här är synnerligen stor i Västerbotten och Norrbotten. Visserligen måste inte uttrycket per definition vara nytt — snabbäta har man väl haft anledning att göra i alla tider — men det faktum att jag aldrig hört det förrän rätt nyligen i kombination med att mina västerbottniska släktingar inte kändes vid det gör att jag tills nån påpekat motsatsen gissar att det är modernt.

Givet den geografiska tyngdpunkten är det knappast ägnat att förvåna att man hellre ”trycker en hammis” på Max eller Frasses än på Donken…

Trycka

Nå, människan lever ju inte av bröd allena, utan måste dricka också, och även det kan man göra på onyttiga sätt. Man kan dricka folköl, exempelvis, och då är frågan om man halsar en folkis eller en folle. Det förstnämnda tror jag funkar över hela riket, men folle dricker man företrädesvis i ett nästan sammanghängande område med huvudstadsregionen ganska i mitten. Av någon anledning verkar uppsalabor, kalmariter och ångermanlänningar kämpa emot denna innovation. Som synes är hälsingarna också en smula skeptiska.

Den här kartan hade egentligen behövt betydligt fler belägg (den representerar nu drygt 300), och kanske hade den blivit tjusigare då, men ett problem i sammanhanget är att folkis kan betyda så många andra saker (”folkhögskola”, ”Folkets Hus”, ”folkpartist”…), vilket gör det lite mer svårgooglat.

Själv använder jag mig gärna av hybridformen follis, men den visar sig — även om den för all del existerar — vara rätt ovanlig.

För Finlands del kan påpekas att lagstiftningen där inte är identisk med vår, och det gör att mellanöl i stort sett upptar folkölets nisch i österled, varför någon självklar vardagsterm inte verkar existera.

Tilläggas kan, slutligen, att jag precis som i fallet med burgarna ovan, har bortsett från mer skämtsamma former som fegis och nödraket, vilka typiskt syftar på folkölens ringa berusningsförmåga.

Folköl

För den som vill ha nåt rivigare än folköl kan det vara praktiskt att blanda ut det riviga med groggvirke, och förutom just denna term finns åtminstone fem andra med större eller mindre geografisk utbredning: blandvatten, slödricka/slödryck, späde, blanddricka/blanddryck och späddricka/späddryck (flera av dem med ett antal stavningsvarianter bland mina 604 ortsbestämda träffar).

Notabelt är att finlandssvenskar och skåningar för en gångs skull har funnit varandra över en flaska blandvatten — men så säger  å andra sidan norrmännen också.

Groggvirke
 

Ja, det var väl allt för den här gången. Men om det är någon som har några alldeles extra specialbra förslag på vad man mer kartera, eller om jag kommer på nåt själv (och om jag har en sjuhimlans massa tid till övers!) så kanske det blir fler kartor vad det ilder.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

47 kommentarer till Tema skräpmat, del 2: Ännu godare, ännu mindre nyttigt

  1. Kristin skriver:

    Choklad och späe

     Fast det där med en/ett choklad är väl konstigt? Säger folk en/ett choklad? Jag säger choklad punkt slut, däremot blir det chokladen i bestämd form. En chokladkaka, en chokladbit, en kopp choklad, ett chokladhus (vad nu det är vet jag inte men ni fattar grejen). Men en/ett choklad har jag nog aldrig hört någon säga. 

    Sen blir det späe hemma i Småland och blannevann här i Skåne :)

  2. Marten skriver:

    Jag har då aldrig hört någon säga ett choklad, och då har jag bott hela mitt liv i Skåne.

  3. Johan skriver:

    "Ett choklad" på skånska är vad som norröver kallas för "en chokladkaka", t.ex. Marabou frukt & mandel 200 g.

    Själv skåning tyckte jag länge det var konstigt att huvudpersonerna i från engelska översatta ungdomsböcker ibland hade chokladkakor i fickorna, ty för mig var det bakverk av typen sockerkaka med kakaopulver i smeten.

    Choklad som ämne heter däremot "chokladen" även i Skåne.

  4. Edvin skriver:

    Vad gäller folkölen är det vanligaste slanguttrycket i mina ungdomliga stockholmskretsar "trefemma", eller "tvååtta" om man skulle få för sig att dricka såna.

  5. Mikael Parkvall skriver:

    Kristin: Poängen är ju inte huruvida man säger choklad med obestämd artikel före — det var bara ett sätt att exemplifiera. Vad det handlar om är huruvida choklad har n-genus eller t-genus, och det kan ju yttra sig på andra vis, tex god choklad ~ gott choklad, min choklad ~ mitt choklad, chokladen ~ chokladet, osv. I ett längre sammanhängande samtal kommer du förmodligen att få svårt att inte avslöja vilket genus du tycker att ordet har, oavsett om du använder dig av obestämd artikel före eller inte.

    Marten: Så kan det förstås vara — att en icke-standardform förekommer inom ett visst område utesluter ju inte nödvändigtvis (och gör det i själva verket nästan aldrig) standardformen. Ingen skulle därmed hävda att alla skåningar säger ett choklad, men däremot tror jag att nästan alla som faktiskt gör det är skåningar (eller möjligen hallänningar).

    Edvin: Tack, det antecknas härmed.

    (Jag hoppas för övrigt också att Ida som kommenerade den förra laddningen kartor uppskattar att jag idag bemödade mig om tydligare teckenförklaringar).

  6. Martin skriver:

    I mina skånska kretsar säger man också "trefemma" om folköl och har aldrig hört något annat (förutom "folköl" då).

  7. David skriver:

    Pommes frites

    Extremt intressant läsning, allt det här!

    Jag funderar på om man skulle kunna mäta utbredningen av uttalen /påmmfritt/ resp. /påmmes/ för pommes frites. Något säger mig att /påmmes/ är mer norrländskt. Kan kanske vara svårt att få fram genom googlande, dock.

    Ett annat fall är ju annars vindmölla för "vindkraftverk" (där väl annars vindsnurra torde vara den vanliga vardagsformen?). Någonstans har jag läst att vindmölla inte bara förekommer i Skåne utan även i Svenskfinland, vilket verkar väldigt märkligt.

    Till sist verkar det finnas minst tre informella uttryck för "att äta snabbt; att glufsa i sig", nämligen möla, kränga och goffa, fördelade på Västsverige, Sydsverige och Mälardalen. Om det finns andra uttryck för det här och hur de mer närmare fördelar sig geografiskt skulle vara intressant att veta.

  8. Mikael Parkvall skriver:

    David: För att citera en kanadensisk kollega: ”Great minds think alike”. (Han brukar säga det så fort jag håller med honom).

    Jag började faktiskt googla pommes kontra påmmfritt, men precis som du sa, så är det lite marigt att komma åt på grund av rätt rejäla variationer i stavningen. Till ”familjen” hör också frittar och pompa, samt de finlandssvenska fränäre och franskisar. Jag har också antecknat att pommisar och pomme (singularis) skulle kunna vara sökmöjligheter.

    ”Vindmölla” kontra ”vindkraftverk” är absolut ett toppenförslag — det ska jag nog ta tag i nån dag. (kontra är alltså vad vi stofiler ibland säger i stället för det ungdomligare vööörsus).

    Glufsandet är också en bra idé, även om den faller en gnutta utanför mina nydefinierade ramar av ”nya dialektskillnader” (det kan ju vara gammalt). Men jag antecknar det tacksamt som en möjlighet inför framtiden. (Kränga kände jag tidigare inte till i denna betydelse, innan jag under de senaste veckorna stötte på det i mina bloggsökningar — för mig betyder det inget annat än ’sälja’. Eller ’beckna’ eller ’kursa’, om man så vill).

    Avslutningsvis vill jag säga — do try this at home, kids! Här är ju ett stycke grundforskning som vem som helst med en schysst uppkoppling kan hänge sig åt. Själva arbetet är i sanningens namn aptrist, men resultatet kan som synes bli rätt spännande!

  9. Edvin skriver:

    Jag har aldrig hört varken möla, kränga (med den betydelsen) eller goffa.  Stockholm.  (Det börjar bli tröttsamt att säga varifrån jag kommer hela tiden, ni får ta och lära er att han som heter Edvin kommer från Stockholm helt enkelt.)

  10. Johanna N skriver:

    skråååv

    Jag, och många norrlänningar med mig, har upplevt att folk i södra Sverige inte förstår vad ett "Skrovmål"/"Skrov" är. Då menar jag inte en stor måltid i allmänhet utan just i betydelsen hamburgare, strips och dricka. Ni brukar kalla det meny, mål och dylikt.

    "Ett 90:s skrov, tack!"

     

    Hälsningar Timrå, Medelpad

  11. Anders skriver:

    För att instämma med Kristin. Uttrycket är blannevann, inte blandvatten.

    Du borde veta bättre, Micke.

  12. Jens U skriver:

    Höhö, ta lakritsen med en nypa salt. Var det ett medvetet skämt?

  13. Helena skriver:

     En Stockholmstös som jag skulle nog snarare klämma en burgare, och kanske även en folle (3,5) eller en tvååtta. Goffa är snarare något jag gör med godis.

  14. Stefan Holm skriver:

    Varning för slödricka

    Tycker Du "glufsa" är för gammalt, så kan även "slödricka" vara det. Redan i min barndom var det standard hos släktingar etc. som sjöng på absolut sista versen (dvs. födda runt förra sekelskiftet): Blanna inte i för möcke slödreck – dä blir så skällt (tunt, vattnigt).

  15. Mikael Parkvall skriver:

    Anders: Jorå, det är klart att jag vet att formen ofta(st) är blannevann. Men om jag skulle ta med alla fonetiska och ortografiska varianter skulle kartan mer likna ett lapptäcke. En viss rationalisering måste dessvärre till för att det hela alls ska bli överblickbart.

    Jens U: Höhö, nä, det var faktiskt omedvetet. Det följer väl automatiskt av att vara en så vansinning festlig snubbe som mej att det blir skoj till och med när man inte menar det.

    Stefan Holm: Jo, fast då har jag ändå 128 ortsbestämda träffar (dvs det finns betydligt fler som jag har bortsett från här eftersom de inte kan kopplas till en specifik ort) där folk faktiskt använder termen på riktigt. Och de flesta bloggskribenter är ju födda betydligt närmre det senaste sekelskiftet än det förra. Så helt utdöd kan termen knappast vara.

  16. Anders Strinnholm skriver:

    Det kanske inte är fråga om skräpmat men trots allt en koppling till pilsner och groggar. Jag noterade att när jag och min fru satt på ett etablissemang i Åbo och studerade menyn fick vi frågan om vi ville ha ett glas skumvin medan vi funderade. Efter en tid begrep vi att det var frågan om det vi skulle kalla bubbelvin (mousserande vin med oprecis tillverkningsort). Vi frågade några av studenterna på Åbo akademi om denna finlandism och de var rörande eniga om att det kallas skumvin varvid uttrycket bubbelvin framstod som lätt löjeväckande.

  17. Stefan Holm skriver:

    Mea culpa, Mikael - missförstod och trodde, att Du var ute efter rena nyord och -konstruktioner. Det är mig fuller väl underkunnigt, att det är "slödrecka", som gäller även bland kidsen här way out west.

  18. Ida skriver:

    Jojagtackar!

    Klart jag uppskattade ansträngningen! Läser med stor behållning.

    Jag ser mig här som representant för NV-Skåne.

    Ang: choklad: Ett choklad är, precis som Kristin och Johan skrivit ovan, ett stycke choklad. Annars heter det såklart chokladen, som allmän företeelse.

     

    Folköl heter självklart Fålla (och kan sannerligen inte stavas på något annat vis!) och grogg-utspädningen är naturligtvis, som någon påpekade ovan, blannevann.

     

    Mikael, du kanske måste ge ut de här en bok av något slag. Jag köper iallafall!

  19. Mikael Parkvall skriver:

    Iggo: Jo, skumvin är en såpass gängse finlandism att den rentav listas på Wikipedias sida om finlandssvenska. Och de flesta rikssvenska uttryck är lätt löjeväckande vid en jämförelse.

    Stefan Holm: Och jag missförstod nog dig en smula, i min tur. Jo, jag var i första hand ute efter nya ord, men fallet med goggvirket får väl erkännas är lite gränsfall. I många av de andra fallen kan vi vara helt säkra (eftersom hamburgare (etc) inte har funnits så länge). Groggvirkesorden kan mycket väl ha ett par sekler på nacken, så det kan väl diskuteras i vilken utsträckning de egentligen hör hemma här.

    Samtidigt är ju en del andra (tex choklad)  inte bevisligen yngre än ett par hundra år, och eftersom det mesta som hände i svenskan hände före 1500 eller så, så kan man ju tycka att ett par sekler är hyfsat nytt trots allt. Och även om jag inte orkar kolla upp det just nu, så är det väl inte så ruskigt länge vi ens har haft tillgång till starksprit i våra trakter.

    Ida: Intressant det du säger om chokladen, för det jag googlade på var inte i första hand ”ett choklad” (eftersom, precis som det nyss påpekades, så har man ju sällan anledning att säga så), utan snarare ”mitt choklad”, ”chokladet” och liknande.

    Fålla var nytt för mig, och se vad bra växlingen e ~ a (folle ~ fålla) mellan Sydsverige och Svealand matchar sådant som donken ~ donkan och chirre ~ chibba! Ett mönster, på min ära!

    Tanken att göra nåt bokigt av kartorna har för övrigt slagit mig. Förmodligen blir det i så fall något i samma format som min förra, och därmed så gratist att man inte ens behöver köpa den.

  20. JP skriver:

    Jämtska 'myla'

    David: I Jämtland har vi också det västliga 'möla' för att glufsa i sig, då med uttalet 'myla'; "Myla inte i er handburgarna!" Jag undrar hur pass utbrett 'myla', kanske det kopplas ihop med sydvästliga 'möla' nånstans i Norge?

  21. Marit skriver:

    Möla/maula

    Verbet möla förekommer i Norge i områden som gränsar till Sverige, åtminstone i Hedmark och Trøndelag. I dialekter utan monoftongering heter det då förstås maula/maule. Men som jag känner ordet betyder det inte 'glufsa i sig', utan det har behållit den betydelsen som också SAOB anger:

    MÖLA , v.⁴

    [sv. dial. möla, mola, maula; jfr nor. dial. maula, ävensom nyisl. maula, tugga långsamt, mumsa; av omtvistat urspr.]
    [MÖLA.v4 0]

    (†) äta (bröd) torrt, utan att ha sovel l. dryck till. LPETRI 2Post. 187 b (1555).

     

    Själv kan jag använda det både om at äta bröd utan sovel och om att äta sovel utan bröd, och om alla andra fall när man äter något utan det som vanligen hör till.

     

  22. JP skriver:

    Myla & möla

    Marit, i jämtska så är 'myla' [my`y:L] och 'möla' [mô`ôu:L] två helt olika ord, om än närbesläktade genom avljud. Det förstnämnda betyder att glufsa, trycka i sig mat och det sistnämnda att tugga något svårtuggat, typ äta knäckebröd utan att det avsöndras saliv.

  23. Marit skriver:

    myla och möla

    Jaha, men det var ju lite förvirrande då när du skrev att 'möla' på jämtska uttalas 'myla'. Man förleddes att tro att det var fråga om ett verb. Men hursomhelst är det bara monoftongeringen som skiljer 'möla' från 'maula'. Doch är det ju lite intressant att ingendera av de två jämtska verben har den betydelsen som SAOB anger för möla/maula.

  24. JP skriver:

    Möla

    Marit, jämtska möla [mô`ôu:L] (IPA [mɞ`ɞɵːɽ])har samma betydelser som finns upptecknade för SAOB:s möla, nämligen 'tugga långsamt', 'äta (bröd) torrt'.

  25. Marit skriver:

    Mera möla

    Aha, men du skrev i ditt förra inlägg att det betydde "tugga något svårtuggat, typ äta knäckebröd utan att det avsöndras saliv", och det är en bra bit ifrån "äta något torrt, utan sovel eller dryck till".

  26. JP skriver:

    Möla

    Nej, det är exakt samma mening. Knäckebröd är ju vanligtvis torra, eller hur?

  27. Marit skriver:

    Möla

    Jag kan inte förstå hur det kan vara samma. "Svårtuggat, utan att det avsöndras saliv" är faktorer som inte alls är identiska med "utan sovel". Alltså enligt den betydelsen som jag känner och som jag tror mig se i SAOB kan man möla en potatis, då har man inget till den, men den behöver inte alls vara torr eller svårtuggen, och man kan dreggla så mycket man vill.

  28. Max skriver:

    Jag håller med Kristin, här i norra Småland låter det [spɛ̀ːɛ́], om jag nu fick IPA:n rätt.

  29. Mikael Parkvall skriver:

    Max: Jodå, jag vet. Det är bara det att jag anpassade alla de andra stavningarna till hur de skulle ha stavats på rikssvenska om de nu hade funnits där. Så det kändes inkonsekvent att inte göra det med just späe.

  30. Hanna skriver:

    Min mamma är från Kiruna och säger ETT apelsin på fullaste allvar.

    På vår studentikosa "spritfest" i slutet av förra seklet fanns blanne (Skåne), späe (Småland) och slödricka (Dalarna).

    Burgare kan med fördel moffas (okänt om det kommer från Sthlm, Katrineholm eller Västerås).

  31. H skriver:

    Folle i Uppsala

    När jag var liten i Uppsala sa vi "folle", "trefemmor" och "folle-bolle", mycket sällan 

    "folkis".

  32. M skriver:

    Svar till H

    När jag var liten räknade vi fortfarande öl i viktprocent, så förutsättningarna för att tala om trefemmor fanns inte. Här borde det vara möjligt att ett  fastställa ett terminus post quem för ordets tillkomst.

  33. Nils-Erik F skriver:

    Svar till M

    Jo det var 3.5 i mellanöl, numer 4.2 i volymsprocent. Heter det volymsprocent eller volymprocent?

  34. Nils-Erik F skriver:

    Svar till M

    Jo det var 3.5 i mellanöl, numer 4.2 i volymsprocent. Heter det volymsprocent eller volymprocent?

  35. Erik skriver:

    Choklad

    Mycket trevlig undersökning!

    Jag vill ställa mig till skåningarna (Kristin, Johan, Ida) och mena att -t formen av choklad syftar på när chokladen kommer i stycke/block (t.ex. Marabou). Sålunda skulle jag säga "mitt choklad" för ett paket Marabou men "min choklad" för en kopp varm choklad. Saker som Snickers & Japp (inte helt fasta) klassas som "mitt choklad" av mig om jag ej skulle säga varumärket, medan en liten Romersk båge nog skulle bli "min chokladbit" (känns för liten för att vara "ett choklad").

    Hur det blev så här kan man ju undra över…

  36. M skriver:

    Svar till Nils-Erik

    Nej. Jag och H pratar om folköl. Problemet när man ska jämföra språkbruket över tid är att folkölets volymprocent råkar vara ungefär samma som mellanölets viktprocent.

  37. Pia skriver:

    Hamburgare/Hamppare

    Tack först och främst för en alldeles enastående blogg, som språkstuderande blir man glad av att läsa om språkvård på ett så här underhållande sätt.

    För det andra kunde jag inte låta bli att kommentera efter att ha noterat att ni tagit med Svenskfinland i fråga om vad man kallar hamburgare var. Hamppare är väl kanske vanligare i finskan, på svenska blir jag oftast serverad en hamburgare, medan jag på finska kan få en "hamppari". Kan förstås vara något regionalt.

    Något som jag dock är ganska säker på att är regionalt är att hamppare åtminstone i mina hemtrakter kring Jakobstad (västra Finland) kan betydar något annat än hamburgare. Hamppar(e) används i lite olika sammanhang, generellt sett dock som ett milt öknamn ("Din hamppar!"). Vissa tar det som ett skämt att bli kallad "hamppar", medan andra kan bli lite illa berörda.

    Bara en lite nostalgisk notering från andra sidan potten.

  38. Östen Dahl skriver:

    Språkvård?

    Tack Pia för berömmet, fast jag är lite förvånad över att du tycker att vi ägnar oss åt språkvård. Kanske vi gör det omedvetet?

  39. Pia skriver:

    Språkvård

    Tja, indirekt är det väl språkvård om det tjänar till att upplysa folk om språket?

  40. Lugubert skriver:

    Apelsiner och annat

    Hanna, ett apelsin, ett glass och ett paraply var exotiskt för mig när jag vid 4 års ålder hade turen att flyttas från ostkanten till Göteborgs närhet.

    Ett speciell spädningsfluidum: till gin användes på min tid grumlig tonic på Chalmers. Vid ett långt senare besök beställdes gin och grapetonic som gin och grumle.

  41. Carl H skriver:

    Färskpotatis/Nypotatis

     Undersök var man säger Nypotatis eller Färskpotatis. Eligt Mathistorisk uppslagsbok av Jan Öyvind Svan ska Färskpotatis vara vanligare i norr.

  42. Inca skriver:

    Gurksallad!

    I Skellefteåtrakten som jag kom ifrån heter det gurksallad och inget annat. Sedan jag blev Umebo har jag blivit tvungen att lära mig säga gurkmajonnäs för att göra mig förstådd.
    Är gurksallad speciellt för Skellefteå?

  43. Mikael Parkvall skriver:

    Nej, jag tror inte gurksallad är speciellt för Skellefteå, men ett problem är att det är svårgooglat. I min erfarenhet betyder det ibland 'gurkmajonnäs', men inte alltid. Så jag skulle gärna vilja ha med det på kartan, men klarar det inte med den här metoden.

  44. Pingback: Sommar betyder kartor | LINGVISTBLOGGEN

  45. Pim F skriver:

    Har bott i Göteborg hela mitt liv och kan upplysa om att användningen folkis i betydelsen folköl är mycket ovanlig till ej alls förekommande. Åtminstone i min generation säger vi enbart… folköl. Över huvud taget är spontanförkortningar med tillagt -is, -rre, -lle, etc. – i vild motsats till Stockholm – i princip obefintliga i Gbg.

  46. Olof skriver:

    Har du undersökt skillnaden mellan Systemet och Bolaget någon gång?
    Jag som säger lakrits med kort a säger också ”paprika” med kort a, gäller samma sak där?
    I Norrköping kallas också pommes för ”pomme”, men ”pommes” i Linköping, har du någon karta på det?
     
    Olof

  47. Mikael Parkvall skriver:

    Har kollat alla tre, men ännu inte gjort kartor av dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>