Lingvistbloggens valspecial: Alliansen i ledning!

Idag gjorde jag det politiska testet Valpejl, som totats ihop gemensamt av Sveriges Radio och Sveriges Television. Jag är larvigt förtjust i den här typen av tester, men det här innehöll något extra. Man fick nämligen inte bara veta vilket parti som mest hyste ens egna åsikter, utan även vilka specifika kandidater som bedömdes passa en bäst (och dessa kommer inte nödvändigtvis från ens favoritparti!). Och som om inte det vore nog presenterades alla kandidaterna i viss detalj, inklusive svaret på frågan ”Talar du andra språk förutom svenska?”.

Med lite hjälp från vår vän Google (så att jag slapp öppna alla sidorna manuellt) samlade jag ihop 363 kandidaters språkkunskaper, och den första observationen är denna: 94% av kandidaterna anser sig kunna tala engelska, 35% tyska, 17% franska och 10% spanska. Därefter kommer i huvudsak de större invandrarspråken (finska, serbokroatiska, kurdiska, arabiska, turkiska…) och några större europeiska tungomål (nederländska, portugisiska, italienska, ryska…). Totalt var 33 språk representerade.

Detta matchar faktiskt ganska väl den svenska befolkningen som helhet, såsom den rapporterats i EUs Eurobarometer-undersökningar. I detta avseende är med andra ord våra (blivande) folkvalda varken bättre eller sämre än rikets befolkning i stort.

Tio kandidater (=2,8%) ansåg sig inte kunna något annat språk än svenska över huvud taget, men jag misstänker (dock utan några som helst belägg, ska medges) att en del av dessa behärskar engelska, men ansåg det som så självklart att de glömde bort att specifikt ange det.

Vassast i gänget var moderaterna Tevfik Refik Altonchi och Staffan Sjödén, samt vänsterpartisten Kick Leijnse, vilka alla ansåg sig kunna sex språk förutom svenska. Av dessa är bara en född i Sverige.

Totalt sett är allianskandidater mer språkkunniga (1,91) än sina rödgröna motsvarigheter (1,75), medan representanter för övriga partier (SD, FI och PP) hamnar mittemellan (1,85). Mest språkkunniga på partinivå är representanterna för Feministiskt Initiativ (2,13 språk förutom svenska — de är dock bara fyra stycken), följda av folkpartisterna (2,08) och vänsterpartisterna (2,04). Minst polyglotta är piratpartisterna (1,57), följda av socialdemokrater (1,57) och centerpartister (1,73).

144 (=40%) personer kan engelska, men inget annat främmande språk. 11 personer (=3%) sa sig inte kunna engelska, men däremot något annat språk förutom svenska. Alla utom tre av dessa har namn som får en att misstänka att de är uppvuxna med annat modersmål än svenska. Även där tror jag att matchningen med medborgarna/valboskapen är rätt god.

* Metodologiska noter: 1) Jag ersatte självomdömet ”talar lite X” eller ”kan förstå X” och liknande med ”en halv” språkkunskap. 2) Jag har här bortsett från språk som är inherent ömsesidigt förståeliga, tex fastlandsskandinaviska, tjeckiska ~ slovakiska, finska ~ tornedalsfinska, osv. 3) Jag uteslöt representanter för andra partier än de sju som sitter i den nuvarande riksdagen, sam de tre (FI, SD, PP) som brukar betraktas som de största eller viktigaste utanför riksdagen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Lingvistbloggens valspecial: Alliansen i ledning!

  1. Östen Dahl skriver:

    Högre utbildade borgare

    Skillnaden mellan blocken, som inte är så hemskt stor, kan eventuellt förklaras med att företrädarna för de traditionellt borgerliga partierna genomsnittligt har en något högre utbildningsnivå. Detta ser ut att stämma också med skillnaderna inom blocken — att folkpartister kan fler språk än centerpartister är t.ex. inte så oväntat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>