Sommarkartor — tredje och näst sista delen

Idag fortsätter vår samlarserie med mer eller mindre moderna svenska isoglosser, och dagens tema är ”sport och fritid”. Först ut är rutschkanan.

Jag hittade bara svaga tendenser till geografiska skillnader mellan -bana och -kana eller mellan fogvokalsformer som rutschekana och varianter utan sådana. Det enda undantaget till detta är att finlandssvenskar tycks vara konsekventa i användandet av -bana.

Mer intressant var då formerna med ett inskjutet /l/, alltså typiskt ruschelkana. De är så kraftigt överrepresenterade i Stockholm att det är svårt att undvika slutsatsen är huvudstadsregionen  är denna innovations urhem, men de tycks ha spritt sig snabbare norrut än söderut. Jag hittade dem inte alls i Finland, Skåneland, Småland eller Dalarna. Det är /l/-formerna som är markerade med rött på kartan.

För övrigt ligger nog rutschkana bra till som kandidat för svenskans mest svårstavade ord. Ett par dussin (sic) olika stavningar förekommer i bloggvärlden, och de följs nästan parodiskt ofta av tillägget ”stavning?”, eller motsvarande anmärkning som understryker skribentens osäkerhet med avseende på den normerade stavningsvarianten.

Här kan jag för övrigt skryta med att basera mig på fler belägg än för någon av mina andra kartor – nästan 2800.

Rutchelkana

Så har vi bobben. Bob som benämning inte på 'bobsleigh', utan på en rattkälke (en modern sådan, alltså av plast och metall snarare än av trä; bild här för den som inte begriper vad det rör sig om) är ett klart nordligt fenomen, och tycks också ha visst värde som identitetsmarkör. Det finns inte mindre än fem Facebook-gruppper där man kan hitta likasinnade, varav den största är Det heter inte Snowracer, det heter Bob! med 993 medlemmar.

Bobåkarna är för övrigt mycket bättre mobiliserade än snowracerentusiasterna — två bob-grupper på Facebook räknar 1143 medlemmar, medan (de till antalet visserligen tre) motgrupperna bara kommer upp i 125. Jag tror det lite grann reflekterar den självupplevda statusen som utsatt minoritet. Den som har storsamhället på sin sida känner väl inte samma behov av att manifestera sin identitet, kantänka.

Ordet bob är först belagt i svenska 1908 enligt SAOB, men då i betydelsen ’bobsleigh’ (ett åkdon som ju inte är försett med ratt). Själva skillnaden mellan de båda grupperna måste hur som helst vara ny, eftersom Stiga Snowracer är registrerat varumärke, och lanserades 1965. Min egen generation (själv är jag bob-sägare, för övrigt) måste alltså vara den första att klyvas av just denna stridsfråga.

I Finland (inklusive Åland) verkar annars rattkälke vara det normala ordet (rattikelkka på finska). Stiga förekommer i Finland som generiskt begrepp, men utan att jag kunde platsbestämma mer än några enstaka fall.

Den här kartan bygger på drygt 1100 belägg.

bob

Dagens tredje uttryck är brännbollsrelaterat. När man spelar brännboll, och springer hela varvet runt på sitt eget slag, då har man varavat eller presterat ett frivarv.Åtminstone i större delen av det svenska språkområdet (jag brydde mig inte ens om att kolla majoritetsformen, så jag bara antar att det heter så i de trakter som jag låtit förbli vita på kartan).

Men det finns åtminstone fyra lokala varianter. Eller kanske snarare två lokala och två regionala.

Helrunda och helvarv är sydliga, och märkliga såtillvida att den förras utbredningsområde är en delmängd av den senares. Där man kan säga helrunda, kan man alltså också säga helvarv, medan motsatsen som synes inte gäller.

Två mycket begränsade former är uppväckare ~ uppis, med centrum i södra Skåne, och åtis (som etymologiskt sett gissningsvis har med 'återvända' att göra) i Eskilstuna med omnejd. Jag misstänker att dessa bådaär på tillbakagång, eftersom de är ovanliga, och ibland nämns med utrycklig retrosyftning.

Slutligen lär det finnas en hybridform frirunda också, jag har bara inte lyckats klura ut var. Men det vore ju onekligen logiskt om dess hemvist är i Kalmar län, där frivarv och helrunda möts.
I Finland antar jag att begreppet inte är relevant, eftersom boboll väl där fyller den nisch som brännboll har här.

Frivarv

Slutligen: tipspromenaden. Jag vet inte riktigt hur länge man har gått tipspromenader, så jag gissar mest att det är en hyfsat ny (typ 1900-tal, då) företeelse.

Men likväl har det svenska språkområdet fragmenterats i åtminstone tre större delar.
SAOB har belägg för den vanligaste – - tipspromenad — först från 1976, och tipsrunda från 1983. Det västsvenska poängpromenad har inte tagits med alls. En fjärde, mindre vanlig form, tipstolva har sitt förstabelägg från 1949 och skulle därmed kunna vara den äldsta av de fyra.

Jag har inga konkreta belägg, men jag misstänker nånstans att den sistnämnda varienten har sitt urpsrung i stockholmsområdet — det förekommer sporadiskt över hela landet, men utanför östra mälardalen mestadels i trakter som inte ligger i uppenar skugga av något (annat) storstadsområde. På kartan har jag bara markerat (med mörkblått) några enstaka orter där detta ordval är särskilt vanligt.

Intressant är att se hur åtskilliga dokument sammmanställer en viss organisations verksamhet i olika delar av landet under den senaste tiden, och inte sällan har göteborgsavdelningen hållit poängpromenader, medan avedlningarna i ludvika, linköping och piteå typiskt har anordnat tipspromenader. Poängpromenad är alltså den typiskt västliga formen.

Tipsrunda (grönt) är intressant genom att förena södra och norra Sverige. Det är på basis av dden geografiska fördelningen frestande att anta en tidsmässig ordning där tipsrunda, trots ordningen på förstabeläggen i SAOB är äldre än tipspromenad.

Det verkar inte råda någon tvekan om att tipsrunda är vad som gäller på Åland, medan det finländska fastlandet tycks slitas mellan tipsrunda och tipspromenad.

Tipsrunda

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Sommarkartor — tredje och näst sista delen

  1. JP skriver:

    Ang. Sommarkartor -- tredje och näst sista delen

    Jag är från centrala Jämtland och uppvuxen på 80-talet och här sa vi barn 'kälke' eller 'snorejser' om det du kallar bob. Ordet "bob" kände jag inte alls till trots att Jämtland är illrött.

    Att vi i Jämtland säger 'ruschelkana' om rutschkanan stämmer förstås. Jag minns att en lärare på skolan klagade på att vi sa fel; "Det heter ru(t)schkana, INTE ruschelkana!" Jag tror inte på analysen att ordformen uppstått i huvudstadregionen, snarare har folk norrifrån tagit med sig den när de flyttat till Stockholm. Hade Stockholm varit epicentrum så hade spridningen sett annorlunda ut.

  2. Edvin skriver:

    20 år, Stockholm.

    Jag varierar själv mellan ruschbana och ruschkana, och har i min barndom hört varianterna med inskjutet el också.  Däremot har jag aldrig hört någon faktiskt säga rutschbana/-kana.

  3. Östen Dahl skriver:

    Rutschbana!

    Jag vill påminna om att vi pratade om rutschbanor (som det ska heta enligt den gamla normen) för drygt ett år sen. Läraren i skolan som menade att det skulle heta rutschkana använde alltså själv en form som inte existerade förrän nån gång i mitten på förra seklet.

  4. Mikael Parkvall skriver:

    JP: Jämtland är illrött helt enkelt därför att ställningen bland de webbskribenter som jag har lokaliserat är 44 mot 7 för bob. Ingen av de jämtländska kommunerna har under 80% bob-sägare. Men det gör det förstås intressant att den formen var helt obekant för dig — tala för all del gärna om vilken kommun du är uppvuxen i, så för jag in det inför eventuella framtida omarbetningar.

    Huruvida Stockholm eller Norrland är innovationscentrumet kan vi förstås inte veta säkert. Det ena (svagare) argumentet för mitt förslag kan vara att vi trots allt har kolonier också söderut (främst i Norrköpingstrakten), och det andra är att koncentrationen av ruschelbaneåkare är så mycket högre i Stockholm (vilken man förstås inte ser på min karta). För att kunna uttala oss med visshet om själva utbredningens betydelse skulle vi såklart vilja ha ett fenomen som vi med säkerhet vet har spritt sig från huvudstaden.

    Och det är, ska jag kanske, tillägga, den främsta anledningen till att jag gör dessa kartor — för att se om det kan hjälpa mig/oss att begripa hur språklig spridning fungerar geografiskt.

    Edvin: Jag är ärligt talat osäker på om jag själv har /ʃ/ eller /ʧ/ i mitt uttal. Eventuellt är jag ditt livs första tsch-sägare, men jag vet som sagt inte riktigt själv.

  5. Jens U skriver:

    Varvning?

    Det som på amerikanska heter "homerun" heter väl ändå "varvning" i brännboll! (Bodde i Göteborgsområdet till 12 års ålder, därefter i hufvudstaden.)

  6. Ida skriver:

    Får man önska sig en färgförklaring för snabb avkodning av informationen? Vore pricken över i på dessa synnerligen underhållande kartor (vi kör kontroll över skrivborden här bland alla språknördar, bra fredagssysselsättning). Mera, mera!

  7. Ida igen... skriver:

    Jag säger definitivt "ruttschkana", kommer från NV-Skåne.

  8. Mikael Parkvall skriver:

    Jens: Jo, så är det förstås, men jag tänkte mig att varvning i princip var en variant på frivarv. Det har jag dock inte undersökt, utan jag bara antog att de hade samma utbredning. Alltså varvning som ett verbalsubstantiv och frivarv som ett mer substantivigt substantiv.

    Ida: Anledningen till att jag inte har nån tydlig färgnyckel är nog i första hand lättja. Det tar i praktiken en hel dag att göra en sån här karta (från ax till limpa, s.a.s.), och när jag väl är klar är jag så pass trött att jag inte orkar mer… Lite grann bidrar det kanske också att jag inte vet om jag vill att kartorna ska konsumeras så snabbt, utan att jag gärna ser att folk läser texten också (där — hoppas jag — färgkodningen framgår). Men för all del, jag förstår poängen. Får se om jag klarar av att skärpa till mig på den punkten.

    Tilläggas kan att om du ändå sitter och gör minienkäter bland arbetskamraterna, så bleve jag inte lessen alls om du skulle råka skriva ner resultatet och skicka det till mig… En vacker dag kommer jag antagligen att försöka rita om kartorna med mer information, och förhoppningsvis då även sådan som kommit genom bloggläsare.

    Det kommer strax en laddning till, har jag tänkt, en ”Skräpmat del 2”. Men sen har jag nog uttömt ämnet för tillfället. Eller möjligen en till efter det. Fast förslag på nya möjliga karteringar tar jag fralldel gärna emot. (Igår blev jag påmind om pirra kontra säck(a)kärra, så den satt jag och skissade lite på inatt).

  9. Sune skriver:

    Hoppla!

    En av dom bästa kartor jag sätt :)

    http://www.wappy.se  

  10. JP skriver:

    Sommarkartor -- tredje och näst sista delen

    Det var minst tjugo år sedan som jag åkte kälke så det finns en teoretisk möjlighet att jag glömt, men jag är ganska säker på att man sa snorejser (kompisar, d.v.s. utövare, emellan) eller kälke (föräldrarnas benämning som man ibland rättade sig efter). Frågan "Ska vi va i lag å åka bob?" ringar inte bekant i mitt huvud, men det gör "Ska vi va i lag å åka snorejser?" Jag är från Krokoms kommun, förresten. Samhället jag växte upp i var en av få bruksorter i länet även om just min familj – till skillnad mot "infödingarna" – inte var kopplad till någon av industrierna på orten.

  11. Martin Persson skriver:

    Kasebana

    Min informant (65:a) i Sjöbo (södra Skåne) säger minsann kasebana.

  12. JP skriver:

    Sommarkartor -- tredje och näst sista delen

    Jag har haft familjemiddag i dag söndag. Jag har därför frågat mina båda bröder om saken och de bekräftar min misstanke, i de byar jag växte upp i hette det definitivt 'snorejser' (alltså snowracer). Ordet 'bob' känner min storebror till men associerar det med äldre typer av kälkar. Min äldre brors fru – som kommer från norra Hälsingland – säger dock 'bob' om snowracer.

  13. Mikael Parkvall skriver:

    Martin: Visstja, jag glömde säga nåt om kasebana. Jag kollade mycket riktigt på det också, och det är förstås den skånska termen. Den verkar dock inte sträcka sig utanför sagda landskap.

    JP: Tack, jag antecknar.

  14. Mårten skriver:

    Uppis

    Jag hade inte trott att uppis var så begränsat geografiskt.

     

    Synd att det inte blir fler kartor, de är väldigt roliga att titta på.

  15. kl skriver:

    "Mer intressant var då formerna med ett inskjutet /l/, alltså typiskt ruschelkana"

    som beror av en sammanblandning (förprydning?) med aschelkana (eller hur vi klantarslen nu väljer att stava)! säger jag tväschäkert & hänvisar vagt till en framliden roslagsfarmor / kl

  16. Mikael Parkvall skriver:

    Tack, kl, det var intressant att høra. Jag har ingen aning om huruvida det stæmmer eller inte, men det var åtminstone en intressant teori som jag inte hørt førut. Och inte kan jag komma på någon annan bættre heller.

  17. Carl H skriver:

    Rutschkana

    Som liten sa vi (sydvästra Skåne) alltid Rutschikana, med ett i-ljud inslängt.   

  18. Martin Persson skriver:

    Fältarbete

    I forskningens namn har jag begivit mig till Sorunda på Södertörn för att föra anteckningar i ett antal pulkbackar. Det verkar som åtminstone de unga vuxna numer säger snowracer härstädes, men jag vet inte om mina informanter var representativa.

  19. Pingback: Sommar betyder kartor | LINGVISTBLOGGEN

  20. Pop skriver:

    Sent omsider, men ändå: min fru – som är född (1979), uppvuxen och boende i Dalarna (Falun) – var den första jag någonsin hörde använda formen "ruschelkana". Själv kommer jag från Västerbotten (Ume) och där har det alltid, så vitt jag vetat, hetat rutschkana, bob och tipspromenad. Vad det hette när någon fick springa ett helt varv i brännboll har jag glömt. Det måste ha varit ovanligt :)
    /Pop (född 1972)

  21. Rune skriver:

    Vore intressant att se, om "gått i sönder" är begränsat till Bergslagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>