Skräpmat nu på kartan

I dagens avsnitt av vår sommarföljetong ”nya dialektskillnader med modern och revolutionerande teknik kartlagda, och med färglada kartor illustrerade”, har vi nu nått till temat ”onyttigt men gott”. Jag talar helt enkelt om skräpmatsrelaterade termer.

Materialet är framtaget på samma sätt som i de föregående inläggen, och sedvanliga disklejmersar gäller. Det här är att betrakta som mina förslag till isoglosser, snarare är något definitivt, och därför välkomnas bloggläsarnas inputt extra mycket.

Nå, först ut har vi den bruna och bubbliga läskedryk som många av oss gärna benämner som cola. Men som synes gäller inte det alla. I Skåne föredrar man coca (enligt uppgift [kɔkːa] och inte *[kukːa]), och i Finland hittar vi ett (kortstavigt!) cokis.

cola

Så har vi ett av de ställen där denna dryck gärna förtärs — restaurang Gyllene Måsen, alias McDonald’s. På våra breddgrader heter syltan gärna Donken, men så inte nödvändigtvis över hela det svenska språkområdet. En annan vanlig variant är Donkan, som i synnerhet förekommer i Götaland. I Finland använder man typiskt finskhärledda former som mäkkäri, mäkki och mäkken. (Åland är ett av de få kvaravarande ställen i världen där kedjan såvitt jag vet ännu inte etablerat sig, vilket förklarar varför man där inte säger nåt särskilt). Notabelt är hur hallänningarna verkar rätt ståndaktiga i sitt avvisande av den sydliga formen.

donken

Formen med inskjuten (etymologiskt omotiverad) klusil följer ett befintligt mönster för svenska ord (eller åtminstone egennamn) som Honken (hockemålisen Leif Holmqvist), Dompan (jazzlegenden Arne Domnérus), Hanken (svenska handelshögskolan i Helsingfors), Flempan (miljonprogramsområdet Flemingsberg i Huddinge), Funkan (solkustorten Fuengirola bland de därstädes bosatta svenskarna). Däremot ser jag ingen rimlig anledning till att det ska finnas variation mellan -an och -en, men det gör det alltså.

Härtill förekommer en uppsjö andra namnvarianter för McDonald’s, som jag inte har brytt mig om här, samt det faktum att donka även kan användas som verb i betydelsen att inta en måltid på Donken.

Dock kan jag inte undanhålla er en lokal variant, där en webbskribent (inlägget tycks nyss ha försvunnit från väven) presterar ett helt paradigm över smeknamn på Donken och dess främsta konkurrenter: Dunken ’McDonalds’, Munken ’Max’, Bunken ’Burger King’ och Sunken ’Sibylla’. Kreativt, tycker en annan.

Mer skräpmat: Chips heter gärna chirre för mig och de flesta andra här i trakten. Så icke i Götaland. Här säger man gärna chibbe ~ chibba ~ chibbar och liknande. Det mest intressant här är väl dels att den sydliga varianten också förefaller hittas allra längst i norr, och dels att vi — precis som i McDonald’s-fallet! — också har en götaländsk filial i Örebro län med omnejd. Jag kan inte låta bli att undra om det bara är en slump eller om det betyder något.

Chirre

Så avslutar vi med två klassiker. Kex kontra tjex. Den har ofta diskuterats, men jag har aldrig sett den karterad förut.

Kex är förstås ett engelskt lånord (cakes), och är först belagt i svensk skrift på 1820-talet, och återspeglar rimligen den borttynande produktiviteten i regeln /k/ → [ʧ] (numera [ɕ]) före främre icke-öppen vokal. Frågan är förstås bara om ordet nådde västkusten innan det nådde östkusten (vilket såklart är geografiskt rimligt) eller om regeln avskaffades tidigare i Stockholm än i Göteborg. Bådadera skulle ju logiskt sett kunna förklara följande mönster.

Kex

Och till sist: ostbågar kontra ostkrokar. Samma sak där: Mycket snack men lite verkstad när det gäller kartläggningen av formernas precisa utbredning.

Ostbågar

I stort sett har vi alltså krokisterna i norr och bågisterna i söder, men många tornedalingar verkar — precis som i fallet med chirrarna — föredra sydländskare former än sina grannar.

Att ostbåge är default bevisas för övrigt av att det inte finns någon kommun i min undersökning där krokisterna dominerar, där det inte också bor bågister.

Möjligen intressant är också singularformen. Man har ju mer sällan anledning att tala om snackset i singularis, men jag har alltid föreställt mig att den underliggande formen är ostkrok. Så är det säkerligen också för de flesta, men en överraskning för mig var att en del tycks ha singularisformen ostkroke.

Ett bra exempel på hur de båda sistnämnda företeelserna engagerar folk och uppfattas som dialektal schibboletter är att Facebookgruppen Det heter "kex" inte schex! har nästan 33 000 medlemmar (fler än de flesta riksdagspartier!), medan motrörelsen Det heter schex inte "kex"! närmar sig nästan lika imponerande 15 000. På ostkrosfronten noteras att vi som säger ostkrokar istället för ostbågar stöds av 17 000 personer, medan diverse motrörelser bland bågvännerna har ett par tusen medlemmar.

Jag har några ytterligare skräpmatstermer att förevisa också, men detta får väl räcka för idag. Vi kanske återkommer till temat vad det lider, och då med minst lika onyttiga termer.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till Skräpmat nu på kartan

  1. Malin, Stockholm skriver:

    Nejmenvetuva!

    Chirre?! Har i hela mitt liv varsken hört eller sagt. Aldrig! *fnyser ljudligt* Chips heter chips och inget annat.

    I det övriga instämmer jag.

    En dialektal skillnad som jag fått upp ögonen för på senare tid är plättar– pannkaka–ugnspannkaka, som i i nordligare delar (har jag för mig) heter småplättar–plättar–pannkaka. Eller hur det var; jag blev så chockad att jag inte riktigt tog inkorporerade informationen.

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Jo, den med plättar och pannkakor har jag på min lista över "saker man eventuellt skulle göra samma typ av undersökning på". Fast det är inte så himla högt i prioritetsordningen, ärligt talat.

    Facebook-grupperna ”Det heter Plättar inte pannkaka!”, ”Det heter PLÄTTAR inte pannkakor!!”, ”Det heter PANNKAKOR inte plättar!!”, ”Det heter "pannkakor" inte "plättar"!!!”, ”Det heter "pannkakor", inte "plättar"” och ”Det heter "plättar", inte "pannkakor"” har tillsammans 800 medlemmar, så det kunde ju vara ett ställe att börja på…

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Visstja

    Jag glömde ju alldeles bort att vi redan tidigare på denna blogg talat om alternativa (i det fallet insulära) namn på chirre också.

  4. Scribo skriver:

    Förlåt en dyslektiker


    Jag måste buga för engagemanget! Jag följer detta med ett maniskt intresse och hoppas att detta fortsätter med fler ord.

  5. Martin Persson skriver:

    Skånsk fonetik

    Eftersom jag misstänker att det är mig "enligt uppgift" kommer från, ber jag att få förtydliga att det bruna guldet i Skåne kallas för [kok:a] (halvsluten vokal i stället för halvöppen), men det viktigaste är förstås att det inte heter *[kuk:a], vilket ju framgick.

  6. Ulla skriver:

    Vi som säger tjex

    Så kan man ju reta sig på fejsbokgrupperna som använder stavningen "schex", vilket väl ingen säger. "Tjex" däremot. Jag vet hur jag skulle skriva det fonetiskt, men klarar inte av det här.

  7. Edvin skriver:

    Nja.  Mitt instinktiva uttal av "sch" i ett ord jag aldrig sett förut är nog oftare tje-ljud än sje-ljud.  Jag vet inte vad som ligger bakom det.  Bor i Stockholm.

  8. Ulla skriver:

    Svarade du mig, Edvin, eller reagerade du på samma sak som jag? Vi verkar vara överens om att det är tje-ljud som används. Jag har aldrig hört någon använda sje-ljud, och jag är uppvuxen i en stad med en känd kexfabrik som i folkmun kallas "tjexen".

  9. Alexander skriver:

    Skånska med Glans

    Ståupparen Johan Glans, uppvuxen i Eslöv, har avhandlat benämningen coca och svårigheten för stockholmare att förstå densamma. Den som är intresserad av hans uttal av detta ord bör lyssna 5.03 in i det här inslaget.

    Omedelbart innan har han också berört betydelseskillnaden mellan det stockholmska och det skånska ordet grina.

    För övrigt kan kanske också Johan Glans reflektioner kring shyriiwook (vid 2:15) kan sägas ha ett visst lingvistiskt intresse…

     

  10. Edvin skriver:

    Det var dig Ulla, jag svarade.  Det jag menar är att om jag ser "sch" i ett ord jag aldrig sett förut tolkar jag det snarare som tje-ljud än sje-ljud.

  11. Ulla skriver:

    Tack för svaret Edvin, nu förstår jag även om jag aldrig skulle uppfatta sch-kombinationen som ett tje-ljud. Uttalar ni i Stockholm till exempel ordet "schema" som "tjema"?

  12. Östen Dahl skriver:

    Konstig beteckning för tje-ljud

    Det här med "sch" som beteckning för tje-ljudet är något som har förbryllat mig allt sedan diskussionen om Arlas schiiis. Det är konstigt, för liksom Ulla antyder uttalas ju "sch" i alla svenska ord där det förekommer som ett sje-ljud, inte ett tje-ljud, och likadant i tyska varifrån det väl ursprungligen kommer. Kan någon ge en vettig förklaring? 

  13. Edvin skriver:

    Jag vet inte heller vad det beror på, för jag kan inte komma på något ord där "sch" motsvarar ett tje-ljud.  Vad du menar med "likadant i tyska" förstår jag inte, för ljudet i tyska "schnell" ligger väl snarare närmre svenskans tje-ljud än det bakre sje-ljudet.

  14. Martin Persson skriver:

    Det är väl där svaret ligger. I tyskan, alltså. Schrödingers katt (kvantfyskisk ikon), Schlaraffenland (litterärt plejs), Frans Schartaus gymnasium (plugg i Eken), Michael och Rudolf Schenker (gitarristbröder)  och många till uttalas på tyska ungefär med det främre sje-ljud som i Sverige är fullt normalt i den nordliga del av landet som tar slut någon kilometer söder om Stureplan. Från Södermalm till Smygehuk är detta ljud snarare stigmatiserat. I denna sydliga del tror jag att man ofta ersätter det tyska sje-ljudet med tje-ljud i ovannämnda ord.

    Då ligger det förmodligen nära till hands att tolka alla utländska ord med sch som tje-ljud och att i förlängningen använda stavningen schex, men det är inte rätt.

    (Detta är en viss förenkling. Tar man med mediala och finala ställningar, blir den fonetiska fördelningen lite brokigare, men det behöver vi kanske inte just nu.)

     

  15. Ulla skriver:

    Det finns ju trots allt ett tje-ljud och ett sje-ljud i tyskan, som även om de ligger nära varandra inte är samma ljud, som till exempel i 'ich' och 'Tisch'. I svenskan är det främre sje-ljudet och det bakre sje-ljudet allofoner, medan tje-ljudet och det främre sje-ljudet är olika fonem, eller hur?

  16. Martin Persson skriver:

    Det är förstås helt riktigt, Ulla, men det är ingen garanti för att alla fonemdistinktioner upprätthålls vid ordlån mellan de två språken.

  17. Östen Dahl skriver:

    Tjoberts ofullbordade?

    Hm. Farbrodern till Frans Schartau som grundade handelsinstitutet var Henric Schartau som har haft stort inflytande på religionen i Väst- och Sydsverige. Jag vet mig inte ha hört uttalet "tjartauanismen" där, då använder man nog hellre ett bakre sje-ljud. Men Schartau var förstås svensk trots sitt vendiska efternamn. Finns det alltså folk som lyssnar på Tjobert och Tjoman? I sagda delar av landet betyder källing 'kattunge', men måhända det också finns dom som anser att det är namnet på en tysk filosof?

  18. Urban skriver:

    Donken i Stockholm

    Fattar inte kartan över Donken, hur kan Stockholm vara gult på den? Här är det väl tvärtom vanligt att man säger "Donken"?

  19. Martin Persson skriver:

    Kantje det ...

    Nu har jag inte varit ute och mätt formanter, men Tjobert låter i mina öron rätt naturligt och den där bloggfamiljen heter väl Kjolman? För att inte tala om krigsförbrytaren Milotjevittj.Jag är inte helt säker på min fonetiska intuition här, men min förklaring till "schex"-stavningen håller jag fast vid.

    (Friedrich von Schelling uttalas knappast med grav accent, för övrigt.)

  20. Mikael Parkvall skriver:

    Urban: Därför att gult betyder donken, medan rött betyder donkan. Jag hade tänkt mig att "våra breddgrader" (där Stockholm ligger, eftersom bloggen är baserad vid sagda stads universitet), samt påpekandet att donkan "i synnerhet förekommer i Götaland" (som ju är rödfärgat, och i vilket Stockholm inte ligger) skulle ge vissa ledtrådar i denna riktning.

  21. Östen Dahl skriver:

    Grav Schelling

    Jo jag uttalar absolut Schelling med grav accent! Liksom Göring, Goethe, Nietzsche, Heine m. fl. Dock ej Schiller, men så ska han inte heller ha någon sådan på svenska.

     

  22. Ulla skriver:

    Jag börjar misstänka att stockholmare inte kan skilja mellan det främre sje-ljudet och tje-ljudet. För mig (göteborgare) är det helt omöjligt att använda 'sch" för att markera tje-ljud. Ljuden är två olika fonem i svenskan, vilket till exempel det minimala paret kela-skela visar.

  23. Östen Dahl skriver:

    Sche och tje

     Ulla, du säger att som göteborgare kan du inte tänka dig att använda "sch" för tje-ljud. Men de 15 000 medlemmarna i schexgruppen då? De verkar inte ha något att invända. Men jag tror att du har rätt i att de inte hör till de som blandar ihop främre sje och tje. Vilket ökar mystiken, för i så fall finns det ingen omedelbar koppling mellan de två sakerna — fast det kan ju vara så att inspirationen har kommit från de som har slagit ihop de två ljuden (och som jag misstänker snarare återfinns i Mälardalen). Men det vore intressant att höra mer om detta. Vilka av våra läsare tycker att bloggfamiljens namn uttalas Kjolman? Tycker ni då också att schack och tjack är homonymer?

  24. Gunnel skriver:

    Fåraktigt

    Och hur är det med cheap och sheep?

  25. Edvin skriver:

    Jag förstår mig inte på det här.  Menar ni att "främre sje-ljud" och "bakre sje-ljud" är allofoner?  "Kela" har ju naturligtvis tje-ljud och "skela" sje-ljud.  Var det tänkt att vara ett kontrasterande par mellan tje-ljud och "främre sje-ljud"?  Om inte, kan någon ge något sådant exempel?  Jag förstår inte vad skillnaden mellan "främre" och "bakre" sje-ljud skulle vara, förutom att ljudet anpassar sig lite efter vokalerna runt omkring (det är mer palatalt i "sky" än i "sjå").

  26. Ulla skriver:

    Gunnel: jag skulle vilja säga att problematiken ser annorlunda i engelskan.

    Edvin: det finns två sje-ljud helt enkelt, som inte ändrar betydelsen av orden. Åtminstone här i Göteborg brukar det främre sje-ljudet uppfattas som "förnämt" eller snobbigt. Svårt att förklara i skrift.

  27. Mårten skriver:

    Plättar/Pannkakor

    Plättar är mindre pannkakor, i min sydsvenska värld.

  28. Gunnel skriver:

    Betr. cheap/sheep

    Ulla: Ja, visst är "problematiken" annorlunda i engelskan, dvs det är fråga om två fonem vilkas realisation inte är identisk med svenska konsonanter. Men vissa svenskars uttal av engelska ord tycker jag har anknytning till diskussionen på den här bloggen. Hur ska man annars förklara att Tele2 öht kom på att lansera sin får-reklam? (eller har jag missat något …).

    En av mina kollegor frågade nyligen efter en produkt i en databutik och fick rådet att gå till "Shell och kompani"!

  29. Edvin skriver:

    Jag måste ha samma uttal för främre sje-ljud och tje-ljud då, för jag kan inte föreställa mig vad det skulle kunna finnas för skillnad.

    "Urs" var det förresten många som skrev istället för "usch" i högstadiet.  Där finns det ingen uttalsskillnad för mig.

  30. Ulla skriver:

    Gunnel: ännu ett tecken på att det råder en viss förvirring hos många svenskar angående ljuden. Edvin: för mig är 'usch' (även med stavningen 'urs') ett sje-ljud som kan uttalas med de båda ljudvarianterna. Synd att jag inte kan få höra hur du säger!

  31. Östen Dahl skriver:

    Åter till Kjolman: fråga till Edvin

    Jag hade för mig att en hel del talare växlade mellan bakre och främre sje-ljud beroende på om ordet känns inhemskt eller inlånat. Alltså, att man skulle undvika att uttala ord som chimär med bakre sje-ljud. Detta skulle hypotetiskt kunna övergå till att man uttalade just dessa ord med tje-ljud, och då vara speciellt påtagligt i namn med tysk klang som Schulman, enligt Martins modell. Men jag kollade i Per Lindblads avhandling om sje- och tje-ljud från 1980 och han nämner bara denna möjlighet till växling i förbigående. Dock skulle jag nu vilja veta av Edvin: hur uttalar du Schulman? Är begynnelsekonsonanten som i skjorta eller som i kjol?

    – För övrigt: Det är nog skillnad om man säger "Friedrich von Schelling" eller bara "Schelling". Det är mycket lättare att undvika grav accent i det första fallet.

  32. Marit skriver:

    sje- och tje-

    Jag har också lagt märke till att även om främre och bakre sje-ljud är allofoner i svenska, och kontrasterar fonologiskt mot tje-ljudet, så har många svensktalande svårt att uppfatta den fonetiska skillnaden mellan tje och främre sje – som ju också är mycket mindre än mellan tje och det bakre (eller dorso-uvulara labialiserade?) sje-ljudet.

    Jag ger ibland små kurser i norska, och brukar då berätta om det pågående sammanfallet mellan sje och tje (där sje tar över). Men många (de flesta?) av studenterna tycker att sammanfallet redan har genomförts – de kan inte höra skillnad på t.ex. kjøre och skjøre uttalad på norska

  33. Mikael Parkvall skriver:

    Många infödda svensktalande har uppenbarligen svårt att skilja på tje och sje i skrift (vilket ju var exakt vad som utlöste denna diskussion). Men det konstiga är att jag inte har något minne av att jag nånsin hört en inföding (det vore ju snarast konstigt om inte många L2-talare hade problem) åstadkomma det "norska" sammanfallet.  Märkligt, på min ära. Antingen har jag bara missat det, eller också lirar detta i samma gåtfulla division som särskrivning, där ju massvis med folk särskriver, medan ingen "särpratar". Alltså ett fall där en trots allt hyfsat strejtforward koppling mellan uttal och skriftbild av för mig dunkla orsaker bara vägrar att fungera.

    Emellertid kanske den här diskussionen hellre borde föras under egen rubrik snarare än i kommentarsfältet kring ett inlägg som trots allt inte har något med saken att göra. Östen är ju högsta hönset här, så jag överlåter beslutet till honom. (Men se det som ett förslag, Östen!).

  34. Östen Dahl skriver:

    Upphöjelse av sche-problematiken

    Då gör vi så.

  35. Kristin skriver:

    särtal

     Jag vill bara säga till Mikael Parkvall att det i Skåne pågår ett visst särtalande (jag har tom försökt få gehör för det här tidigare, fast i helt fel inlägg, precis som nu) där man faktiskt uttalar exempelvis döfin som dö fin och blickstilla som blick stilla. 

  36. Mikael Parkvall skriver:

    Kristin: Det är intressant, men såvitt jag förstår (har just kollat med folk som har pejl på skånskan) gäller detta bara enstaka ord eller ordtyper (av just den sort som du illustrerade). En särskrivare särskriver ju allt som kommer i häns väg, men inte ens skåningar säger (om jag nu inte felunderrättats) "kött bulle" eller "last bil". Så något egentligt särtal tycker jag inte det verkar vara frågan om.

  37. Pingback: Sommar betyder kartor | LINGVISTBLOGGEN

  38. Calle skriver:

    Jag fick just se att OLW har en omröstning som gäller huruvida de även ska trycka "ostkrokar" på sina ostbågepåsar eller inte. På sidan kan man även se fördelningen av röster på ostbågar:ostkrokar för olika län.

  39. Mikael Parkvall skriver:

     
    Tilläggas om Olws omröstning kan dels att de har snygga kampanjaffischer för den hobbyagitator som vill bedriva eget opinionsarbete. ”Vi tågar för ostbågar”, ”Vågen för bågen”, ”Armkrok för ostkrok” och ”Vi kroknar aldrig” är de slogansrar erbjuds (se deras flik ”kampanja själv”).
    Men skoj för min egen del är att jag kollade deras hittillsa resultat (enbart på länsnivå, som Calle påpekade), och korrelationen mellan dessa och mina egna gott och väl över två tusen bloggträffar var – håll i er – över 0,96. Jag är inte helt missnöjd.

  40. Frau Furtenbach skriver:

    Spännande!

    Ska bli riktigt intressant att lyssna till dig idag på radion – det här med dialektkartor är ju helt underbart! Ser fram emot att få läsa mer här på bloggen. Hälsningar Karolina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>