Svanberg och svengelska igen

Carl Rudbeck har skrivit en artikel i Sydsvenska Dagbladet med titeln "Swenglish, no tack!". Huvudpoängen är att svenskar borde fokusera på att lära sig bättre engelska även om det går ut över kunskaper i andra främmande språk. Detta är en tänkvärd synpunkt som inte har fått någon större plats i debatten, men jag tänker inte gå in på denna fråga just nu utan istället ta upp det som Rudbeck halkar in på längre fram i artikeln, nämligen BP-ordföranden Carl Henric Svanbergs engelskkunskaper, som vi ju redan har haft uppe till diskussion. Så här skriver Rudbeck:

Väldigt många svenskar talar väldigt bra engelska men kanske inte riktigt lika bra som många av oss gärna vill inbilla oss att vi gör. Om någon bara för ett par månader sedan hade frågat BP:s styrelseordförande Carl-Henric Svanberg om han kunde engelska hade han antagligen svarat ja.

Nu vet vi att han inte kan det. Hans brister har kostat företagets aktieägare miljoner, har gjort svenskar till åtlöje runt om i världen, har avslöjat storföretagares förakt för vanligt folk (small people) och kommer kanske att kosta Svanberg hans jobb. Och han har säkert haft förmånen att få språk- och medieträning som vanligt tarvligt småfolk aldrig vågar drömma om. Men när det verkligen gällde räckte inte kunskaperna i engelska till utan Svanberg sköt sig först i båda fötterna för att sedan raskt trampa i klaveret.

Jag har lite svårt att se logiken här. Svanberg använde ett uttryck, "small people", som folk i USA uppfattade som nedsättande. Om Svanberg hade varit modersmålstalare kunde man ha dragit slutsatsen att han faktiskt såg ner på de han talade om. Nu är han inte det och det är väl sannolikare att han inte förstod innebörden i uttrycket. Men Rudbeck lyckas på något sätt få det att bli så att Svanberg samtidigt avslöjade sitt förakt för småfolket och sin oförmåga att tala engelska. (När Rudberg talar om Svanbergs brister som kan kosta honom hans jobb, är det verkligen engelskkunskaperna det handlar om?)

Jag tror att vår bedömning av Svanbergs engelska färgas av att vi tycker att det är rätt genant att ha en internationell miljöbov till landsman. Hade det varit någon vi hade gillat skulle vi förmodligen ha reagerat annorlunda. Låt mig ta ett konkret exempel. Många av bloggens läsare känner säkert till Hans Rosling, som är professor i internationell hälsa vid KI och som av en amerikansk tidskrift nämnts bland de 100 personer i världen som mest påverkat vårt tänkande under 2009. Den som inte har tagit del av hans geniala bubbeldiagram bör snarast besöka hans webbsajt (liksom hans blogg). Men Roslings engelska är ganska jämförbar med Svanbergs, vilket man kan konstatera om man tittar på hans videopresentationer — och bådas språkfärdighet är nog ganska typisk för personer i deras (och min egen) generation, alltså folk som är födda i mitten av förra århundradet. Sen har båda också rört sig mycket i internationella sammanhang och man kan kanske tycka att de borde ha haft goda chanser att bättra på sin svengelska. Men min poäng här är att eftersom vi nog är lite stolta över att Rosling är svensk kan vi gärna förlåta honom att det inte går att missta sig på var han kommer ifrån, och vi kan kanske till och med tycka att det är charmigt.

Både Svanberg och Rosling bör bedömas efter vad de gör (eller i Svanbergs fall, snarare vad han inte gör) och inte efter hur de pratar engelska. Som bekant hjälper det inte alltid heller att vara modersmålstalare; även George W. Bush råkade ut för att bli hånad för sina språkliga grodor – som om det inte räckte med vad han faktiskt ställde till med.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Svanberg och svengelska igen

  1. Jens skriver:

    Jag måste erkänna att jag blev väldigt förvånad när jag märkte att hela debatten handlade om Svanbergs engelskkunskaper, som jag verkligen tror är på samma nivå som många internationellt aktiva svenskar (som sagt). Det bisarra är ju uttrycket "small people" (eller "little people" som så många journalister gärna påpekar skulle vara det korrekta) som verkligen inte kan tydas som annat än nedvärderande på vilket språk det än må vara. Till och med den mer termen "common man/person" skulle i sammanhanget kännas på tok för arrogant. Jag tycker han kom allt för lindrigt undan och undrar om det inte just var ett strategiskt drag att få debatten att handla om engelskkunskaper istället för just arrogans.

  2. Östen Dahl skriver:

    gavagai

    Men hallå. "Som verkligen inte kan tydas som annat än nedvärderande på vilket språk det än må vara" — men det måste väl ändå bero på hur man översätter uttrycken? Det idiomatiska uttrycket är som tidigare har påpekats här "the little guy" och den här Googlesökningen visar att det knappast är nedvärderande. Sen är det förstås så att om Svanberg hade sagt "We care about the little guy" hade det låtit tämligen hypokritiskt men det hade det också gjort om han till exempel hade sagt "Miljön är vår första prioritet". 

  3. Östen Dahl skriver:

    Sarah, Svanberg och Shakespeare

     För övrigt utsätts nu modersmålstalaren Sarah Palin för omild behandling eftersom hon har använt ett tidigare icke-existerande engelskt ord refudiate. Men själv tycker hon att det bara är frågan om språklig kreativitet — se här vad hon säger på Twitter om saken.

  4. Gunnel skriver:

    Hear, hear!

    Vill ge en applåd till Östen för gårdagens blogg och påminna om vad han skrev i den tidigare debatten:

    "Hade det varit någon vi hade gillat skulle vi förmodligen ha reagerat annorlunda".

    Det refererades då bl.a. till Göran Greiders tal om "småfolket" och det är väl självklart att en person som G.G. riskfritt kan använda ett sådant uttryck eftersom alla vet var han står.

  5. Mall skriver:

    Uttal eller vokabulär?

    Varför inte skilja på uttal/brytning och ordförråd? Rosling har tydlig brytning men kan sin vokabulär, medan Svanberg, oavsett sin mindre påfallande brytning, använde fel ord – som för övrigt i mina öron låter nedsättande på vilket språk som helst. (Svenskar tycks oftare bedöma sina landsmäns engelska uttal än deras vokabulär.)

    Som invandrare förundras jag ofta över hur denna skillnad sammanblandas i Sverige: mina flerspråkiga föräldrar hade levt i flera länder, men bara i Sverige var deras uttal den främsta stötestenen. De hade en god svensk grammatik och ett större ordförråd än genomsnittsvensken (min far översatte bl.a. komplicerade facktexter) men behöll naturligtvis en tydlig brytning. In i det sista behandlades de som mindre vetande – läkare och vårdpersonal använde mig som "tolk" oavsett svårighetsgraden i de frågor mina föräldrar själva ställde. (Själv lärde jag mig läsa svenska innan jag kom i kontakt med det svenska samhället, hade därmed ett för barn både ovanligt och ovanligt stort ordförråd – men fick lida en hel del för mitt i början osvenska uttal.)

    Utlandssvenskar har liknande erfarenheter från olika länder: att använda rätt ord är oftast viktigare än att (förgäves) försöka uppnå ett inhemskt uttal.

     

  6. Östen Dahl skriver:

    Lika illa på alla språk?

    Men hallå igen. Mall ekar Jens formulering om att Svanbergs ord låter nedsättande på vilket språk som helst. Men är detta ett meningsfullt påstående? För det första finns det ofta fler översättningar av ett uttryck (och det var väl just Svanbergs problem, att han valde fel översättning) och för det andra har översättningarna ofta specifika konnotationer som man inte kan känna till om man inte behärskar språket till fullo.

    Jag tror man gör klokt i att förhålla sig med en viss ödmjukhet till grodor av Svanbergs typ  — det är faktiskt något vemsomhelst kan råka ut för på ett främmande språk och till och med på sitt eget. De flesta skulle säkert dra sig för att ondgöra sig över en invandrare som väljer ett olämpligt uttryck på svenska — däremot är det socialt accepterat att häckla svenskar som gör bot sig på engelska.

  7. Johan skriver:

    Östen: Har du några kul funderingar om _varför_ det är socialt accepterat att häckla svenskar som gör bort sig på engelska, då? Eller om varför det är så jäkla viktigt för en del av oss att racka ner på våra landsmän just för deras förment bristfälliga engelskkunskaper?

  8. Jan Wiklund skriver:

    Är det inte ganska enkelt?

    Svanberg, precis som våra ministrar, trodde att han var bättre på engelska än han var. När han togs ner på jorden gladdes vi.

    Nu kan vi bara hoppas att andra viktigpettrar blir lite mer försiktiga, och använder sig av den utmärkta tolkservice som finns i t.ex. EU istället för att bara prata på och kanske bli missförstådda. Vi kanske ska vara tacksamma mot Svanberg om hans oförsiktighet har resulterat i att andra drar lärdom.

  9. Mall skriver:

    Ordval

     En ödmjuk fråga till Östen och andra helsvenskar: är det OK på svenska att tala om människor i allmänhet som "små", eller "småfolk", eller "den lilla människan", eller motsvarande uttryck? Vad är då motsatsen, dvs de andra? Hur skulle Svanberg ha sagt på svenska utan att någon hade reagerat på själva det språkliga uttrycket för skillnaden mellan BP och alla andra?

  10. Östen Dahl skriver:

    Rätten till språk omfattar också rätten att tala dålig engelska

    Nu var det flera inlägg att besvara eller kommentera. Varför är det socialt acceptabelt att häckla svenskar för deras dåliga engelska, undrar Johan. Ja, det är inte helt lätt att svara på, men ofta ingår det i en "diskurs" som Jan Wiklunds inlägg är ett bra exempel på: 1) svenskar överskattar sina kunskaper i engelska; 2) om de förstod hur dumma de låter på engelska skulle de använda tolk i större utsträckning i internationella sammanhang. Vi har tidigare diskuterat påstående 1) här på bloggen; jag frågade om det fanns något belägg för att svenskar generellt överskattar sina engelskkunskaper, och jag tror inte det framkom något sådant. När det gäller 2) så är det inte självklart att det alltid är en fördel att använda tolk; risken för grodor och missförstånd föreligger där också, och man förlorar direktkontakten med publiken. Jag vet inte hur det skulle uppfattas om Svanberg hade låtit sig tolkas från svenska, och det är lite svårt att tänka sig Hans Rosling föreläsa via tolk. Men framför allt är frågan vad man ska göra när det inte finns någon tolk till hands, vilket är fallet i den överväldigande majoriteten av situationer när svenskar ska uttrycka sig på engelska. Borde vi kanske sluta resa på internationella konferenser för att undvika att göra bort oss — det skulle ju också ge en del miljövinster?

    Jag tycker faktiskt att det är en betänklig attityd att betrakta de svenskar som har tillräckligt självförtroende att tala engelska offentligt som en samling viktigpettrar. Jag misstänker att det på varje sådan viktigpetter går åtminstone två oviktigpettrar som aldrig skulle våga ställa sig upp och säga något på ett främmande språk — och det är en förlust för Sverige, eftersom de säkert har en del bra saker att säga. Kanske det är dags att starta en kampanj för rätten att tala dålig engelska. Det sägs ofta i debatten att engelskans status som internationellt språk skapar en ojämlik situation genom att icke-modersmålstalare kommer i underläge — men det beror åtminstone delvis på hur mycket vikt man lägger vid hur folk pratar.

    Till Mall vill jag säga att det knappast finns något objektivt svar på hennes fråga. Men både småfolk och den lilla människan används av svenska politiker med en positiv innebörd — det förra till exempel av centerpartisten Lars-Åke Halldin i Newsmillartikeln Centerpartiet – småfolkets parti och det senare av socialdemokraten Bengt-Urban Fransson i artikeln En politik för den lilla människan. (Finns det en skillnad mellan olika partier i vilket uttryck de föredrar? Kanske en bra uppgift för våra grundkursare att ta reda på det.) Men jag tror att de här uttrycken är lite riskabla, åtminstone om man som Carl-Henric Svanberg uppfattas som företrädare för "de stora" — då kan lyssnaren lätt läsa in en nedlåtande attityd i dem. 

  11. Mall skriver:

    Själv(över)skattning

     Det gjordes faktiskt en europeisk undersökning i början av 2000-talet (har tyvärr inte kvar den, inte heller kan jag hitta referensen; den gjordes av ett privat företag om jag minns rätt), där EU-medborgare (jag vill minnas att det rörde sig om ett par tusen per land) fick ange sin egen uppfattning om sina kunskaper i engelska och därefter översätta en text. Resultaten jämfördes sedan, varvid svenskarna hamnade ganska långt ner i listan.

    Engelska som lingua franca är ett växande forskningsområde, där det framgår ganska klart, att olika varianter av engelska bildas för olika ändamål, och att "bruten" engelska kan fungera alldeles utmärkt. (För att återgå till mitt ursprungliga inlägg, anses uttalet vara av underordnad betydelse; även avvikelser från grammatiska standardregler bortses från.) Det finns också exempel på hur infödda engelsktalande ges instruktioner att undvika idiomatiska uttryck, ordlekar och liknande, allt för att undvika/minska den språkliga ojämlikheten  (David Graddol har visst exempel – jag sitter på landet utan tillgång till material). 

  12. Östen Dahl skriver:

    Klarifieringsfråga

    "Ganska långt ner i listan" — det vill säga när det gällde förhållandet mellan uppskattad och verklig förmåga?

  13. Mall skriver:

    Förtydligande

     Ja, svenskarnas korrelation mellan självuppskattade kunskaper i engelska och resultat på översättningstexten var svag.

    Det är väl tur att det finns ytlänningar som kan förse infödingar med svenska ord :-)

  14. Jan Wiklund skriver:

    Om svenskars självöverskattning

    Jag har ett utmärkt exempel på svenskars självöverskattning.

    Jag hade en diskussion med en arrangör av en internationell konferens i Göteborg om ögonsjukvård för några år sen. Den var på engelska. Förmodligen var det på Svenska Mässan, på göteborgska även kallad The Swedish Mess.

    Det visade sig att närvarande, högutbildade människor från Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien etc etc vägrade säga ett ord om de inte blev direkt tilltalade. De enda som bredde ut sig var engelsmän, amerikaner, australiensare, kanadensare – och svenskar.

    Det kan förstås ha berott på att svenskarna var bättre på engelska än andra europeer. Men jag misstänker att det också berodde på att självkritiken var mindre. Kontinentaleuropeerna misstrodde sina engelskakunskaper, inte svenskarna.

  15. Jan Wiklund skriver:

    PS om viktigpettrar

    Det är inte jag som har utnämnt Svanberg till viktigpetter. Det får väl dom sägas ha gjort som har försett honom med hans löjligt överdimensionerade förmåner och privilegier. Men viktigpettrandet är en nödvändigt bakgrund till det komiska.

    Så här säger George Orwell: "If you had to define homour in a single phrase, you might define it as dignity sitting on a tin-tack. Whatever destroys dignity, and brings down the mighty from their seats, preferably with a bump, is funny", (min kursivering).

    Och så här säger Göran Hägg: "Vi skrattar när någon säger sånt man inte 'får' säga om kungen, kulturen eller kursverksamheten på jobbet (…) Vi skrattar när vi får syn på en fyllgubbe, fitta eller fotvårdsklinik i en miljö vars hela existens är beroende av at man inte låtsas om att det finns fyllgubbar, fittor eller fotvärdskliniker."

    Följaktlgen är det varken särskilt komiskt eller upprörande när du eller jag gör bort oss på eneglska (så därför kan vi utan risk prata på). Det är bara Svanberg, eller våra EU-entusiastiska politiker, som kommer ner "with a bump"

  16. Martin Persson skriver:

    Jan 10:10 (ser ut som ett bibelställe): Nu vet jag inte om det kan räknas som självöverskattning när man öppnar munnen på en konferens. Det var väl snarare så att kontinentaleuropeerna borde ha hållit sig hemma om de inte kände för att bidra.

  17. Östen Dahl skriver:

    Riskfri självöverskattning?

    Jan: Liksom Martin har jag svårt att se var beviset på självöverskattning ligger. Betänk alternativet: om svenskarna hade följt kontinentaleuropeernas exempel skulle anglofonerna ha haft monopol på att yttra sig på konferensen. Det som kan göra en betänksam om det du berättar är inte att svenskarna vågade prata utan att de andra inte gjorde det. 

    Dessutom säger du ju själv att vanliga svenskar utan risk kan prata på? Så det gör alltså ingenting att vi överskattar vår förmåga?

  18. Östen Dahl skriver:

    Självöverskattande holländare?

     Förresten, Jan, förra gången du berättade den här historien för två och ett halvt år sen var holländarna med bland de som yttrade sig (och visade prov på självöverskattning, får man förmoda). Vart tog de vägen den här gången?

  19. Jan Wiklund skriver:

    Förlåt jag glömde holländarna

    … som ju gärna pratar alla möjliga språk.

    Ni får gärna prata på. Det är bara om ni hör till viktigpetterfacket som folk kommer att skratta åt er när ni klantar er.

  20. Mia i Toulouse skriver:

    Att prata inte nödvändigtvis att överskatta ?

    Jag är förvånad övera att det ses som bevis på självöverskattning att man som svensk vågar yttra sig på halvbra engelska. Kan det inte bara vara ett bevis på bra självförtroende, dvs att man anser sig ha lika stor rätt att yttra sig som en englesman/amerikan, trots att man (kanske) vet att ens engelska inte är perfekt? Och det behöver naturligtvis inte endast gälla engelska. Själv pratar jag dagligen spanska och franska efter många års arbete och boende i dessa båda länder, och anser mig ha full legitimitet att yttra mig på båda dessa spåk trots att jag inte talar dem perfekt. Och jag anser att om någon tycker att jag därmed "gör bort mig" eller "låter dum" är det mer talande för dem själva än för mig.

    Därmed inte sagt att det inte ligger något i tesen att svenskar har en tendens att överskatta sina engelskakunskaper, eller snarare underskatta riskerna med det underläge man automatiskt hamnar i som andraspråkstalare i relation med en "inföding". Jag skulle gärna se lite mer i Sverige av den språkliga stolthet som man hittar både i Spanien och i Frankrike.  Men det är nog en annan debatt…

     

  21. Hasse skriver:

    Ensam

     Det var ett väldigt skrivande om "The small guy". Kan ni lägga ner samma energi på att förklara varför så många säger själv när de menar ensam. Jag åt själv på restaurangen igår. Jag åt ensam på restaurangen igår. Jag VAR verkligen inte i sällskap med någon…….

  22. Östen Dahl skriver:

    Själv

    Tja, det kan vi kanske, men eftersom det här är ett off-topic-tillägg till en rätt gammal tråd så får det bli på annat ställe i bloggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>