Grushåla

Ett ställe där man utvinner grus för vägbyggen och likande heter väl formellt grustäkt, men det känner jag ingen som säger till vardags. Själv säger jag normalt grustag, men kan tänka mig även grusgrop, och det tror jag de flesta i min omgivning gör också.

Men ibland har jag av götalänningar hört grushåla, och beslöt mig för att på samma vis som häromnyssens försöka kartera det hela nätledes. Och som synes är beläggen för grushåla tämligen konsekvent koncentrerade till konungadömets sydligare delar. (Beläggen på de lite avsides liggande orterna, som Ånge, Hofors och Enköping uppgår konsekvent till ett per kommun):

Grushåla

Den som är bekant med ordet från kartans vita delar är högst välkommen att bidra med att fylla i luckorna.

Utöver de nämnda varianterna förekommer även -grav i Skåne, och grusgrav är precis vad företeelsen heter på danska.

Varianten -grubba finns i egennamn från Skellefteå och Kalix, men tycks inte (längre)
användas som generiskt namn.

Det som gör att jag tyckte detta  var lite intressant är dels — förstås — att jag aldrig hört det nämnas i dialektlitteraturen, och dels att jag föreställer mig att det är en av de fåtaliga dialektskillnaderna som är hyfsat moderna. Hur länge har man egentligen haft grustag? Jag inbillar mig att det är något som blivit vanligt först i samband industrialismen. Någon därute som vet?

Tilläggas kan att grushåla inte finns i SAOB, medan grusgrav, grustag och grustäkt där alla nämns med förstabelägg från (som väntat) andra halvan av 1800-talet.

Jag har dock hittat grushåla i äldre tidskrifter som Antiqvarisk tidskrift för Sverige, Fornvännen och  Arkiv för botanik från åren runt förra sekelskiftet, liksom i Selma Lagerlöfs skriverier.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Grushåla

  1. Martin Persson skriver:

    Det ser ut som om Sjöbo kommun saknas på din karta. I den grå forntiden motsvarades den av Färs härad. Fiffigt nog har jag tillgång till den delen av DAL:s register.

    I Sövde har vi grusgrav (1925).

    I Vanstad grus'holl  (1947).

    Och i Långaröd har vi grusgrav (1968) vilket av den lundensiske nedtecknaren översätts "grusgrop, -håla".

    Annars är den genuina förleden grud, vilket vi återfinner i grudgrav (Vollsjö 1898) och grudtekst [sic] (i det angränsande Frenninge/Fränninge samma år.)

    För övrigt undrar jag om vi inte sa sandtag i Sorunda, Södertörn.

  2. Martin Persson skriver:

    Jo

    Jag gjorde som du och samgooglade "Sorunda" och "sandtag" på bloggar. Visst sa vi så.

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Tack för det, Martin. Det uppskattas.

  4. Anders E skriver:

    Sandtag

    Precis som Martin nämner, även om det är Sorunda, har jag alltid hört sandtag istället för grustag i Simrishamnstrakten.

  5. jukk skriver:

    I Österbotten säger vi grusgräv och sandgräv på folkmål.

  6. jukk skriver:

    En "grubbo" (fem.) är en mindre grop hos oss i Österbotten.

  7. Marit skriver:

    Grus- och sandhål

    Det röda området i Värmland fortsätter in på norsk sida av gränsen. När jag var barn där på norska sidan så fanns det nära där vi bodde ett sandhål, där man fick leka därför att det var gammalt och halvt igenvuxet med skog, och även ett grushål, där man absolut inte fick leka därför att det var i bruk och var ganska stort och man riskerade att begravas i grusmassorna. Gissa vilket som var mest spännande! Men också på norska heter det 'sandtak/grustak' i formellt/tekniskt språk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>