Modersmålsundervisning – i vems intresse?

I Språkrådets bulletin Klarspråk skriver sagda råds chef Lena Ekberg om minoritetsspråk och modersmålsundervisning:

Men språklagen … betonar också rätten till språk, oavsett modersmål. De nationella minoriteterna har rätt att lära sig sitt språk. Men den förordning som reglerar modersmålsundervisningen ställer krav på grundläggande kunskaper i språket för att man ska få undervisning. Det finns alltså fortfarande ett hinder för barn
som tillhör en nationell minoritet och vill lära sig föräldrarnas, eller mor- eller
farföräldrarnas, språk. De får inte vara nybörjare. Om minoritetsspråken
ska kunna få nya talare måste det hindret bort.

Man kan till att börja med fråga sig hur pass stor chans det är att elever som inte har grundläggande behärskning av språket kommer att lära sig det så bra genom att få modersmålsundervisning att de blir aktiva talare av språket och för det vidare till sina barn. Men resonemanget som Lena Ekberg för visar att det inte är individens "rätt till språk" som hon tänker på utan snarare skyddet för minoritetsspråken som sådana. Om man i första hand tänkte på individernas språkliga rättigheter, borde rimligtvis alla ha rätt att lära sig föräldrarnas, eller mor- och farföräldrarnas, språk. Ur individens synpunkt gör det knappast någon skillnad om morfar kommer från Finland (och då anses tillhöra en nationell minoritet — om han talar finska vill säga) eller från Estland (och inte kvalar in i någon sådan grupp). I språkdebatten håller man inte alltid isär individens och språkgruppens intressen. De som argumenterar för att svenskar bör tala svenska i internationella sammanhang (om det går) brukar framhålla att man uttrycker sig bäst på sitt modersmål. Men när utredningen som föregick språklagen föreslog att man skulle föreskriva att svenska representanter skulle uttrycka sig på svenska om det inte fanns särskilda skäl däremot var det inte fråga om hur man uttrycker sig bäst och effektivast (det borde rimligtvis individen själv kunna avgöra) utan om att upprätthålla svenskans status. Den här bestämmelsen kom dock aldrig med i språklagen.

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Modersmålsundervisning – i vems intresse?

  1. Jan Wiklund skriver:

    Se på det från andra hållet i stället

    Hemspråks/modersmålsutbildningen behandlas oftast som om det bara handlar om barnets intresse. Men nästan aldrig som om det är i samhällets intresse. Vilket det ju är.

    Utbytet med världen blir allt större. Men gängse språkundervisning utgår som för hundra år sen från att det bara är ett fåtal europeiska språk som gäller. Möjligen kan man tänka sig att på gymnasiestadiet, eller ännu senare, utbilda några infödda svenska ungdomar i t.ex. arabiska.

    Är det inte bättre att utbilda folk som redan i princip kan det på talspråksnivå? Blir det inte billigare för folkhushållet, och blir inte resultatet bättre?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>