Ett talhandlingsteoretiskt perspektiv på Muhammedbilderna

De pågående kontroverserna om diverse framställningar av profeten Muhammed har också om inte lingvistiska så dock språkfilosofiska eller semiotiska aspekter. Redan när profeten dök upp i form av en rondellhund funderade jag på vad det egentligen innebär att en person A "framställer" en annan person B som någonting visst som vi kan kalla C. Om man tittar på rondellhundsbilden ser man en fyrfotad varelse med skäggigt ansikte och någon slags krokan på huvudet som med god vilja kan tolkas som en turban. Uppenbarligen är det omöjligt att bara med utgångspunkt från bilden avgöra att detta ska föreställa en viss religionsstiftare. Faktum är ju att ingen egentligen har den blekaste aning om hur Muhammed såg ut. Alltså är det avgörande att upphovsmannen Lars Vilks faktiskt har deklarerat att han avser att avbilda profeten (fast han ju inte heller vet hur han såg ut). Med andra ord är det inte avbildningen utan snarare talhandlingen "Detta är profeten Muhammed" som utgör det blasfemiska.  Nu har emellertid detta tagits till en ny level (som dataspelarna säger) genom tv-serien South Parks 200:e avsnitt där en fiktiv Muhammed uppträdde i björnhamn. Frågan är nu i vilken mening den här figuren med björnutseende kan sägas "föreställa" profeten — man kan ju faktiskt inte se honom. (Man kan till och med säga att detta är en fortsättning på den tradition inom islam där man avbildar Muhammed med dolt ansikte.) Till yttermera visso tycks det senare ha visat sig att det var jultomten som gömde sig i björnkläderna. Alltså avbildar man strängt taget inte profeten Muhammed utan den helt fiktiva figuren Santa Claus som i sin tur utger sig för att vara profeten Muhammed, för säkerhets skull förklädd till björn. Det kan alltså knappast vara avbildningsrelationen i sig som är blasfemisk här, utan snarast kopplingen mellan Muhammed och björnfiguren, och den syns ju inte utan precis som i fallet med rondellhunden uppstår den genom vad som sägs. Att Muhammed inte avbildas direkt är förstås en del av poängen med avsnittet. Upphovsmännen lyckas provocera utan att egentligen någon kan beslå dem med att ha brutit mot deras arbetsgivares förbud mot att visa profeten i bild. Men det intressanta är att deras islamistiska vedersakare gör en liknande ploj. Talesmannen för organisationen "Revolution Muslim" som uttalade sig mot South Park var noga med att framhålla att det han sa inte var ett hot utan bara en varning — men knappast någon lät sig luras av detta. Med filosofen Austins terminologi ville han få den perlokuta effekten utan att ge sin talhandling den illokuta kraft som han skulle kunna ställas till svars för. — Det är nu populärt att rita Muhammed som streckgubbe. Här kan man till exempel beställa t-skjortor med sådana teckningar på. Igen kan man notera att varje antydan till blasfemi uteblir om man tar bort den verbala delen — alltså ordet "Muhammed" och pilen som pekar på streckgubben. Nästa steg blir att framställa Muhammed som en encellig organism — i naturlig storlek, och därför osynlig för blotta ögat.    

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ett talhandlingsteoretiskt perspektiv på Muhammedbilderna

  1. Martin Persson skriver:

    Ikonoklasm

    Nu har jag visserligen inte plöjt igenom alla haditherna, men jag undrar om det ur blasfemisynpunkt egentligen spelar någon roll om det är Profeten, frid över honom, eller en encellig organism, frid över den också, som avbildas. Avbildningsförbudet är väl absolut? (Att rättrogna muslimer känner extra mycket ofrid i det förra fallet är en annan fråga.)

    Detta ska på intet sätt tolkas som att jag inte hölle med Östen i hans analys.

  2. åke skriver:

     Du har dålig koll på det här med South Park, låt mig reda ut några saker åt dig:

    1) Det var inte alls avsikten att Muhammed aldrig skulle visas, du får det att låta som att det var en finurlig plan men det censurerades av Comedy Central. Poängen från början var helt klart att han skulle vara med.

    2) Muhammed har tidigare varit med i South Park, och därmed "avbildats", men detta var innan den "Danska teckningsskandalen" och inget direkt uppror följde efter detta. (Avsnittet han är med i heter Super_Best_Friends och är från 2001, det har för övrigt stängs av för streaming på Comedy Centrals hemsida relativt nyligen)

    3) Så vitt jag vet (jag kan ha fel) så var det ingen talesman för någon organisation som hette "Revolution Muslim" som uttalade sig, det var bara namnet på en hemsida (närmare bestämt ett forum) där någon person hade spekulerat i vad som skulle hända skaparna bakom SP.

  3. Emil skriver:

    Bildförbud

    Inte heller jag har plöjt igenom haditherna, men noterar att bildförbuded i praktiken sett ganska annorlunda ut genom tiderna. Det finns ganska gott om islamisk konst från tidigare århundraden som faktiskt avbildar Muhammed, med ansikte och allt, medan det senare verkar ha blivit praxis att dölja ansiktet på Muhammed, de andra profeterna, och de så kallade följeslagarna, alltså Muhammeds närmaste. Det är tveksamt hur absolut det absoluta bildförbudet (alla människor och djur) egentligen är i praktiken. I de talibantäta trakter där jag tillbringat en del tid verkade ingen reagera särskilt så länge det inte är kvinnor som avbildas med ansiktet synligt (sådana reklambilder var dock långt ifrån ovanliga). Intressant nog har jag aldrig stött på någon som med hänvisning till bildförbudet avvisar fotografering.

    Men för att hålla oss till de lingvistiska aspekterna, så får det ganska intressanta resultat. Att häda blir, precis som många andra religiöst laddade saker man gör, närmast en performativ språkhandling. Att måla en bild blir kontroversiellt först när man hävdar att den föreställer Muhammed. Om man däremot målar en bild som alla antar föreställer Muhammed, kan man förmodligen undgå kritiken genom att, återigen språkligen, hävda att den i själva verket föreställer Saladdin, Harun Ar-Rashid eller Mulla Omar. Den upplevda kränkningen förblir nästan helt en språklig handling.

    Men nu måste jag sluta innan jag blir alldeles för postmodern.

  4. Martin Persson skriver:

    Mer icke-språkligt

    Förlåt ämnesflykten, men det Emil säger om fotografier är alltför intressant att inte kommenteras. I Saudiarabien är kungafamiljen wahhabiter, vilket väl är islams motsvarighet till laestadianer. Som jag förstått det är foton att likna vid speglar. Med en spegel varken övertar eller förringar man Guds verk, utan återger det exakt. (Undrar om de har lustiga huset i Riyadh.)

  5. Emil skriver:

    Bildförbud (off-topic)

    Jag anade att det måste finnas någon sådan förklaring. Det låter rimligt, fotografier är ju på något sätt annorlunda än en målning, men det tar naturligtvis inte hänsyn till allt som går att göra med fotografier – inte bara retuschering, men komposition och så.

    Åtminstone i jämförelse med det judiska bildförbudet, som kommer ur förbudet mot avgudabilder, verkar det en smula irrelevant i hur stor utsträckning man förändrar det man ser. Fotografier är ju föremål för något som måste beskrivas som tillbedjan i exempelvis hinduisk gurukult. Inte så att jag menar att muslimer borde börja rata fotografier också…

  6. Östen Dahl skriver:

    Replik

    1.  Om avbildningsförbud (inte off-topic): Det är nog så att det finns olika versioner av avbildningsförbudet. Ursprungligen handlar det väl om ett förbud mot avgudabilder som ju också finns i Gamla Testamentet. Men i kontroverserna runt Muhammedbilderna finns ju också ett extra element — det anses ju kränkande att framställa Muhammed på ett negativt sätt. Samma sak finns förstås också i kristendomen — tänk på reaktionerna mot utställningen Ecce Homo som ansågs framställa Jesus som homosexuell. 

    2. Jo, jag vet att det var Comedy Central som inte ville att Muhammed skulle visas, och att han har uppträtt tidigare i South Park utan problem, men det ändrar ju inte saken. Eller har jag fel när jag uppfattade det så att han uppträdde i björnkläder för att undvika att visa honom direkt? 

    3. Vad är Revolution Muslim? Engelska Wikipedia säger:

    "Revolution Muslim is a radical Islamist organization and movement based in New York City that advocates the re-establishment of a structured Islamic state, terrorism both in the United States and in democratic countries around the world, the removal of the current rulers in heavily Muslim populated nations, the destruction of Israel, and an end to what they consider "western imperialism".

    They operate both on its website and through street preaching and protests, mostly outside the Islamic Cultural Center of New York.[1][2]"

    … så nog verkar det vara en organisation. Deras webbsida verkar däremot mest vara en blogg. En lingvistisk knorr är att de just nu visar en video med en av våra kändare ämneskollegor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>