Vilse på minerad mark

I söndags rapporterade såväl DN som Svenskan i stort uppslagna reportage från orten Selma i Alabama – historisk mark för den amerikanska medborgarrättsrörelsen och kampen för svartas rättigheter. Svarta, ja. Svenskan använder konsekvent just denna benämning för amerikaner av afrikansk härkomst.

Om de gör det medvetet eller genom bristande insikt i att även denna term numera är förnedrande och kränkande vet jag inte. Men DN vet bättre. Visserligen smyger sig ordet ’svart’ in någon enstaka gång, men på det stora hela försöker man där hålla sig till påbjudet amerikanskt språkbruk, vilket är ”African American” (åtminstone sist jag kollade).

Det är bara det att DN i sin korrekthetsiver lyckas få in inte mindre än tre varianter (förutom då ”svart”) i en samma artikel: afrikansk-amerikan, afrikan-amerikan och afroamerikan. Den är uppenbarligen inte helt lätt att hantera alla gånger, den über-PC-iga vokabulären.

(Ingendera artikeln synes finnas med i respektive nätupplaga).

Med själva språket, alltså den (om uttrycket ursäktas) ”svarta” etnolekten av amerikansk engelska, är det för övrigt än knepigare. Sedan den började studeras på allvar för runt ett halvsekel sedan har den gått från att vara Negro English till Black English Vernacular till Afro-American Vernacular English till African-American Vernacular English, för att slutligen bli Ebonics. Den näst sitnämnda av dessa torde fortfarande vara salongsfähig, men när nästa term kommer, så blir det väl ändring på den saken, kan tänka. Det är trots allt mer än tio år sedan ”Ebonics” lanserades,och som synes har ett byte ungefär en gång per decennium ansetts påkallat.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Vilse på minerad mark

  1. Malin skriver:

    En gammal vän till mig är editor in chief för en av de tidningar som är särskilt riktade mot "African Americans", Amsterdam News, http://www.amsterdamnews.com/. Jag kan inte avgöra hur mycket tyngd tidningen har, men den är gammal och väl etablerad i "the community" och fungerar som opinionsbildare.

    Om man ska ta en enstaka tidning som exempel på vad som är comme-il-faut eller ej, är Amsterdam News troligen en rimlig källa. Och där använder man sig så gott som genomgående av "black" och "blacks", dessutom skrivet med versal. Kollar man under Opinion hoppar en massa "Black(s)" emot en.

    I kombination med att man ofta hör svarta amerikaner referera till sig själva som "black" i vanliga samtal (d.v.s. inte motsvarande "yo nigga"-situationer) ställer jag mig tveksam till att "black" eller "svarta" skulle uppfattas som kränkande.

  2. Östen Dahl skriver:

    Omstridda beteckningar

    Jag tror inte att det finns något objektivt eller allmänt vedertaget svar på frågan om "black" är kränkande eller inte. Se t.ex. diskussionssidan till Wikipediaartikeln Black people.

    Inte heller om "Ebonics" finns det någon enighet. Om man googlar på det handlar en väldig stor del av träffarna om att Oaklands skoldistrikt 1996 erkände "Ebonics" som de svarta elevernas modersmål, något som inte verkar ha länt till någon större efterföljd. Den ursprungliga beslutstexten innehöll det egendomliga påståendet att Ebonics skulle vara "genetically-based and not a dialect of English", vilket man senare ändrade till det kanske inte så mycket mindre kontroversiella påståendet att det  hade " origins in West and Niger-Congo languages and are not merely dialects of English".  

  3. Martin Persson skriver:

    Living Coloür

    Mina källor i södra Stockholms yngre värld använder alltid ordet "brun". Till exempel pratade en liten flicka här om dagen om Michael Jacksons "Black and white" och förklarade att "han sjunger att man kan vara både 'svart och vit', men då menar han 'brun och vit'." Jag har ingen aning om var detta kommer ifrån, då föräldragenerationen oftast inte vågar prata om folk av subsaharisk härkomst alls. Dagis, kanske? Jag har dock för mig att Henke Larsson en gång av en sportjournalist fick den monumentalt muppiga frågan om han upplevde sig själv som svart eller brun. Tyvärr är källäget härvidlag knapert.

  4. Martin skriver:

    Språket och ideologin

    Om du tycker det är fel att använda uttrycket svarta kanske du inte ska använda det själv? Det "ursäktas" alltså inte enligt min bedömning… Du kunde istället ha skrivit "afrikansk-amerikanska  amerikanska engelskan? Om du tycker att termen "svarta" är förnedreande och kränkande så har du ju ingen anledning att använda den, med eller utan citationstecken.

    Man kan ju också fråga sig hur afrikansk en person känner sig som är född och uppväxt i ett land där ens förfädrar har bott i flera generationer? Jag skulle personligen inte uppskatta att bli kallad tysk-svensk, även om min mamma flyttade från Tyskland till Sverige så sent som på 60-talet.

    Jag håller med om att språkbruket är viktigt i sådana här situationer. Särskilt i ett land som U.S.A. med utbredd rasism mot människor med mörk hudfärg… Men, jag tycker att "svart" och "afrikansk-amerikan" är ord med olika innebörd och båda fyller en språklig funktion. Den tidigare direkt beskrivande någons hudfärg. Rasismen finns väl snarare mellan raderna än i ordet för en färg?

    Jag är också intresserad av vad du tycker att man ska kalla människor med afrikanskt ursprung som bor i Sverige? Termen "svarta" är inte är okej, termen afrikansk-amerikansk inkorrekt. Afrikansk-svensk hade jag inte velat kalla en människa eftersom det implicerar att personen skulle vara mindre svensk än någon med annan etnisk bakgrund.

    Kan man inte använda ordet "svart" utan att implicera eller sprida rasistisk ideologi och förnedra människor?! Att denna term alltid skulle vara förnedrande och kränkande saknar jag insikt i och jag skulle uppskatta ifall du skulle vilja förklara hur du kommit fram till den här slutsatsen. För om du kan övertyga mig, så slutar jag även jag att använda termen, och jag gör det idag.

    Vänliga hälsningar,

    Martin

  5. Emil skriver:

    Black knappast så tabu

    Termen "black" är knappast så tabu i de förenta staterna som du antar: den används parallellt med "African-American" både i media och officiella sammanhang, till exempel kunde man i den amerikanska folkräkningen kryssa i en ruta för "Black or African American" (http://www.census.gov/population/www/socdemo/race/racefactcb.html) och CNN räds inte rubriker som "Is black America ready to embrace Obama" (http://edition.cnn.com/2007/POLITICS/02/28/obama.black.vote/index.html) eller "Is Obama black or bi-racial?" (http://www.cnn.com/2008/POLITICS/06/09/btsc.obama.race/index.html).

    Mitt intryck är också att "black" börjar bli alltmer accepterat efter Obamas tillträde, eftersom denne ganska konsekvent verkar föredra den termen. I Obamas tal om ras (http://www.huffingtonpost.com/2008/03/18/obama-race-speech-read-th_n_92077.html) förekommer "black" mer än fem gånger så ofta som "African-American" (39:7).

    Att man i Sverige inte hoppar på de ganska märkliga amerikanska tendenserna att försöka undvika diskriminering genom att ständigt uppfinna nya termer för diskriminerade grupper är därför inte särskilt förvånande. Tråkigt blir det emellertid när man gör halvhjärtade försök och lyckas använda de numera tabubelagda termerna från förra veckan, som afro-amerikan.

    För mig framstår tanken att orättvisor kan förhindras genom att byta ut ord form som ganska märklig, och i grunden felaktig. Om ett ord används för att uttrycka förakt för någon är det ordets innebörd som är problematisk, och om vi ersätter ett ord med ett annat tenderar vi att flytta över ordets semantik på en ny morfologisk form. Ibland lyckas vi verkligen bli av med en massa konnotationer när vi byter ord, men min misstanke är att det snarare är ett resultat av en ändrad attityd i övrigt, än av att man plockat fram ett nytt ord.

  6. Anna B skriver:

    re: Living Coloür

    Martin Persson – just brun (ja, eller brown då) upplever jag har använts mer på senare år av mina bekanta, brevid POC (People of Color) för att beskriva ngn (även sig själv) som inte har glasklart afrikanskt ursprung . Kanske är man halvafroamerikan, kanske latinamerikan, kanske av indiskt eller stillahavsösursprung. Jag tycker det verkar funka bra – folk är i högre och högre grad av blandat ursprung (jag väntar med spänning på statistiken från den pågående folkräkningen) och vi behöver ord för alla som inte uppbart kan passas in i a) Vit (nordeuropeisk) eller b) Svart (afrikansk.)

  7. Mikael Parkvall skriver:

    Jag får väl erkänna att jag i stridens hetta råkade overstejta sakernas tillstånd en smula. Att en ny term lanseras innebär förstås inte automatiskt att gårdagens term automatiskt dissas av alla berörda. Det jag ville belysa var mer det lite löjliga i att nya termer lanseras i en sällan sinande ström, och hur fånigt det blir när folk som uppenbarligen inte klarar av att hantera dem likväl försöker ta i så de sprängs för att undvika kritik från något håll.

    Jag ber om ursäkt för att jag tog i en smula, men däremot kan jag nog leva utan Martins förlåtelse. Mitt misstag därvidlag bestod snarare i antagandet att läsarna skulle inse att jag personligen inte tyckte det är en bra idé att byta namn på folkgrupper en gång i kvarten.

  8. Anders Lotsson skriver:

    Svenska för hispanic?

     När vi ändå är i gång: Hur översätter man engelska hispanic till svenska? Helst utan att använda förleden hispan.

  9. Mikael Parkvall skriver:

    Det som brukar förekomma i praktiken (när man pratar om USamerikanska förhållanden) är ju spansktalande och latinamerikan, men man kan ju vara "hispanic" utan att uppfylla någotdera av de kriterierna. Jag har dock intget bättre förslag själv.

  10. Östen Dahl skriver:

    Man kan lika gärna säga "hispanic"

    Eftersom termen "hispanic" ändå inte har någon vettig definition finns det inte någon större anledning att hitta en svensk översättning, man kan lika gärna ge den engelska termen inom citationstecken när man behöver använda den.  

  11. Martin skriver:

    Svar

     

    Hej Mikael

    Jag förstod aldrig riktigt din satir förrän nu.

    Jag menade bara att eftersom du först påstår att svenskan konsekvent använder benämningen svart utan insikt i att det är (som du påstår) en förnedrande och kränkande term och sedan själv använder termen, så är du ju antingen kränkande i ditt kommande uttalande eller så tror du inte på vad du själv påstår. Det är bara logik. Du kan inte både döma ut en term som kränkande och förnedrande och sedan använda den utan att vara just detsamma. Din analys innehöll ingen nyansering som möjliggjorde det. (Kanske var det en ironi där som jag missförstod?)

    Ska jag vara ärlig så tycker jag att din egen användning av ordet svart motbevisar ditt initiala påstående.

    Jag har inget intresse i att någon ska förlåta någon. Jag bara syftade på att du själv bad om att ursäktas :).

    I ditt andra inlägg så påstår du att din artikel egentligen var menad som en kritik på en ständig ström av nya begrepp och det kan jag väll hålla med om. Samtidigt behövs de nya begreppen ibland. Om din analys hade handlat om uttrycket "nigger" istället så hade vi alla hållt med om att det var en förkastlig term. Jag kan också garantera att du aldrig hade använt det ordet i din egen text så som du här använde "svarta".

    Vänliga hälsningar,

    Martin

  12. Mikael Parkvall skriver:

    Svar till Martin

    I ditt andra inlägg så påstår du att din artikel egentligen var menad som en kritik på en ständig ström av nya begrepp och det kan jag väll hålla med om. Samtidigt behövs de nya begreppen ibland. Om din analys hade handlat om uttrycket "nigger" istället så hade vi alla hållt med om att det var en förkastlig term. Jag kan också garantera att du aldrig hade använt det ordet i din egen text så som du här använde "svarta".

    Helt riktigt, jag har aldrig använt temen ”nigger”, och aldrig uppfattat den som något annat än grovt nedsättande. Och jag tror inte att folk som faktiskt använder den avser något annat heller.

    Men det är två andra saker som jag tycker problematiseras för lite. Det ena är enkelt: visst, det kan vara en poäng med att byta ut ord som uppfattas som nedsättande, men när bytet sker gång på gång på gång (i fallet med AAVE, som jag nämnde ovan, typ en gång per decennium) , då tycker jag det är läge att fundera på om det är termen som problemet faktiskt består i.

    Det andra är skillnaden mellan, låt säga ”neger” och ”nigger”. Det förstnämnda har väl (i stort sett) aldrig varit annat än nedsättande (även om en barnvisa som börjar med ”I niggerland…” slår mig i detta nu), medan många av oss faktiskt är uppvuxna med ”neger” (eller för den delen ”zigenare”) som fullständigt neutrala ord. Orden har blivit nedsättande efter det att vi växt upp. Jag menar inte att det absolut är fel att förespråka användandet av andra ord, men vad jag ibland önskar är att kravet på att vi ska förändra oss kunde framföras lite mer ödmjukt. Om någon snällt frågar om jag ”möjligen skulle kunna tänka mig att”, så blir jag mer benägen att följa uppmaningen än om jag, som i detta fall, ideligen får det slaget i huvudet på mig att mitt modersmål är undermåligt och måste anpassas efter andras önskemål.

    (I mångt och mycket tror jag för övrigt också att det handlar om ”inlärd irritation”, såtillvida att många ur den etniska gruppen X inte har tänkt på att just termen X är nedsättande, förrän andra medlemmar i gruppen förklarar detta för dem, och att de under inga omständigheter ska tolerera att tituleras så. Fast där kan jag inte annat än spekulera).
     

  13. Martin skriver:

    Intressant. Det är problematiskt med ordens konnotationer. Språk, makt, ideologi. Det är saker som aldrig går att särskilja.

    Jag slås ofta av att folk i storstäderna använder begreppet bonnigt som ett nedsättande ord. Min far är bonde och jag minns att jag drabbaes av stark ångest när jag en gång använde det här nedsättande tillmälet mot honom. Det var på något sätt ett dubbelt angrepp, ett försök att definiera hela hans existens som något förkastligt. Jag använder idag aldrig ordet bonnigt som något nedsättande och jag tycker alltid att folk ger uttryck för en större motsättning mellan olika folkgrupper när de använder den. Det blir osakligt och obehagligt. Jag noterar alltså i första hand anbreppet på bönderna och inte den som ordet var riktat mot. (Man kan väl säga att för mig strukturen i språket mer påtagligt än användningen?)

    Ett liknande exempel är att folk använder begreppet bög som okvädesord. Jag är själv uppväxt med det ordet som något man kallade folk lite till höger och vänster. Jag minns också när jag medvetet slutade att använda det.

    Kvinnor är ju också överlag utsatta för förtryck i språket.

    Jag tycker att folk ska använda de ord som känns rätt att använda. Ifall någon blir förolämpad så märker man det och kan välja ett annat ordval. Men man behöver inte lyssna på media hela tiden.

    Martin

  14. Lugubert skriver:

    svartsyn

    Mickes "(även om en barnvisa som börjar med ”I niggerland…” slår mig i detta nu)" är ett citat som jag ofta tänker på i sammanhang som detta. Som späd hade jag enbart sympatier för dr. Pillerman som fixade krokodilernas låsta käkar. Att Nilen flöt i Niggerland var en obetydlig bisak.

    Om "brun" roar det mig att t.ex. Times of India ofta och gärna i skämtteckningar kontrasterar  uttryckligen bruna inhemskingar mot ameuropeiska vitingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>