Syntactic Structures – en klintbergare?

 I en artikel "Gråten skapade språket" i pappers-DN idag skriver psykologiprofessorn Alf Nilsson om två böcker som presenterar teorier om språkets uppkomst. Om språket från början betingades av männens behov under jakten eller snarare av  barnets behov av att behålla kontakten med mamman får vi förmodligen aldrig veta; det lär dock komma fler teorier av det här slaget eftersom språkets uppkomst genom sin oåtkomlighet har en stark dragningskraft på spekulativt anlagda personer. I alla fall kommer Alf Nilsson in på Chomskys syn på språket:

 
Länge och väl har språket setts som en utväxt på människans kognition. Till det har säkert Noam Chomsky, lingvistikens nestor, bidragit. Hans abstrakta tes, presenterad
i ”Syntaktiska strukturer” 1957, om språket som en unik kognitiv mutation har lingvister vördnadsfullt låtit stå oemotsagd.   
 
Jag tror det är första gången jag hör Chomsky omtalas som "nestor", men eftersom han nu är 81 år så är den kanske på tiden. Men det som står sen är inte helt överensstämmande med sanningen. I "Syntactic Structures" säger Chomsky ingenting om unika kognitiva mutationer, hans intresse för att koppla ihop grammatiken med genetiken kom senare. (Märkligt nog är detta andra gången någon påstår i DN att Chomskys idéer om språkets genetiska bakgrund presenterades i "Syntactic Structures", och andra gången jag försöker vederlägga bakgrundshistorien.) Dessutom tycker jag inte det är riktigt rättvist mot oss lingvister att säga att vi "vördnadsfullt" har låtit Chomskys idéer om språkets uppkomst stå oemotsagda. Jag tror de flesta lingvister känner sig alltför osäkra på evolutionsbiologiska resonemang för att argumentera mot Chomsky på denna punkt. Men Chomskys allmänna idéer om den universella grammatiken har knappast stått oemotsagda under någon period. 
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Syntactic Structures – en klintbergare?

  1. Rolf Broberg skriver:

    Dunbars språkteori

    Robin Dunbar menar i sin bok "Historien om människan – Nya tankar om mänsklighetens tillblivelse" från 2004 att människan har en stark fokusering på sociala relationer, och att det var kraven i det sociala livet som drev fram både människohjärnans utveckling och språket. Andra primater upprätthåller sociala band genom att pilla varandras pälsar. Men ska man hålla kontakten med större grupper måste man ta till något som är effektivare, och snacka går ju. Det blir ett gruppkitt. (Dessutom har vi lite ont om päls …) Problemet med snack är att det inte frigör endorfiner på samma sätt som pälspillande. Det är då vi tar till humorn och skrattet.

    Men jag håller med dig – rätta svaret får vi förmodligen aldrig veta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>