Rondellvargar

 I debatten om Lars Vilks blasfemiska rondellhund är det en detalj som inte har uppmärksammats speciellt mycket och det är att vilks är det lettiska ordet för 'varg' (enligt Vilks egen blogg var hans farfar lokförare i Lettland). Inte nog med det, den likaledes mordhotade chefredaktören för Nerikes Allehanda, där rondellhunden först dök upp, heter Ulf Johansson. Man kan undra vad som skulle ha hänt om Vilks hade framställt profeten som varg. Det språkligt intressanta är att många namn på olika språk är bildade på ord för 'varg' medan hundar lyser med sin frånvaro i onomastiska sammanhang. Att hunden är människans bästa vän medan vargen ses som en dödsfiende har alltså ingen betydelse här; det är ändå vargen vi visar respekt genom att döpa våra barn till Ulf, Wolfgang och Jean-Loup. 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Rondellvargar

  1. Laurits skriver:

    Hund

    Hmm, kolla länken til Vilks blogg igen.

    På tyska är Hund(t) faktiskt ett efternamn, men Wolff är säkert hundra gånger mera vanligt.

    Enligt tyska wikipedia finns det en professor i Hamborg, som heter Wulf D. Hund… Det är ett siisti namn.

  2. Östen Dahl skriver:

    Rättad länk m m

    Ja, länken till Vilks blogg blev alldeles fel, här är den riktiga.

    På Postens hemsida kan man söka postadresser. Det visar sig finnas en del namn som börjar på "Hund-" (skriv "hund*") i sökrutan, men de är i allmänhet bildade på naturnamn, exempelvis "Hundfjällsvägen" i Sälen. Söker man däremot t.ex. på "Hundvägen" får man ingen träff — vilket kan jämföras med att det finns 17 "Vargvägen" i Sverige.

  3. Wulfahariaz skriver:

    K9

    Rushdie fick som bekant vissa problem när han skrev om en figur som hette Mahound, så det verkar vara ett återkommande tema.

  4. Östen Dahl skriver:

    Mahound

     …dock är det oklart om Mahound från början hade något med hundar att göra — under alla förhållanden hade Rushdie inte hittat på beteckningen själv, enligt Wikipedia går den tillbaka till medeltiden.

  5. Amanda skriver:

    Men vad säger då Koranen om hundar?

    Den arabiska ordet för hund är kalb, rot K-L-B. I Koranen förekommer roten i (sura:vers) 5:4, 7:176, 8:18 och 18:22.

    (www.searchtruth.com/search.php?keyword=%D9%83%D9%84%D8%A8&chapter=&translator=1&search=1&start=0&records_display=10&search_word=all) Klicka på namnen mellan Urdu och French för olika engelska översättningar.

    I 5:4 förekommer roten i form av det aktiva participet (i ackusativ) mukallibiina "tränande en hund att jaga". Versen handlar om tillåten resp. otillåten föda och kan väl inte tyckas säga något negativt om jyckar.

    I 7:176 liknas en människa med endast värdsliga ambitioner som följer sina impulser utan eftertanke vid en hund. Den icke-religiösa människan lever alltså som en hund. MIndre bra.

    Hunden i 8:18 är en konkret hund i en kristen legend om några för sin tro förföljda män som tillsammans med sin hund somnade i en grotta. När Gud väckte dem efter många år var kristendomen statsreligion i det romerska riket (enligt kommentaren till Bernströms koranöversättning). 18:22 handlar om människors spekulationer kring männen i grottan och deras hund. Hunden i sura 18 är bara en följeslagare.

    Slutsatsen blir att Koranen inte är alltför hård mot hundar. Kanske kan mer hittas i traditionerna.

    Angående hund som namn: Vid morgonfikan påpekade insatt person att det i för- och tidig islamisk tid fanns en beduinstam som hette Bani Kalb, "hundens söner".

    Bibliska Caleb  skulle även komma av hund (www.etymonline.com/index.php?search=caleb&searchmode=none), men bestrids i Wikipedia:

    Caleb's name is spelled with the same consonants as כֶּלֶב kéleḇ meaning "dog", prompting the common conclusion that the name Caleb means "dog", but this is not the case.[citation needed] The most plausible origin is a transposition of the name as found in other ancient Semitic languages such as Phoenician and Ugaritic, meaning "servant of the Lord"

    (http://en.wikipedia.org/wiki/Caleb)

  6. Östen Dahl skriver:

    Bibliska hundar

    I Bibeln (det vill säga i svensk version) förekommer ordet hund och dess böjningsformer 37 gånger, och i allmänhet i en mindre smickrande kontext, men faktum är att det aldrig står hur man ska förhålla sig till dem (annars finns det ju regler för det mesta i Gamla Testamentet).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>