Maya — ett blandspråk?

Jonas Thente skriver i DN Kultur idag en artikel som har rubriken "Mayas blandspråk får eget praktverk". Eftersom det var okänt för mig att mayafolken hade ett blandspråk väckte detta min nyfikenhet. Nu har Thente själv sagt på vår blogg att han inte alltid gillar de rubriker som man sätter på hans artiklar, så vi ska väl inte göra honom ansvarig för den här, liksom inte heller för bildtexten "Mayaspråket innehåller både ljud- och bildtecken", men även om inte ordet "blandspråk" finns i hans artikel så innehåller den en hel del hopblandningar av begrepp.

Artikeln är en recension av den uppenbarligen läsvärda boken 2000 Years of Mayan Literature av Dennis Tedlock, som sägs vara "etnograf, lingvist, socialantropolog och poet" och dessutom en "en passionerad förkämpe av det mayanska språket"*. (Inledningskapitlet kan läsas här.) Här bör påpekas att det inte finns ett mayaspråk utan cirka 30. Urmaya talades för ca 5000 år sen, så redan under den klassiska mayatiden under vår tideräknings första årtusende bör språken ha varit rätt så splittrade. 

Tedlock sägs "kritisera självtillräckliga europeiska forskare som traditionellt betraktar det västerländska alfabetet som ettan på språkevolutionens stege", eftersom det är "ljudbaserat, till skillnad från de bildbaserade språken". Några bildbaserade språk har vi inte hört talas om — av fortsättningen framgår att vad som avses är inte språk utan skriftsystem. Här är alltså den alltför vanliga hopblandningen av skrift och språk. Mayaskriften sägs vara exempel på ett skriftspråk som "innehåller både ljud och bildtecken" (skall väl vara "både ljud- och bildtecken"). Här rör Thente ihop saker igen. Mayaskriften är onekligen ett blandat system, det kan sägas vara en kombination av logografisk och syllabisk skrift, vilket innebär att tecken kan representera både morfem eller ord och stavelser. Men som man kan konstatera på den här webbsidan, är det inte så att indelningen i logogram och syllabogramska tecken sammanfaller med en distinktion mellan bilder och icke-bilder. Många av logogrammen kan visserligen sägas vara bilder, men det gäller också stavelsetecknen, och i många fall har logogrammen stiliserats så att man inte längre ser vad de ska föreställa. Detta är förstås ett känt fenomen i logografiska system.

Mayaskriften var onekligen ett mycket sofistikerat skriftsystem. Genom blandningen av logogram och syllabogram påminner det om den japanska skriften. Däremot vågar jag utan att vara rädd för att bli betraktad som en självtillräcklig europeisk forskare hävda att den inte var så praktisk, åtminstone om man skulle skriva för hand. Tecknen är estetiskt tilltalande men måste ha tagit rätt lång tid att producera. Med ett modernt ordbehandlingssystem borde det i och för sig inte vara så svårt. Mayaskriften har fått ett utrymme i Unicode, men det verkar ännu inte vara fyllt med något.

Alltså, något blandspråk har mayafolken aldrig haft.

———————————————

*"Förkämpe av" synes mig vara en innovation. Jag vet inte om det är en tillfällighet (det finns en del träffar på nätet) eller om prepositionen av är på frammarsch, vilket förstås inte skulle vara så konstigt.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Maya — ett blandspråk?

  1. Martin skriver:

    Intressant artikel

    Ska jag vara lite småsint brukar jag ofta reta mig på Jonas Thente och därför var ju det här extra kul.

    Det är viktigt att definiera och vårda begreppen.

  2. Martin Thorbjörnsson skriver:

    Angående * och avig preposition

    Frasen "förkämpe för" kan man tycka saknar förföringsförmåga på grund av för många "för"… "Förkämpe av" däremot har en trevligare klang. Men rent syftningsmässigt så känns det inte lika tydligt.

  3. Östen Dahl skriver:

    Martin Persson var först

    Och nu ser jag att Martin Persson hade hunnit före mig med att kommentera Thentes artikel… jag skulle ha kollat kommentarerna innan jag började skriva.

    För övrigt, varför heter alla våra kommentatorer Martin? Eller åtminstone nästan?

  4. Kenneth Nyman skriver:

    Skriftsystem - för och emot

    Om vi skall hålla oss till fråga om olika skriftsystems förträfflighet, vad finns det att säga där? Finns det fördelar med andra skriftsystem än det alfabetiska?

    En fördel, som ibland nämnts, är att logografiska skriftsystem i princip kan användas av vädligt olika talspråk. Det är kanske bäst att skriva "i princip", för skall det fungera riktigt bra bör nog språken vara rätt närbesläktade (som t.ex. de olika kinesiska språken/dialekterna/varieteterna).

    Finns det några andra fördelar?

     

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>