Nyordning i Rwanda

Språksituationen i Rwanda har under det senaste dryga decenniet varit rätt intressant.
Rwanda har varit belgisk koloni, och de officiella språken har därför sedan självständigheten varit franska och rwandiska.

De flesta minns väl folkmordet 1994, och efter det kom regeringen att utgöras av personer uppvuxna i exil i det officiellt engelskspråkiga Uganda, folk som av den anledningen talade bättre engelska än franska. Detta ver en av anledningarna till att landet 2003 utnämnde engelska till det tredje officiella språket. (Man kan dock undra varför landet alls behöver något europeiskt språk som officiellt, med tanke på att det är något så ovanligt som en i princip helt enspråkig nation: 99,8% hade rwandiska som hemspråk i 2002 års folkräkning).

Därtill kommer den geografiska belägenheten (Östafrika är mer engelsk- än fransktalande, medan motsatsen gäller för Västafrika), samt att Frankrike — som övertog Belgiens roll som europeisk storebror efter självständigheten — satsade på förloraren i landets inbördeskrig (och dessutom anklagas för att aktivt ha uppmuntrat folkmordet). Som av en händelse har u-hjälpen (som står för halva statsbudgeten) övergått från att komma huvudsakligen från Frankrike och Belgien till att levereras av Storbritannien och USA.

Nu har utvecklingen gått ett steg längre, och franska har nyligen helt förlorat sin officiella status, och regeringen satsar allt på engelskan. Större delen av landets administration (utom regeringen själv) består förstås av folk utbildade i ett franskspråkigt skolsystem, men vilkas språkkunskaper nu blivit värdelösa över en natt.

Huvuddragen i historien summeras ganska bra här och här.

2006 tvingades alla organisationer som “promoted the French language” att stänga och/eller lämna landet, medan regeringen i stället bjudit in British Council. Rwanda har gått med i Samväldet, och nationen har börjat spela kricket (!). Det som återstår är väl möjligen att införa obligatoriskt tedrickande, vänstertrafik och medeltida måttenheter. Samt kanske att döpa om valutan, som fortfarande heter “rwandisk franc”. Fast där har man åtminstone fattat beslut om att övergå till “shilling”.

I större delen av den medierapportering som jag sett (på svenska eller engelska), framställs landet i ganska fördelaktig dager, och språkomställningen verkar åtminstone enligt denna rapportering ha folkligt stöd (även om landet förstås är en diktatur). Men här är åtminstone ett (dock knappast opartiskt) kritiskt perspektiv på det hela.

Som en sista kuriositet kan jag tillägga att när jag luskade lite kring språksitsen i Rwanda, hittade jag den kanske besynnerligaste språkblogg jag nånsin stött på, nämligen, The Worldwide Decline of French, där varje inlägg jublar över nya indicier på franskans kräftgång i världen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nyordning i Rwanda

  1. Daniel Eriksson skriver:

    Sarkozy har varit där och styrt upp idag: le centre culturel français de Kigali rouvrira ses portes avant la fin du premier semestre et l'école française Saint-Exupéry à la rentrée prochaine.

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Om Sarko tror sig ha lyckats med att styra upp, eller ens vara på väg att göra det – bon, je crois qu'il est in for a disappointment.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>