Årets genombrott?

Tidskriften Science gör varje år en lista på de tio största vetenskapliga genombrotten under det gångna året. Eftersom listan kommer före jul räknar man tydligen kallt med att inga genombrott äger rum under mellandagarna. 2009 års lista presenteras i Dagens Nyheter idag över ett helt uppslag, dock endast i pappersupplagan. 

I år är nummer ett  fossilet Ardi som har hittats i Etiopien och enligt DN-artikeln är "vår äldsta kända förmoder som levde för 4,5 miljoner år sedan". Att Ardi är vår förmoder är väl inte helt etablerat (det påstår man inte heller i Science) men i alla fall är det klart att hon kastar ljus över vår härstamning. Det kan noteras att Ardi faktiskt hittades redan 1994 och att genombrottet består i att forskningsresultaten publicerades i Science (hmmm…) tidigare i år. 

DN:s vetenskapsredaktör Karin Bojs har också frågat några svenska universitetsrektorer om vad de tycker är "årets rön" från deras universitet. Via Per Larsson på SU:s kommunikationsenhet hamnade den här frågan också i min inbox, eftersom Per tyckte att också samhällsvetenskap och humaniora borde vara med. Mitt svar blev att forskningen inom våra ämnen nog inte är sådan att man kan peka ut "årets genombrott". Om det görs några genombrott tar det i allmänhet rätt lång tid innan de accepteras och blir allmänt erkända som sådana. Frågan är om detta faktiskt inte också gäller för naturvetenskapen. Som bekant ville Alfred Nobel att hans priser skulle belöna dem som gjort upptäckter "under det förlupne året". Detta är en punkt i testamentet som eftervärlden högaktningsfullt har struntat i. Nobelpriset går ofta till upptäckter som gjordes flera decennier tidigare; man får vara glad om de som gjorde dem fortfarande är i livet och vid sådan hälsa att de kan ta emot priset. 

Jag har också funderat på vad för genombrott i språkvetenskapen som skulle kunna jämföras med upptäckten av Ardi. En ganska direkt parallell är när hettitiskan i början av 1900-talet placerades in i den indoeuropeiska språkfamiljen som dess äldsta belagda medlem. Men liksom i fallet med Ardi tog det rätt lång tid. Norrmannen Jørgen Alexander Knudtzon var först med hypotesen att hettitiska var ett indoeuropeiskt språk — det var redan 1902, men eftersom han inte hade så mycket material att bygga på blev det inte allmänt accepterat. Så först när man hade hittat en hel massa kilskriftstavlor med hettitisk skrift kunde tjecken Bedřich Hrozný 1915, mitt under första världskriget, slutgiltigt visa att Knudtzon hade rätt, men allmänt erkänt blev det inte förrän efter krigsslutet. Så man kan undra när genombrottet faktiskt skedde. Och Knudtzon är nog ganska bortglömd, åtminstone står han varken i Nationalencyklopedien eller svenska Wikipedia.

I Nordisk Familjeboks uggleupplaga från 1909 står ingenting alls om hettitiskan, däremot har de fått en rätt lång artikel i supplementet från 1924. Följande mening hämtad därifrån är intressant i det här sammanhanget, eftersom den visar att upptäckten inte ens då var okontroversiell: 

Hroznys indoeuropeiska teori har blifvit häftigt bestridd, och onekligen har han på det etymologiska området gått rätt dilettantiskt till väga, men hans åsikt om språkets väsentligen indoeuropeiska byggnad låter sig näppeligen kullslås och accepteras i princip af allt flera forskare.

Så, Karin Bojs, om du kommer tillbaka om tjugo år kan vi i bästa fall tala om vilka genombrott som ägde rum i språkvetenskapen under 2009.

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>