Lyssnare rasar mot supradentalisering

Som många läsare känner till, kan Ring P1 pigga upp en morgon för den som till äventyrs drabbats av en alltför stor tilltro till mänsklighetens analysförmåga.

Idag förekom (11:30 in programmet) en varbergsbo som slog näven i bordet angående den hemska supradentaliseringen. (För den som inte vet vad termen syftar på, så rör det sig om de retroflexa realiseringarna [ʈ, ɖ, ɳ, ʂ, ɭ] av underliggande /rt, rd, rn, rs, rl/ — eller för att uttrycka sig i gammal hederlig systembolags-IPA: att man säger ”fosch” för ”fors”).

Jag har på senare år ställt in mina öron på att lyssna efter skriftspråksuttal, och noterat förekomster av för mig häpnadsväckande saker som [de, dɛm] för ’de ~ dem’, och [æɾ] för ’är’, vilka båda (i åtminstone de allra flesta fall) måste vara direktimporterade från skriften snarare än dialektala överlevor. Men uppfattningen att supradentalisering är ett avsteg från Det Sanna och Rätta och något som för oss närmre Avgrundens Brant var ny för mig.

Supradentaliseringen tros ha dykt upp på 1700-talet, och torde vara naturlig för minst två tredjedelar av alla svensktalande (typ alla utom finlandssvenskar och götalänningar). Men om ingen sätter stopp för eländet kommer väl snart Grimms lag att sprida sig över landet, folk kommer att börja skriva med latinska bokstäver snarare än runor, och innan man vet ordet av har inlandsisen dragit sig tillbaks också. Och då är inte stormaktsväldets fall långt borta, och kvinnlig rösträtt hotar strax bakom horisonten.

Extra intressant var det att ifrågavarande hallänning summerade sin inställning till språket med ”huvudsaken är att alla begriper det”.

(Som bonus — men inte språkrelaterat — följs varbergaren av en annan intressant figur som förmodligen anser det vara en kolonial eurocentrisk stereotyp att Afrika skulle vara beläget öder om Europa).

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Lyssnare rasar mot supradentalisering

  1. Helena Hansson oversattarbloggen.blogspot.com skriver:

    Jag minns hur min mamma, som var lågstadielärarinna (numera sedan länge pensionerad) och smålänning, försökte bekämpa supradentalerna hos någon stackars liten elev som var inflyttad till den lilla småländska byn från Mälardalen eller så och närmast betraktade det som ett talfel! Och jag tror faktiskt inte hon var ensam om det.

  2. Laurits skriver:

    Behåll supradentaliseringen på andra sidan Bottniska Viken

    Ni får gärna ha era supradentaler i Sverige, men vi vill ha inte dem [dɛm] hit till Finland. ;) De [dɛ] passar inte till våra sköna mumindialekter.

    Inte använder man väl heller supradentaler på riktig skånska, eller hur?

  3. Martin Persson skriver:

    Jag tror att Parkvall räknar skåningarna till "götalänningar", och i Skåne har man mycket riktigt inga retroflexer, utan uvular+dental.

  4. Östen Dahl skriver:

    Kör hått!

    Intressant är också när mannen från Varberg ungefär vid 12:10 in i programmet säger: "ni kör ju väldit hått (=hårt)". Att r-ljudet helt försvinner är tydligen mindre förgripligt än när det blir supradentalt.

  5. Östen Dahl skriver:

    Di eller dä?

    Laurits: jag trodde de uttalades [di(:)] i finlandssvenska, inte [dɛ]? Liksom för övrigt i di flesta svenska varieteter till inte för så hemskt länge sen.

  6. Östen Dahl skriver:

    Di eller dä?

    Laurits: jag trodde de uttalades [di(:)] i finlandssvenska, inte [dɛ]? Liksom för övrigt i di flesta svenska varieteter till inte för så hemskt länge sen.

  7. Martin Persson skriver:

    När jag tänker efter minns jag att jag stött på en liknande retroflexmotvilja redan för åtminstone tio år sedan. Det kan har varit Grünbaum eller Melin som återgav hur någon var gramse på uttalet [schvensån] i herr Svensson. Jag tyckte för övrigt det var rätt skoj att vår förre förbundskapten hette Schlagerbäck.

  8. Eliza skriver:

    Är, och och SR

    När jag på 1980-talet jobbade på P1 kritiserades mitt uttal för att vara FÖR exakt – jag skulle t ex säga  "e" och "å", inte "är" och "åk" (hittar inte IPA på datorn just nu). Men det var ingen radionervositet som framkallade detta utan faktiskt så jag talade, kanske pga min finlandsvenska far, som talade så.

  9. C2 skriver:

    Om vokaler och r-ljud

    Men tycker Micke P alltså att [æɾ] är en avvikande uttalsform? Är det vokalen eller /r/-ljudet som avses? Jag har under hela min stockholmska uppväxt fått påpekat för mig att jag uttalat <är> som [æ] snarare än [e], troligen pga. påverkan från ena sidan av släkten (från E-tuna). Även skolgårdsuttryck som "Ska'ru va määä?" brukade uppmärksammas av de stockholmskare barnen.

    Min poäng är egentligen att jag alltså själv alltid uttalat <är> som [æ], vilket med vokalsänkningen i sig skulle kunna innebära en medvetenhet om ett underliggande /r/-ljud, men framför allt har /r/-ljudet yttrat sig just i supradentaliseringen som kommer i uttryck som "Men det är så!" [mɛn:dɛ'æʂo:].

  10. Mikael Parkvall skriver:

    C2: Vokalen har jag iget problem med — där har det "alltid" funnits variation mellan de båda. Det är r-et som jag betraktar som lite bajsnödigt skriftspråkligt. Men inte helt ovanligt, har jag insett sedan jag började lyssna efter det.

    Intressant annars med ditt underliggande /r/. Har r-förekomsten äldre anor än vad jag trodde?

  11. Laurits skriver:

    Di eller dä?

    Östen, jo [di(:)] er mycket vanligt i Finland, speciellt i Österbotten tror jag. Liksom tex se [si(:)] og tre [tri:]. Här i Helsingfors kan man höra allt från [di] över [de] till [dɛ], men [di] är relativt ovanligt här.

    Många finländare skiljer inte mellan /e/ och /ä/, båda uttalas alltid [ɛ] (förutom i kombination med r).

    Eftersom svenska inte är mit modersmål föredrar jag också att slå ihop /e/ och /ä/. Ett ljud mindre att tänka på ;)

  12. Ulla skriver:

    Jag förstår inte riktigt det där med att supradentalisering skulle vara icke förekommande hos götalänningar. Det beror väl på var någonstans i Götaland och har väl mycket att göra med om man använder tungspets- eller tungrots-r? Som född och uppvuxen i Göteborgs-trakten finner jag det helt naturligt (om inte 'fors' blir 'foss' förstås/'föståss'. Men alla pratar ju inte så grov götebosska, eller? Inte jag i alla fall).

  13. Mikael Parkvall skriver:

    Sant. Det gäller förstås inte hela Götaland. Och precis som du säger korrelerar det grovt sett med gränsen för skorrande /r/.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>