Return of the Etymologisk historierevisionism

Vi har tidigare här talat om uttalsmässig anglifiering av lånord (i svenska) från andra språk. Men mer spännande är det förstås när inhemska ord (eller åtminstone lånord som är äldre och/eller mer integrerade) utsätts för samma behandling.

I ett ungdomsprogram på radion idag (den som orkar kan ju alltid lyssna här — jag var inte helt anteckningsfähig vid sändningstillfället) hörde jag idag nåt nytt och spännande. Meningen handlade om någon som hade ”en hel stab med kvinnor som tvättade hans bilar” (eller något liknande), där ordet stab uttalades [stæb].

Givetvis finns det en hel mängd ord som skulle kunna hamna i denna kategori, men som nog knappast kommer att göra det inom överskådlig framtid. Ord som, säg, ring, hand, man, full, tid, spy, snacka, rapa, brand och kraft är nog alltför vardagliga för att uppfattas som engelska lånord (antagandes nu att det var vad radioprataren tänkte sig att stab var).

Bättre kandidater vore i så fall ord som mestadels lärs in genom skriften, och som är mindre vanliga eller direkt ovanliga i tal. Några möjligheter som slår mig är lake, iris, rata och kanske även make. I ett kraftigt urbaniserat kanske även grind kan ha en chans.

Finns det fler möjligheter?

(Och medan vi väntar kan vi ju alltid hålla öronen öppna för nya betoningsmönster hos exempelvis personal, fotograf, likör, kondition, detektiv, spitiruell, novell, eventuellt, tribut, invalid, disciplin, delikat och konstruktion).

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Return of the Etymologisk historierevisionism

  1. Martin Persson skriver:

    Att folk ibland  uttalar kid med k-ljud och vokal är ett känt faktum.

    Vad jag kan bidra med är att jag en gång hörde Blasieholmen (halvö i Stockholms innerstad)uttalas Blejsieholmen.

    Men hur menar du att ring skulle uttalas annorlunda?

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Ring tänkte jag mig bara med annan /r/-realisering.

  3. Felix skriver:

    #1 är mer en anekdot än en observering, men jag minns att någon ondgjorde sig över att en svensk nyhetsuppläsare uttalade det kroatiska smeknamnet Stipe som [stajp] – som sångaren i REM.

    Stipe är en kortform av Stjepan, och så vitt jag vet ska det uttalas [stipe].

    #2 hörde jag med livs levande öron, nämligen en yngling som frågade efter Karin Boyes bok [kalu'kæjn].

  4. David skriver:

    Tja, dedikera verkar ju vid en snabb googling kraftigt ha tagit överhanden över det tidigare dedicera, vilket ju innebär en anglifiering av uttalet… Och för mig som 80-talist känns /ki:d/ lika naturligt som /tji:d/. Av de ord du listar som möjliga kandidater för anglifiering känns nog iris som den starkaste. Lake används nog i såpass traditionella sammanhang att man nog instinktivt inte förväntar sig ett engelskt lånord där.

    Anekdotiskt minns jag tydligt från historian på högstadiet hur, när vi sysslade med stora nordiska kriget, en kompis högläste ett utdrag av ett brev från den tiden och uttalade det då fashionabla lånordet horrible (som i "åsynen af de döda var horrible") på engelskt manér. Ointegrerade lånord från franska som stavas på samma sätt som deras engelska motsvarigheter är kanske extra mottagliga; jämför det sällsynta svenska ordet niece, som alltså inte försvenskades på 1800-talet (olikt pièce > pjäs), där SAOB från 1947 säger /njä:s/ medan SAOL 2006 säger /ni:s/…

  5. Östen Dahl skriver:

    Limes

    Man kan förmoda att ett rätt stort antal svenska gymnasister har uttalat det latinska ordet limes (romarrikets befästa nordgräns) som om det var pluralis av namnet på Citrus xaurantiifolia.

  6. Martin Persson skriver:

    Jag menar alltså att folk felaktigt använder KORT vokal i kid. Jag ber om tillgift.

  7. C2 skriver:

    Min mor, som själv är dalkulla, brukar ha roligt åt när folk här i Stockholm adresserar (dal-)folk med efternamnet Jones och säger [ʤoʊnz] istället för (det korrekta) [ju:nɛs:].

  8. Lugubert skriver:

    Anglifiering

    Månne ett varumärke faller inom tråden? Jag ryser när jag i Sverige hör om skor från najk. Själv envisas jag med niike, men ska det inte vara najkii på USAmerikanska?

  9. Anders Lotsson skriver:

    Dedicera och dedikera

    När det gäller dedicera och dedikera har det skett en betydelseklyvning som erkänns av Svenska Akademiens ordbok. Att dedicera är att tillägna: "författaren dedicerade boken till sin farmors kusins moster". Varianten med k betyder "avsedd för en speciell användning", som i "en dedikerad server". Den senare betydelsen är uppenbarligen inlånad från engelska, men det är ett nytt lexem, inte en ersättning för "dedicera" i traditionell bemärkelse.

  10. Ulla skriver:

    Det en kille i någon TV-panel nyligen (minns ej var) som uttalade placebo som "plejsbo".

  11. C2 skriver:

    Ett roligt exempel jag var med om var när en bekant läste meningen "…lyssnar på Debussy" som att namnet hade ett engelskt uttal (Systemet-IPA: [däBASSi]) istället för det franska uttalet på kompositören i fråga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>