Svenskan i internationellt perspektiv

En del läsare känner till WALS (World Atlas of Linguistic Structures), som är den största databasen nånsin över hur olika språk gör saker och ting. (Sen relativt kort tid tillbaka finns den att tillgå på webben, och inspektion av den rekommenderas).

Igår roade jag mig med att fylla i värdena för svenska i WALS, för att därefter kunna beräkna hur svenska förhåller sig till andra språk — besläktade eller inte. (Jag valde att begränsa mig till de 285 språk i WALS för vilka det finns 50 belägg eller mer).

Föga förvånande är det våra germanska släktingar som är svenskan som allra närmast. Norska, engelska, isländska, nederländska och tyska toppar (i denna ordning) listan, med mellan 70% och 91% gemensam struktur. (Notera alltså att det är struktur det handlar om, och inte gemensamt ordförråd, vilket i huvudsak är det som antaganden om släktskap bygger på).

Därefter följer i första hand övriga indoeuropeiska språk, men det är intressant att notera att (den ju obesläktade!) finskan är insprängd där. Med sina 63% likheter är den det obesläktade språk som mest liknar svenskan, och den är faktiskt mer lik än många indo-europeiska varianter, såsom de baltiska och slaviska.

Vår minst lika släkting är persiskan, som bara delar 44% av sin struktur med svenskan. Ungefär där hittar vi också baskiskan, det europeiska språk som minst påminner om svenska.

Förutom finskan är de mest lika obesläktade språken — något oväntat, kanske — det ugandiska språket ik, samt det sibiriska turkspråket tuvinska (runt 56%).

Det ur svensk synpunkt allra mest avvikande språket är diegueño, som talas i nordvästra Mexiko (följt av ytterligare några indianklyk).

I det stiliga diagrammet som jag petade ihop, och som kan beundras här nedan symboliserar rött “övriga germanska språk”, grönt “europeiska men inte indo-europeiska språk” (dvs finska, ungerska och baskiska), brunt “övriga indo-europeiska språk i Europa och Asien” och blått, slutligen betecknar “utomeuropeiska språk”.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Svenskan i internationellt perspektiv

  1. David skriver:

    Och frågan är väl då om vissa likheter mellan finskan och svenskan beror på areell kontakt? Jag läste t.ex. idag ett paper på tyska om T/V-distinktionen i europeiska språk och det är ju extremt frestande att tänka sig att det är svenskan som har påverkat finskan till att använda 2:a person pluralis som honorär variant av 2:a person singularis (som "ni" istf. "du") med tanke på att det var svenskarna som var överheten i Finland under så lång tid, särskilt när man ser att T/V-distinktionen saknas helt i vissa andra finskugriska språk.

  2. Mikael Parkvall skriver:

    "Och frågan är väl då om vissa likheter mellan finskan och svenskan beror på areell kontakt?".

    Självklart är det så. Alternativen är väl, såvitt jag kan komma på, 1) släktskap (vilket inte föreligger) eller 2) slump — men att just finska (och ungerska) skulle vara så mycket närmre än andra icke-släktingar ser inte så slumpmässigt ut.

  3. Östen Dahl skriver:

    Finskan i internationellt perspektiv

    Om finskans förhållande till övriga europeiska språk kan man läsa här.

  4. Ingvar Johansson skriver:

    Finska och svenska

    Det är mycket intressant att läsa detta. När jag för cirka tio år sen började lära mig finska kunde jag konstatera att finskan uppvisade en förbluffande likhet med svenskan på ett plan. Formläran med dess kasus, stadieväxlingarna, ordförrådet; detta är naturligtvis helt annorlunda. Men när man väl hade kommit till ett stadium då man kunde ge sig på lite större sammanhängande texter kunde jag till min förvåning konstatera att det för det mesta var ganska enkelt att genomskåda meningarnas konstruktion och innehåll. Det var nämligen till stor del kalkerat på svenska (förmodar jag) ungefär som svenska uttryck och konstruktioner många kommer importerades från tyska under medeltiden (antar jag).

  5. Lugubert skriver:

    Persiska avlägsnast?

    "Vår minst lika släkting är persiskan, som bara delar 44% av sin struktur med svenskan."

    Jag är långt från flytande i någondera, men jag tycker att t.ex. hindis aspektbetonade verbsystem och dess postpositioner gör det språket ändå mer avlägset för mig än persiska.

  6. Östen Dahl skriver:

    Hindi kanske inte så olikt

    Angående persiska: Jag har tidigare gjort liknande beräkningar om avstånd mellan språken i WALS, men hade då inte de svenska data. Det stämmer i alla fall rätt bra med vad Micke säger — det indoeuropeiska språk som hade störst avstånd till engelska var också persiska och hindi låg betydligt närmare. Då får man komma ihåg att det här alltså handlar om just de saker som WALS redogör för, och med den viktning mellan olika komponenter av språket som finns där. Men det kanske ändå är lite säkrare än ett allmänt intryck man får när man tittar på språket.

    - östen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>