Trëmatiskt

När jag nu fyller i Homeland Securitys nypåfunna elektroniska formulär på nätet drabbas jag för vilken gång i ordningen av felmeddelandet "Invalid characters in first name". Detta är ett sätt på vilket den anglofona delen av mänskligheten missaktar det ädla diakritikon som går under beteckningarna "trema", "diaeresis", "umlaut" eller helt enkelt "två prickar" — man vägrar att acceptera att det finns. Ett annat sätt är att man behandlar det som ett rent dekorativt tillägg som eventuellt ska antyda lätt exotism, som i glassnamnet Häagen-Dazs. Nu har Sasha Baron Cohen tagit upp den irriterande irrtrematiska traditionen i namnet på filmen "Brüno". Med viss skadeglädje läser jag att filmen inte har så stor framgång bland den amerikanska publiken som hade förväntats.

Något annat som ser irrtrematiskt ut är Ürümqi, namnet på huvudstaden i den autonoma regionen Xinjiang i Kina, men det är helt rätt stavat, åtminstone vad beträffar det trematiska, däremot råder det oenighet om det ska vara q eller ch i tredje stavelsen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Trëmatiskt

  1. inga johanson skriver:

    Trëmatiskt

     På Språkförsvarets blogg kan man läsa en bra dansk artikel om Brünos två små prickar

    http://sprogmuseet.dk/navne/brunos-to-sma-prikker-en-smag-af-tyskhed/

  2. Östen Dahl skriver:

    Dansk artikel

    Tack, en läsvärd artikel, fast det var väl Sprogmuseet och inte Språkförsvaret?

    För övrigt kommer jag i fortsättningen att kalla Brünos upphovsman för Säsha Bäron Cöhen. Om jag nu får anledning att tala om honom

  3. inga johanson skriver:

    dansk artikel

     Visst, det är danska Sprogmuseet, men den fanns i Språkförsvarets artikelarkiv, där man hittar mycket intressant material.

  4. Östen Dahl skriver:

    Mera läsvärt om Brüno

     Ett ytterligare läsvärt stycke i Brünofrågan (tack Gunnel Melchers för tipset!) hittar man på fonetikern John Wells' blogg.

     

  5. Andreas skriver:

    Röckdöts

    På wikipedia finns en utförlig beskrivning av hur våra nordiska och europeiska prickar har misshandlats i rent sataniskiska syften. http://en.wikipedia.org/wiki/Metal_umlaut

    Bästa exemplet måste vara bandet The Tröja som blev förvånade över att deras turné-t-shirt sålde så vansinnigt bra i Sverige.

  6. Martin Persson skriver:

    Nej du!

    Sluta genast att fara med osanning. Gruppen i fråga hette Tröjan och har förmodligen inte sålt speciellt många tröjor härstädes. /Nordiska akademien för ortodox hårdrock.

  7. Andreas skriver:

    Ursäkt

    Tack, Martin, för den snabba rättningen. Du har alldeles rätt: bandet hette Tröjan, inget annat. Däremot har jag bestämt för mig att deras tröja var mycket popular när de spelade på en svensk festival. Tyvärr minns jag varken när eller var. 

  8. Martin Persson skriver:

    Trematema

    För all del. Jag upptäckte till yttermera visso att det finns ett band från Kosovo med namnet Troja. Det bloggligt sett intressanta här är emellertid deras låt Krejt në Ditë. Jag har alltid trott att albanskt ë uttalas [schwa], men lyssna själva på det tydliga [j+schwa] som upprepas flera gånger i refrängen! Eller rör det sig om avigt stavad serbokroatiska? Hjälp!

  9. Kjell Eriksson skriver:

    Ürumchi

    Eftersom uigurerna talar ett turkspråk och namnet Ürumchi är turkiskt skall det givetvis stavas med "ch" och inte "q" som är en kinesisk stavelse, se Qin Shi Huang-Di…

  10. Östen Dahl skriver:

    Svar till Kjell

     Hm, varför "givetvis"? De relevanta wikipediaartiklarna (här och här) kan inte riktigt enas om hur många transkriptionssystem det finns för uiguriska, som normalt skrivs med arabisk skrift, men för fonemet /t͡ʃ/ finns två alternativ, ch och q. Det är riktigt att är inspirerat av det kinesiska pinyinsystemet, men det är inte nödvändigtvis mer upprörande än att lulesamiska använder den svenskinspirerade bokstaven å som saknas i de flesta finsk-ugriska språks ortografi. Turkiska och azerbaidjanska använder ç för motsvarande ljud, så någon självklar koppling mellan stavningen ch och turkspråk  finns inte. Ch har förstås fördelen att vara mer lättförståeligt internationellt — om man förutsätter att det har samma ljudvärde som på engelska och spanska och inte som t ex på franska eller tyska. — Frågor om transkription och stavning är sällan självklara och är därför tacksamma objekt för ändlösa diskussioner.

    För övrigt glömde du det andra tremat…

  11. Lugubert skriver:

    Accent eller vad?

    I solidaritet med missbrukade förvarslösa bokstäver kommer jag inte att se den film som omnämnts i tråden, och jag köper inte glassen.

    Jag är inte särskilt nationalistisk av mig, men jag blir lite sur när jag ser några av våra bokstäver omnämnda som "accented letters", utan tycker att åäö är odelbara. Ska man annars se G som ett C med accent (historiskt rätt, väl?) eller J som I med accent? Q – O? E – F osv.

  12. John Eje Thelin skriver:

    De som kallar Ö för "ett o med två prickar över" brukar jag fråga om de kallar R för ett P med en backslash under.

  13. Östen Dahl skriver:

    Omljud i betraktarens öga

     Nåja, vad som ska ses som en bokstav och vad som bara är en kombination av en bokstav och ett diakritiskt tecken är en fråga av samma natur som den om språk och dialekt. I Sverige betraktar vi å, ä och ö som egna bokstäver men ger é, à och ü en lägre status fast de förekommer i svenska ord. W ansågs länge som en variant av v men har nu befordrats och fått en egen plats i alfabetet i den senaste upplagan av SAOL — vilket förstås skulle kunna ses som en del av smyganglifieringen av svenska språket. I tyskan används visserligen ö flitigt men sorteras ändå under o i alfabetet, och onekligen är det frestande att tilldela prickarna en egen betydelse med tanke på omljudets roll i böjningssystemet (SohnSöhne etc.). Och när man i engelska ibland ser stavningen coöperation får ö nog sägas fungera som en dekorerad variant av ö.

    Omvänt kan man läsa i spanska Wikipedia att digrafen ch är den fjärde bokstaven i spanska alfabetet. 

  14. Martin Persson skriver:

    Men i coöperation, poëtry och kanske någon till (Boötes) har tremat ju fungerat ungefär som i franskan och kanske inte riktigt bör degraderas till dekoration.

  15. Östen Dahl skriver:

    Funktionella dekorationer

    Rätt, jag uttryckte mig oprecist. Det är visserligen en dekoration men den har en funktion: att markera att vokalen ska uttalas för sig snarare än ingå i en digraf.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>