Vi har alla blivit urarvade vårt språk

Språkets förfall är ett kärt ämne för många skribenter. I kulturdelen av DN skriver Lotta Olsson idag under rubriken "Språkvurmare: låt oss rädda våra ord!" att hon liksom många med henne misstänker att svenska språket utarmas genom att "många välfunna ord och uttryck hamnar i träda och ersätts av anglicismer och nätförkortningar", resulterande i "ett faddare språk, när snart ingen ens vet vad 'urarva' betyder", och där det "positiva uttrycket" blomma upp ersätts med "det långt dystrare" blomma ut.

Det är väl knappast möjligt att på ett vetenskapligt betryggande sätt verifiera eller falsifiera påståenden av det här slaget. I alla språk sker en ständig förnyelse av ordförrådet; om antalet
"välfunna" ord och uttryck ökar eller minskar är förstås i det närmaste omöjligt att fastställa. Däremot är det tydligt att vi har olika attityd till det som kommer och det som försvinner. Uttryck som kommer in i språket och snabbt blir populära (typ göra en pudel) uppfattas som modeuttryck och framkallar snarast irritation hos kultureliten, hur målande de än må vara. Omvänt är det nog just ord som är på väg ut ur språket som hos samma personer väcker nostalgiska känslor och anses vara särskilt uttrycksfulla. I ett ord som urarva ger morfemen ur- och arv vaga associationer till något gammalt och uråldrigt vilket förstärks av ändelsen -a. Känslan av att inte vara riktigt säker på vad ordet betyder kan paradoxalt nog ytterligare förstärka upplevelsen av något uttrycksfullt.

Urarva är så långt bak i alfabetet att SAOB ännu inte har hunnit dit, men National-encyklopedin säger så här:

urarva, utan krav på att få ärva, vanligen i uttrycken göra sig urarva 'avstå från arv' och göras urarva 'göras arvlös'.

Åtminstone i vissa uttryck kan alltså urarva ersättas med arvlös, vilket ju har fördelen av att vara tämligen lättförståeligt även för den som inte har hört det förut — men förstås inte har samma klang som urarva. På den tiden då urarva användes i sin egentliga betydelse uppfattades det nog inte som något speciellt. I vår tid förekommer det knappast i den ursprungliga användningen utan bara i överförd betydelse som i det här bloggcitatet:

Det som nu sker är kulturmord som gör oss alla urarva.

En googling på urarva (1010 träffar) ger som första träff en utredning i Catharina Grünbaums språkspalt från 2007 där hon bland annat påpekar att många använder ordet fel och tror att det betyder 'urgammal' eller 'urmodig'. Sen hittar man en del diskussion av en konkret användning av ordet, nämligen när Alf Svensson i en SvD-artikel från 2008 protesterar mot att skolavslutningar inte ska få äga rum i kyrkan:

Vad håller vi på med i vårt land? Har dumhetens fundamentalister, om de nu sitter i skolstyrelser eller i andra kulturvårdande sammanhang, för avsikt att göra barn och ungdomar urarva vår tradition och vår kultur?

En del skribenter fann detta svårbegripligt, just p g a ordet urarva. Vad jag undrar om i detta citat är den syntaktiska konstruktionen. Här är man inte bara urarva utan urarva någonting. För mig känns detta som en innovation, men jag vet inte om man kan belägga hur gammalt det är. Jag trodde att det var Alf Svenssons eget påhitt, men det är inte unikt — enligt den här artikeln i Flamman ska Ivar Lo-Johansson ha sagt "Vi kan inte göra oss urarva den borgerliga kulturen", och det finns rätt många andra liknande exempel. Men man hittar också konstruktionerna urarva till och urarva från, och de är faktiskt delvis från äldre källor, vilket möjligen stöder min tanke att den prepositionslösa konstruktionen är ny. Strindberg sa till exempel så här i Tal till Svenska nationen:

Men jag anhåller härmed att få göra mig urarva från Almquist, både som poet och etiker, framför allt som dramatiker; och må de göra sig urtjuva, de som stulit min person, mest min litterära.

(urtjuva trodde jag var Strindbergs egen kreation men det visar sig vara ett ännu mer bortglömt ord med betydelsen 'att ådagalägga att man inte är tjuv')

Dessutom finns även urarva på, vilket kanske har en annan betydelsenyans:

Man gör barnen en otjänst om man gör dem urarva på kristen kultur

Sen hittade jag något som definitivt verkar vara en innovation, nämligen när urarva används som ett transitivt verb:

Man får inte urarva vårt samhällssystem.

… även i böjda former, som här:

Thavenius  (1999)  menar  att  om  det  inte  finns  förståelse  för  detta resonemang,  riskerar stora elevgrupper att bli urarvade…

eller här:

Man köper sig sin gourmetburgare och får visserligen näring med vi tappar
någonting – vi urarvas.

Det transitiva verbet urarva får väl då betraktas som en nyhet i svenskan som varken är en anglicism eller en nätförkortning.

Det fanns mera i Lotta Olssons artikel som jag ville kommentera men nu blev detta så långt att jag får ta det i separata inlägg.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vi har alla blivit urarvade vårt språk

  1. Östen Dahl skriver:

    Länk till urarvad artikel

    Sen jag skrev ovanstående har Lotta Olssons artikel kommit upp på nätet och finns här. Dessutom kan man studera svenska folkets reaktion här

  2. Hed skriver:

    Om hon nu ska hålla på å vurma för gammalt tugg kan hon väl åtminstonne skriva "låtom", där har vi en gammal fin form som enligt mitt tycke används alldeles för lite.

    Pfft.

    /20-åring

  3. Magnus skriver:

    Från engelskan?

    Jag skulle tänka mig att borthyvlandet av prepositioner i sådana här uttryck – liksom överhoppandet av 'att' före verb – stimuleras av engelskan, även om 'göra barnen urarva /sitt kulturarv/ 'inte har någon direkt motsvarighet där.

  4. Östen Dahl skriver:

    Hela listan

    Listan på de ord och uttryck som DN:s läsare skickat in till Lotta Olsson finns här. Det är förstås lite blandad kompott: här utdöms till exempel talspråksfenomen med medeltida anor som användningen av han som objekt och uttal som flicker och blommer. Dessutom finns några ord som ser ut som anglicismer (det var ju annars de som skulle bekämpas): flatulens som kanske i och för sig också är en medicinsk term (väderspänning är kanske ett ord som skulle vara mera väntat på en sån här lista) och något till min förvåning en teknisk term från vårt eget fackområde: disambiguera. Inget av de här orden finns med i Svenska Akademiens Ordbok. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>