Jag älskar du

En av flera saker som får mig att gilla SvD mer än DN (som jag är trots allt är uppvuxen med) är den senares förmåga att erkänna att den kan ha fel ibland. Sedan ett par år tillbaks finns en (efter amerikansk förebild, tror jag) daglig spalt där tidningens ”kvalitetsredaktör” kommenterar faktiska eller hävdade felaktigheter i de senaste dagarnas utgåvor. Idag levereras följande kommentar (till denna artikel):

Det kanske låter sig sägas, men det korrekta språkbruket — även i tal — är att någon är bättre än vi, mer värd än vi (förkortning av ”än vad vi är”). Inte ”bättre än oss” eller ”mer värd än oss”.

Jag vet inte varifrån detta påstående ursprungligen kommer, men vi har alla hört argumentet, tror jag. Egentligen borde man efterforska dess historia. Kanske stammar det från nån forntida språkhitler som Wellander eller så, men jag har svårt att tro att någon språkvårdare på allvar framfört argumentet under de senaste två eller tre decennierna.

Under alla omständigheter är det ju bara så förbålt dumt. Varför har ingen försökt hävda följande lika stendumma argument? Egentligen heter det naturligtvis ”Jag älskar du”, eftersom det naturligtvis är en förkortning av ”Jag älskar någon. Den jag älskar är du med de himmelsblå ögonen”. Eller, ännu bättre, det borde givetvis heta ”Jag såg han”, för det är såklart egentligen en förkortning av ”Jag såg han som står där borta”. Hur många språkhitlrar köper det?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Jag älskar du

  1. Björn Nilsson skriver:

    Dikt av Björling?

    Jag älskar du låter väl nästan som om det skulle kunna vara en kortdikt av den gamle finländske modernisten Gunnar Björling? Jag tycker det låter poetiskt på något sätt i alla fall!

  2. spraket skriver:

    på tal om errata

    "den senare" syftar i korrekt språkbruk på det led som är nämnt senare, "den förra" på det förra…

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Ojba! Jag menar såklart att jag numera är mer impad av Svenskan än av DN…

  4. Martin Persson skriver:

    Pårom ba!

    Dessutom borde dessa språk-Kemals i konsekvensens namn utöka sin verksamhet till England och Danmark. Där säger man utan att skämmas bigger than me och større end mig. Sådant oskick måste ju vara fel där också. För att inte tala om fransoserna: France, c'est moi. Ska det vara så? En sträng språk-Mussolini borde tala om för dem att det inte finns något objekt i den meningen!

  5. Daniel Eriksson skriver:

    Språkpolisiär verksamhet i England

    Språkaina hann före! Enligt Oxford English Dictionary (andra upplagan från 1989) betraktas objektsform av personliga pronomen efter than i sådana här fall som felaktigt. Förvirrande nog är objektsform däremot påbjuden för relativa pronomen:

    [Than is also used w]ith a personal or relative pronoun in the objective case instead of the nominative (as if than were a preposition). This is app. the invariable construction in the case of than whom, which is universally accepted instead of than who. With the personal pronouns it is now considered incorrect.

    Objektsform efter than har dock förekommit länge i engelskan. Här är ett exempel från 1560 – en översättning av Ordspråksboken 27:3:

    A fooles wrath is heauier then them bothe. (than, conj. Oxford English Dictionary 1989)

    I den svenska bibelöversättningen från 1917 lyder samma avsnitt så här:

    [Sten är tung, och sand är svår att bära, men] tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

  6. Lasse skriver:

    Språkhitlrar

     Borde det inte heta språkhitlers eller språkhilterar, Istället för ovan nämnda?

     

     

  7. Martin Persson skriver:

    Alls icke

    Pluralformen kanske snarare borde bli språkhitler, eftersom vi (åtminstone hos SAOL) förmodas tala om våra partner.

  8. Mikael Parkvall skriver:

    Nä, omljud och längdförändring ska det såklart vara: en språkhitler, flera språkhüttler.

  9. Eva skriver:

    Men

    Men det är ju inte det som är grunden till att det korrekta är "bättre än du", bara ett sätt att förklara det, lite pedagogiskt, eller en tumregel. Grunden är att 'än' inte är en preposition, som därmed gör ett objekt av 'du', utan en konjunktion, men att den språkliga magkänslan kan göra att vi gör 'du' till objekt, för att att ord i den placeringen i meningar brukar vara objekt och konjunktionen kan verka vara en preposition.

  10. Mikael Parkvall skriver:

    Men då uppstår ju frågan om varför än är en konjuktion, om det nu strider mot "den språkliga magkänslan". Hur kan jag vara säker på att ord som lastbil, dyngrak eller överantvarda inte också är konjuktioner?

  11. Östen Dahl skriver:

    Magkänslor

    Om svenskan vore ett obeskrivet språk, och det kom en fältlingvist hit, så skulle ett av problemen vara hur man ska klassificera ordet än. Och enligt normal fältlingvistisk procedur skulle man då fråga infödda talare om det heter större än jag eller större än han. Vad man då troligen skulle finna är att en del framför allt äldre talare skulle säga att det absolut måste heta jag medan andra skulle säga att det går med båda och ytterligare andra skulle säga att det heter större än mig. Och fältlingvisten skulle notera detta i sin anteckningsbok och sedan skriva i sin grammatik att ordet än för vissa talare är än en subjunktion och för andra en preposition och en del vacklar mellan båda. Så talarna förväntas ha en magkänsla om hur det ska heta som motiverar den grammatiska analysen snarare än att en magkänsla om den grammatiska analysen motiverar hur det ska heta, som Eva vill ha det.

    För övrigt punkterades argumentet om större än jag som en förkortning av större än jag är av Ulf Teleman redan för ca 40 år sen. Detta medförde faktiskt en liberalare syn på frågan, även om Teleman senare har beklagat sig över att det brukar framställas som om han hade "bevisat" att det kan heta större än mig. Det bästa motargumentet är att de flesta talare (även de som inte accepterar större än mig) tycker att större än sin bror är ok, även om förkortningsanalysen förutsäger att det borde heta större än hans bror. I diverse andra språk, t ex polska, översätts än med vad som helt klart är en preposition. I ryska kan än-frasen översättas med en nominalfras i genitiv, vilket inte heller är förenligt med en förkortningsanalys. Om svenskans än historiskt utvecklas från en subjunktion till en preposition är det alltså inte så märkligt. 

  12. H C Barregren skriver:

    Det var ett bra inlägg

    Visst känns det avigt att säga "bättre än du"? Jag tror att alla som gör det har lärt sig det i efterhand. Ingen säger det rent naturligt.

  13. Totto Apa skriver:

    Bättre än vad oss vara

    Lingvistik är kul. Särskilt normativ.

  14. Emil Perder skriver:

    Wellander om än

    "Det jämförande än är ingen preposition och fordrar sålunda i och för sig icke objektsform av ett följande personligt pronomen. Jag är starkare än dig är barnspråk."

    skriver Wellander på sidan 367 i Riktig Svenska. Till hans högvördighets försvar ska dock tilläggas att han också noterar (s. 368):

    "Språkbruket är emellertid ytterst vacklande, och i många fall kan ingendera formen anses felaktig."

  15. Tuss skriver:

    bestämt er än?

    nå, kära lingvister, vad kom ni fram till? jag vill veta hur jag ska skriva!

  16. Östen Dahl skriver:

    Inte vårt bord

    Ja, alltså… nu är det inte det vi har betalt för liksom… vi försöker bara klara ut hur språket funkar. Men det finns en statlig inrättning som heter Språkrådet och som får anslag just för att ge råd om hur du ska skriva, och på denna fråga svarar de så här. Vad de säger stämmer ganska bra med det som har sagts i den här diskussionen. De svarar alltså ungefär som den bohuslänske fiskaren när man frågar "Hur ska man bäst tillaga den här fisken?", nämligen "Det går bra på båda sätten". Det blir dock lite konstigt eftersom det låter som om man måste göra medvetna val mellan olika grammatiska analyser när man talar eller skriver svenska:

    Det går att hitta fall där det ord som står efter som och än kan tolkas både som subjekt och objekt, tex. ”Hon liknar mig mera än Pelle”. Det kan ju tolkas som ”Hon liknar mig mera än Pelle gör”. Men det kan också tolkas som ”Hon liknar mig mera än hon liknar Pelle”. Om man nu ersätter Pelle med pronomen, så måste man först bestämma om man vill se än som preposition eller konjunktion. 

     

  17. Tuss skriver:

    jag vet att ni inte bestämmer över språket, det var inte så jag menade… tack för svaret, nu vet jag lite bättre i alla fall!

  18. Arg skattebetalare skriver:

    Indignation

    Att svenska språket i tilltagande takt förfäas, tar Östen lätt på. Att stryka det rejäla Gurli ur namnsdagslängden har han däremot mage att "ta betalt för".

  19. Östen Dahl skriver:

    Ej skattefinansierat

    Bästa "Arg skattebetalare",

    man kanske får förklara för bloggens läsare att jag har suttit med i Namnlängdskommittén, som fastställer vilka namnsdagar som ska stå i våra almanackor. Där representerar jag Vetenskapsakademien, och jag brukar skryta med att jag därmed utövar återstoden av det som en gång var "Kungl. Vetenskapsakademiens uteslutande privilegium" som det brukade stå i almanackorna på den tiden som privilegiet att utge almanackor var akademiens främsta källa till kontanter. Nu får man statsbidrag istället. Dock vill jag understryka att Namnlängdskommitténs verksamhet inte är statsfinansierad och knappast torde påverka din skattebörda; kommittén sponsras av Svenska Akademien (som i likhet med Vetenskapsakademien är en privaträttslig entitet) och ledamöternas ersättning inskränker sig till en lunch efter sammanträdet. Jag har förståelse för alla de 1 836 personer som heter Gurli och nu blir berövade sin namnsdag (är du månne en av dem, bästa Arg skattebetalare?), men det är trångt om utrymmet och många namnbärare som bankar på dörren. Jag tror att det är säkrast att inte ge sig in på en diskussion om namnet Gurli är "rejält" eller inte. Själv har jag aldrig varit riktigt säker på hur det ska uttalas; uppriktigt sagt passar det nog inte in i svenskans fonotax.

    Påståendet att svenskan i tilltagande takt förfäas skulle jag vilja ha mera påtagliga belägg för; jag vet inte om någon ännu har presenterat ett bra mått för fäaktighet hos språk.  De varelser som är fän i egentlig mening brukar dock varken använda subjekts- eller objektsform av pronomen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>