Älvdalskan igen

Memet Aktürk diskuterar i Språktidningen 1/2009 under rubriken "Tänk nytt om språkstöd!" hur man bäst ska stödja små språk och dialekter. Bland annat tar han upp älvdalskans status, och hänvisar till min artikel i det föregående numret av tidningen  (sammandrag här). Han nämner att jag säger att älvdalska ändå är "ganska likt" andra folkmål i samma område och fortsätter:

Då känns följande fråga berättigad: Om vi skulle beteckna älvdalska som ett eget språk, vad skulle då talarna av andra, nära besläktade folkmål tycka om grannmålets särbehandling?

Det verkar som om Memet på något sätt polemiserar mot mig här, men egentligen slår han in öppna dörrar, eftersom jag framhåller just denna likhet som ett problem för älvdalskans språkstatus. Dessutom är det egentligen två skilda frågor som Memet slår ihop till en: 1) om älvdalskan är ett eget språk eller bara en dialekt; 2) om älvdalskan ska ges minoritetsspråkstatus. Även om 1) kan sägas vara en förutsättning för 2), är det 1) som jag fokuserar på i artikeln. Men annars håller jag med om det mesta av vad han säger, i synnerhet när han talar om hur minoritetsspråklagstiftningen leder till att man delar in minoritetsspråk i officiella och inofficiella, vilket "gör talarna och kämparna för de inofficiella varieteterna besvikna och upprörda". Ett exempel på hur det kan bli tog jag upp häromsistens när jag bloggade om hur sydsamiska men inte älvdalska kommer att bli officiellt i Älvdalen.

Under de senaste dagarna har jag träffat två framstående företrädare för svensk språkvård, som båda frågade "Hur går det med älvdalskan?" — ja en av dem (som inte tycker att älvdalskan är ett eget språk) sa förstås "älvdalsmålet". Han hade läst i Språktidningen om stipendierna till älvdalsktalande barn, något han uppenbarligen tyckte var lite märkligt, och sa "dom utgår alltså från att det är ett eget språk". Jag svarade att jag tyckte att älvdalskan kanske var värd att bevara även om man inte ser det som ett språk; jag vet inte om han höll med eftersom han inte kommenterade detta. Men hans reaktion på stipendieidén visar att språkstatusen har en betydande psykologisk effekt.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Älvdalskan igen

  1. Memet Aktürk skriver:

    Rättelse

    Jag ville bara påminna att jag heter Aktürk med efternamn och inte Aztürk som Östen skrev. Lite lustigt det där eftersom "ak" betyder "vit/ren" på turkiska medan "az" betyder "lite". Jag förvandlades alltså från en vit/ren turk till (bara) lite turk av detta stavningsfel.

    Vad gäller "polemiseringen" så är det inte så att jag misstolkat Östens egna problematiserande av älvdalskans språkstatus utan jag ville faktiskt ta upp just ett motargument från Östen själv. Det var bara svårt att vara tydligare inom det  lilla utrymme jag fick för mitt inlägg i Språktidningen.

  2. Östen Dahl skriver:

    Mittåt

    Jag ber ödmjukast om ursäkt för detta! Jag har tillåtit mig att korrigera i originalinlägget för att det inte ska alltför illa ut. Jag vet inte var jag har fått "Aztürk" ifrån, om man söker på webben kommer det upp en massa träffar som ser ut att vara från Afghanistan (fast stavade "Azturk"). För övrigt var alltså inlägget i Språktidningen förnuftigt och bra.

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>