Modersmålsregister efterlyses

I DN idag dyker ett och samma fenomen upp på två ställen. I artikeln "Jag var aldrig i skolan" av Lenita Jällhede står det:

Exakt hur många romer som bor i Sverige vet ingen eftersom det inte är tillåtet att registrera någon av Sveriges minoritetsbefolkningar.

Såvitt jag kan förstå handlar det om Personuppgiftslagens §13:

Det är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar a) ras eller etniskt ursprung,…

Tanken bakom den här regeln uttrycktes så här av dåvarande kulturministern Birgit Friggebo i riksdagen 1991:

Det finns flera skäl till att man väljer att inte registrera uppgifter om enskildas modersmål eller etniska tillhörighet. Hänsynen till den personliga integriteten är ett viktigt skäl. Många av dem frågan berör är flyktingar. Det är angeläget att det ur allmänna register inte går att göra sammanställningar eller få ut uppgifter som kan hota deras eller deras anhörigas säkerhet.

Här ser man att "modersmål" och "etnisk tillhörighet" buntas ihop som varande lika riskabla för den personliga integriteten, och det är denna tankegång som uppenbarligen ligger bakom det faktum som omtalas i Hanne Kjöllers DN-artikel Lättare gjort än sagt om svårigheterna med att få fler kvinnor att genomgå mammografiundersökningar:

Cancerfonden var också smart och ville därför satsa pengar på att skicka kallelser på olika språk. Det föll på praktikaliteter. Som att det inte finns något nationellt register över modersmål och språkförståelse.

På samma sätt som man inte vet hur många romer det finns i Sverige vet man inte heller hur många som talar romani. Vi som håller på med atlasen Språken i Sverige (en kommande volym av Sveriges Nationalatlas) har insett att det är nästan hopplöst att få fram ordentlig statistik om antalet talare av olika språk i Sverige, även om framför allt Micke Parkvall har gjort heroiska försök att komma fram till rimliga uppskattningar. Det här är ett resultat av rädslan för integritetskränkande etnisk registrering, som alltså både leder till total avsaknad av statistik om antalet talare och svårigheter att få ut information på invandrarspråk. Frågan är om farorna med registrering av modersmål är så stora att de uppväger nackdelarna med att inte ha något språkregister. I andra länder tycker man uppenbarligen inte det. Det närmaste exemplet är Finland, där registrering av modersmål är en grundval för tillämpningen av språklagstiftningen eftersom kommunernas officiella språk bestäms av befolkningens modersmål. Det visar sig att det i Finland är så vist ordnat att man inte bara kan webbregistrera sitt modersmål utan också sitt önskade kontaktspråk, d.v.s. det språk som man önskar få information från myndigheterna på — blanketten kan studeras här. Finland har nästan ordagrant samma PUL som Sverige men man anser tydligen inte att den är ett hinder för modersmålsregistrering. Varför kan vi inte göra som i Finland? Om man inte vill ha en total registrering av modersmål skulle väl ändå en frivillig registrering av önskat kontaktspråk vara ett ofarligt alternativ.

Konstigt nog finns det trots allt en form av modersmålsregistrering i Sverige, nämligen registrering av skolelever som har rätt till modersmålsundervisning. Det publiceras också årligen statistik om detta. Tyvärr är denna inte särskilt tillförlitlig eftersom många föräldrar  säkert inte bryr sig om att registrera sina barn trots att de är berättigade. Dessutom slarvar kommunerna med leverans av statistiken.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>