Konjunktiv och ”som om”

Konjunktivens försvinnande brukar ofta beklagas och det gör också Lars Linder på DN Kultur idag. Han menar att "det är de där vackra verbformerna som uttrycker förhoppningar, "det vore fint med", "om jag ändå finge" och andra gammaldags släktingar.". Nåja, formen vore är faktiskt relativt livskraftig, en sökning på mönstret "vore * med" ger en halv miljon träffar på Google. Finge är kanske lite mer hotat, om jag ändå finge har inte ens 100 träffar jämfört med om jag ändå fick som har över 3000. Sen kan en konjunktiv i sig inte uttrycka en förhoppning, jag kan inte bara säga Jag vore rik för att uttrycka en önskan att bli rik, utan snarare förekommer konjunktiven i vissa konstruktioner där den inte så mycket uttrycker en förhoppning som att det som beskrivs inte är fallet i verkligheten eller möjligen bara osannolikt. Även om man inte använder konjunktiv så markeras detta på andra sätt, till exempel genom att man använder preteritum istället för presens. De svaga verben i svenskan har för övrigt inte haft några konjunktiver på mycket länge, inte ens verbet ha har någon ordentlig konjunktiv, men det har ju gått rätt bra i alla fall.

Men sen säger Lars Linder att i takt med konjunktiven så försvinner också de "magiska orden" som om. "Solen går upp och det är som om hela världen stod i brand." (Hm, han borde väl då säga "stode", om han vill värna om konjunktiven?) I stället säger vi som att: "Det kändes som att alla blev glada." Det otrygga om "opereras allt oftare bort" för att ersättas med det nyktrare att, hävdar Linder.

Fast Linders två exempel är väl inte jämförliga? Det första är ju klart kontrafaktiskt — världen stod inte i brand i verkligheten. Men i den andra vill man (tycker jag) antyda att alla faktiskt blev glada. Så där är att motiverat. Och påståendet om som om:s avsomnande är något överdrivet — i själva verket hittar man sisådär fem miljoner träffar både på som om och som att. Men något kan det ändå ligga i vad Linder säger. Det går att hitta en del exempel på som att som är svåra att tolka annat än kontrafaktiskt:

Arton personer fördes till sjukhus sedan åkattraktionen Rainbow havererat på Liseberg i Göteborg på tisdagskvällen. Ingen av dem fick livshotande skador. "Det kändes som att det åskade", säger Cassandra Brandt, 13, från Ängelholm. (Helsingborgs Dagblad)

Det kändes inte som att vara i Sverige på en tävling, det kändes som att det var UFC eller något. (blogg)

Dock tror jag inte detta återspeglar någon mentalitetsändring! Och det tar nog lite tid innan det här slår igenom i svenskan.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Konjunktiv och ”som om”

  1. Ulla skriver:

    Utan att ha haft tillgång till Linders artikel (kunde inte hitta den på nätet), måste jag säga att jag tror att han har rätt. Jag har mycket länge gått och irriterat mig på den allt mer frekventa användningen av "som att" där "som om" borde ha använts, och har ofta förundrats över det faktum att inte det nämns oftare av språkintresserade.

  2. Östen Dahl skriver:

    Svar till Ulla

    Nej, Linders artikel finns bara i papperstidningen, annars skulle jag ha länkat till den. (Jag har redan tidigare haft anledning att beklaga mig över att så stor del av de intressanta artiklarna i DN fortfarande bara finns i papperstidningen.) Jag förnekade inte att den här användningen av som att förekommer, jag gav ju två exempel på den. Men jag ville säga (1) att det finns fall av som att som inte betyder samma sak som som om, och Linders exempel var ett sådant; (2) det är i varje fall ännu inte så att som att har tagit över. Jag gjorde nu en sökning på uttrycket som om jag skulle kvävas och dess varianter. Resultaten är lite förvirrande så jag ska inte presentera några siffror men efter att ha testat några olika sökmotorer ser det ut som att (!) som om jag skulle kvävas är vanligast och att som att jag skulle kvävas tävlar om andraplatsen med en variant som inte har nämnts här tidigare, nämligen som jag skulle kvävas. Det verkar gälla även om man söker på bloggar, vilket borde ge det fräschaste språkbruket.

  3. Ulla skriver:

    Tack för svar. Egentligen vill jag mest tacka för att du överhuvudtaget tar upp frågan. Det kan ju hända att man själv (i alla fall jag) bara reagerar när 'som att' används fel, och att man då upplever att det har tagit över. Men jag har helt klart en känsla av att det är på väg åt samma håll som den felaktiga användningen av 'vart' när det skall vara 'var'. Hoppas det kommer en massa undersökningar i framtiden!

  4. Östen Dahl skriver:

    Replik igen

    En snabb replik på din snabba replik: Jo, just det, jag var på väg att lägga till att det är mycket svårt att avgöra om ett visst mönster håller på att bli vanligare eller inte, och likaledes om en företeelse är ny i språket eller inte. Precis som du säger är det ofta så att man lägger märke till något och kanske irriterar sig på det och sen ser man det överallt och tror att det är något nytt, fast det i själva verket har funnits mycket länge.

  5. Daniel Eriksson skriver:

    Ett tidigt exempel

    Här är ett tidigt exempel på "som att" före en kontrafaktisk sats. Psalmboksförfattaren Haquin Spegel skriver följande i sitt verk om världens skapelse — Guds werk och hwila:

    Thet synes ofta som at heela Himlen brenner. (1685, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/13/68724.html)

    Av artikeln i Svenska Akademiens ordbok får man intrycket att det här sättet att uttrycka sig har förekommit länge i svenska språket, men att det upphörde att betraktas som vårdad still någon gång efter 1600-talet.

  6. Östen Dahl skriver:

    Tack

    Tack, Daniel, i det här fallet hade jag försummat att kolla SAOB, det bör man annars alltid göra i såna här sammanhang. Men det betyder alltså att som att har funnits med under mycket lång tid.

  7. B.N. skriver:

    Optativ

    Konjunktiv uttrycker huvudsakligen icke önskningar (förhoppningar), utan någonting tänkt. Ett modus som uttrycker önskningar är optativ, vilket icke används i Svenskan, utan ersätts av konjunktiv (vilket förklarar varför en sats som: "Jag vore rik" icke betyder: "Jag önskar att jag var rik", utan snarare, om man lägger till en bisats som inleds av subjunktionen "om": "Jag skulle vara rik, om …").

    Om du vill uttrycka en önskning får du alltså skriva: "Jag önskar att jag vore rik."

  8. Martin Persson skriver:

    TMA

    Optativ finns visst, om än i stelnade former som "leve konungen", "rädde sig den som kan", "snattare göre sig ej besvär", "det vete fan" och "gånge denna kalk ifrån mig".

    Å andra sidan finns det ett alternativt sätt att se på saken där man buntar ihop optativ och konjunktiv i ett enda modus, som då får kallas konjunktiv.

    Då får optativ ("det vare mig fjärran") heta presens konjunktiv och den andra formen ("det vore mig fjärran") heta imperfekt (preteritum?) konjunktiv. Och räknar man på det viset, finns mycket riktigt inget optativ.

  9. Jonas Sjöstrand skriver:

    Östens sista exempel, ”det kändes inte som att vara i Sverige …” är av en helt annan typ eftersom attet här är infinitivmärke. (Visst är det på tiden att någon påpekar det efter fem år!)

  10. Martin Persson skriver:

    Det handlar nog om den andra halvan: "Det kändes inte som att vara i Sverige på en tävling, det kändes som att det var UFC eller något."

  11. Lisbeth Nordin skriver:

    Hej ,

    Jag undrar hur ni ser på denna frågeställning:

    Är det korrekt om man i skrivet språk tar bort det lilla ordet "att" eller "om" efter ordet "som"?

    Exempel:

    Det var som katten hade anat att jag tagit råttan. 

    Det var som om katten hade anat att jag tagit råttan.

    eller

    Det var som snön gnistrade av diamanter

    Det var som om snön gnistrade av diamnater.

    mvh

    Lissbeth Nordin

  12. Stefan Holm skriver:

    Hej, Lisbeth!
    I dina exempel håller jag det för helt okej att utesluta ”att” eller ”om”. Skälet är, att båda orden i talat språk är obetonade och därmed mer eller mindre dömda att försvinna. Sedan är det bara en tidsfråga innan skriftspråket följer efter. Rätt och fel är ju över tid bara en fråga om, vad folk faktiskt säger.
    Klipper du däremot av din mittersta mening till ”Det var som kàtten!” (med grav accent), så är det en helt annan historia värd en egen tråd….
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>