Vad heter påven egentligen?

Frågan om vad påven ska kallas på svenska är nästan ännu krångligare än problemet Bombay/Mumbai eftersom det finns inte mindre än fyra olika varianter: Benedictus, Benediktus, Benedict och Benedikt. Av dessa är "Benedikt" det som rekommenderas av katolska kyrkan i Sverige och man tycker att de kanske kunde få sin vilja fram åtminstone på denna punkt. Men de stora dagstidningarna skriver "Benedictus" och enligt Wikipedia har man tidigare använt denna form på svenska. Faktiskt var det den formen som stod på 21 mars i den namnlängd som gällde fram till 1901, när man bytte ut den mot "Bengt". Nordisk familjeboks uggleupplaga har däremot "Benedikt", så helt entydig är inte traditionen.

Även om dagstidningarna tycks gå in för "Benedictus" förekommer faktiskt alla fyra varianterna i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och om man googlar på dem ser man att "Benedictus" visserligen är vanligast men att "Benedict" kommer in som god tvåa — ett osökt tillfälle att ondgöra sig över svenskars tendens att använda engelska former. Men man kan undra vilka principerna egentligen är för påvars namn. Kungars och furstars namn brukar ju normalt försvenskas, men med påvar finns tydligen tendensen att välja den latinska formen, dock icke konsekvent, för då borde "Johannes Paulus" ha varit "Ioannes Paulus", och de påvar som på svenska får heta "Urban" borde heta "Urbanus". En försiktig försvenskning skulle ge "Benedikt" eller åtminstone "Benediktus", men varför inte följa namnlängdsreformen 1901 och kalla herr Ratzinger för "Bengt XVI" eller i mera intima sammanhang "Bengan"?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vad heter påven egentligen?

  1. Daniel Eriksson skriver:

    Försvenskning

    Kungars och furstars namn brukar ju normalt försvenskas

     

    Är inte regeln snarare att historiska kungars och furstars namn försvenskas och att andras namn lämnas oförändrade? Till exempel försvenskas Elisabet I men inte Elizabeth II, och Juan Carlos används i stället för Karl Johan. Om den här regeln utvidgas till att omfatta påvar så utgör dagstidningarnas behandling av den nuvarande påven inget undantag.

  2. Östen Dahl skriver:

    Principer?

    Jo, det stämmer onekligen att vi försummar att försvenska en del nu levande monarkers namn. Frågan är bara om det finns en princip bakom. I uppslagsverken får vi veta att drottning Elizabeth II:s föräldrar hette Georg (VI) och Elizabeth. Georg är uppenbarligen en försvenskning av George, så det ser ut som om han behandlades som en historisk person, medan hans fru får behålla sin engelska stavning — hon är tydligen ännu inte historisk. Nu skulle ju det kunna bero på att hon inte har haft så lång tid på sig, som bekant hängde hon med tills hon blev 101, d v s år 2002, medan Georg(e) lämnade oss redan 1952. Men faktum är att Georg kallades så på svenska redan under sin livstid. Och med andra kungar var det likadant: Vittore Emanuele III av Italien, som dog 1947, har nog aldrig hetat något annat än Viktor Emanuel i Sverige, liksom Georgs grekiska namnar aldrig fick heta Georgios. Så min känsla är att det snarast är så att vi på sista tiden har börjat negligera den gamla principen om generell försvenskning av kunganamn, men att de som en gång blev försvenskade förblir det. Nu finns det inte så många kungar kvar, så att det är lite svårt att generalisera om det nutida bruket.

    När det gäller påvar kan man undra om det inte också är en slags försvenskning vi gör, vi väljer en latinsk form men en svensk sådan — även om det borde heta "Ioannes" och inte "Johannes" så väljer vi den andra formen eftersom man alltid har gjort så i Sverige.

     

  3. Daniel Eriksson skriver:

    Konung Georg

    Men faktum är att Georg kallades så på svenska redan under sin livstid.

    Bilden är inte fullständigt entydig. Här är ett motexempel från 1936:

    Konung Edwards efterträdare på tronen blev lagenligt hans yngre broder, prins Albert, hertig av York, som under namn av George VI utropades den 12 december.  (Svenska Dagbladets Årsbok, vol 14 1936, s 324, Språkbanken vid Göteborgs universitet, <http://spraakbanken.gu.se&gt ;)

    Lägg märke till att vare sig den abdikerade eller tillträdde monarken omnämns med hävdvunnen svensk namnform. Men förklaringen är kanske att korrekturläsarna hade svårt att hänga med, då 1936 måste ha varit ett stressigt år för hovreportrar.

  4. Ulla skriver:

    Liten rättelse: Vittorio Emanuele skall det vara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>