Stava rett!

Svenska folkets stavningsproblem har dykt i upp i pressen på ett par ställen. Catharina Grünbaum säger i sin språkspalt i DN på tal om hur deltagarna i Nutidsorienteringen stavar:

Om jag påstår att en på tusen stavar simning rätt överdriver jag inte: så gott som alla skriver simmning.

men tillägger följande visa ord:

Det kan å andra sidan tas till intäkt för att själva stavningsregeln kanske inte är den bästa.

Metro berättar under rubriken Fler och fler kan inte stava att företaget Eniro sållar bort 40 procent av de som söker jobb på företaget genom ett enkelt stavningstest:

– Det är otroligt oroande att så många har problem att stava. Vi upplever dessutom att antalet ökar, säger företagets vd Barbro Sjölander.

Man kan förstås undra hur lång den tidsperiod är som den upplevelsen grundar sig på. (Företaget grundades år 2000, enligt Wikipedia.) Metro

Det här med stavning har vi ju diskuterat tidigare på Lingvistbloggen. För ett tag sen ansåg jag mig kunna konstatera att det faktiskt inte var bättre förr, med stöd av Carl Cederblads undersökning av beväringsstavningen under 1940-talet. Olle Josephson, som citeras i artikeln, menar också att det inte finns några "övertygande undersökningar som visar att vi har blivit sämre på att stava". Metros rubriksättare tror tydligen mer på Eniros vd. Hur Eniros stavningstest ser ut får vi inte veta, däremot låter Metro sina läsare testa sin stavningsförmåga på följande text där det finns åtta stavfel inbakade:

Inom många ommråden är det vicktigt för kariären att kunna stava rett. Arbetsjivaren tycker inte om felstavningar i jobbannsökan. Då kansje du inte ens blir kallad till intervjuv.

Jag bestämde mig för att kolla upp hur pass vanliga stavfel av den här typen är. I förra omgången använde jag Google för att bestämma frekvensen på felstavade ord. Korpusen är då alla svenska internetsidor — nu är många av dem säkert korrekturlästa och stavningskollade, och den här gången har jag istället tittat bara på bloggar där man kan misstänka att stavfel är vanligare — det visar sig också vara fallet, vilket framgår av nedanstående tabell där jag visar frekvenserna av Metros och Catharina Grünbaums felstavningsexempel på metabloggsajten knuff.se och på Google:

 


knuff.se   Google  
  fel rätt % fel fel rätt % fel
ommråden 1 1781 0,06% 14 5670000 0,0002%
vicktigt 2 9549 0,02% 1290 8930000 0,0144%
kariären 6 366 1,61% 2200 822000 0,2669%
arbetsjivaren 1 282 0,35% 2 634000 0,0003%
jobbannsökan 1 58 1,69% 4 161000 0,0025%
intervjuv 50 3445 1,43% 14100 5610000 0,2507%
simmning 58 415 12,26% 17700 1690000 1,0365%

Vad man kan se här är att Metros försök till felstavningar inte är särskilt väl valda — det är egentligen bara kariären och intervjuv som förekommer med mer än en försvinnande låg frekvens. (Ettorna i första kolumnen borde strängt taget vara nollor — de kommer alla från samma blogg som i själva verket citerar Metroartikeln.) Och simmning visar sig vara det allra vanligaste felet, även om vi är rätt långt från Catharinas felfrekvens på 99,9%.  (Jag har inte tagit med rett (eftersom det är homofont) och inte heller kansje som inte är helt ovanligt men nästan alltid tycks komma från norskspråkiga webbsidor.)

Kommentarerna till Metroartikeln ger en rätt intressant provkarta på folks attityder till stavning. Men för att provocera till kommentarer även här vill jag fråga: Hur lär man ut stavning utan att använda forna tiders "hugg och slag"-metodik? Borde man inte kunna lösa en del problem genom att genomföra lite förenklingar i stavningsprinciperna, som t ex att tillåta stavningar som simmning, när folk nu tycks ha så svårt att lära sig den "retta" varianten?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Stava rett!

  1. Erik Sundberg skriver:

    Min bestämda uppfattning är att det enda sättet att lära sig stava rätt är genom att man matas med tillräckligt mycket högkvalitativ och korrekturläst text. Den stora skillnaden i ungdomars läsvanor nu jämfört med för tjugo år sedan är att mängden läst text som producerats av jämnåriga har mångdubblats samtidigt som bok- och tidningsläsande antagligen stått still eller minskat. Man läser helt enkelt för mycket SMS, e-mail och bloggar och hamnar i en ond spiral där dåliga vanor sprider sig från individ till individ.

    Den enda lösningen som jag ser det är bättre rättstavningsprogram (och grammatikkontroll) som dessutom byggs in överallt där de behövs. Att ha stavningsundervisning och ångestladdade prov i skolan tror jag är slöseri med tid. Om man gör det i stort sett omöjligt att göra fel så länge man skriver något elektroniskt så kommer heller ingen att någonsin göra fel de få gånger man faktiskt skriver något på papper i framtiden.

  2. Finn-Erik Vinje skriver:

    Kansje fra norsk?

    At skrivemåten kansje skulle komme fra norskspråklige kilder, er vel ikke særlig sannsynlig. For det første bryr ikke svensker seg om hvordan nordmenn staver, og når svensker forsøker å gjengi norsk tekst, blir det nesten alltid galt (nordmenn er som kjent flinkere på svensk språk og tekst enn omvendt). For det andre tviler jeg på at nordmenn med gjennomsnittlig skriveferdighet finner på å skrive kansje. Det heter kanskje.

    Beste hilsen

    Finn-Erik Vinje

  3. Jan Wiklund skriver:

    Internet som stavningskontroll

    Eftersom folk är ute och googlar ganska mycket borde stavningen förbättras. Stavar man fel kommer man till fel ställe eller får en rättelse.

  4. Rickard Franzén skriver:

    Kansje ändå?

    Apropå norska (och med reservation för mina egna bristande kunskaper): Förutsatt att norska Goggle har koll på läget ( jag förlitar mig här på dom och Wikipedia eftersom jag inte själv har några kunskaper i ämnet ) så heter det ju 'kansje' på nynorsk. Med tanke på antalet träffar på 'kansje' när man istället söker bland dokument skrivna på bokmål så verkar det trots allt vara ett inte helt ovanligt stavfel.

  5. Östen Dahl skriver:

    Kansje allikevel

    Det blev lite kryptiskt om kansje. Men det är ingenting man behöver spekulera om utan här finns kalla fakta: vad jag menade var alltså att om man söker på kansje på knuff.se är de träffar som inte kan härledas till Metroartikeln alla skrivna på norska. Likaledes kommer det mest upp norska sidor om man googlar på kansje. Om författarna har genomsnittlig skrivfärdighet eller inte kan jag inte bedöma men bevisligen förekommer kansje som felstavning på norska och då förmodligen något oftare än på svenska, vilket har sin naturliga förklaring i att det är lättare att gå från skj till sj än från sk till sj.

    Men den korrekta nynorska stavningen är väl också kanskje?

  6. Östen Dahl skriver:

    John Wells

    Gunnel Melchers tipsar mig om fonetikern John Wells som på sin blogg har uttryckt sympati för liberalare stavningsprinciper för engelska.

  7. Rickard Franzén skriver:

    Kansje allikevel 2

    Östen frågar

        Men den korrekta nynorska stavningen är väl också kanskje?

    Jag tog bara för givet att den nynorska stavningen var kansje eftersom Google ( norska versionen då ) inte föreslår något annat. Söker man istället på kansje bland sidor på bokmål så föreslår Google kanskje

  8. Finn-Erik Vinje skriver:

    Mer om norsk

    Jeg har ikke sett på datamaterialet, men nøyer meg her med å påpeke at i den utstrekning kansje forekommer på norsk, er det en meget iøynefallende feil. Man skal ha sovet mye og lenge i norsktimene på skolen hvis man som voksen språkbruker tyr til en skrivemåte som kansje. Grunnen er naturligvis at ordet er meget frekvent, og frekvente ord lærer man seg å skrive korrekt.

    Som kjent finnes det to norskspråklige varianter av skriftspråket, men på dem begge heter det kanskje og ingenting annet.

    For øvrig – siden jeg først er i sving med opplysningsvirksomhet overfor et svensk publikum – skrev man et stykke ut på 1900-tallet ordet annerledes: Man skrev kanske. (Men uttalen var den samme.) Hvis det skulle finnes noen svenske som leser Hamsun i original, vil man finne skrivemåten kanske.

    Når jeg nå skriver om dette nå,  føler jeg meg hensatt til min virksomhet som norsk lektor i Stockholm i tidsrommet 1962-67, der jeg likeledes spredte opplysninger om norske språkforhold.

    Det var en fin og lærerik tid, og siden har jeg hele tiden følt meg nær knyttet til Sverige og svensk språk og kultur. Men forholdet mellom våre land er så ujevnt: Nordmenn kan så mye mer om svensker enn omvendt. Derfor låner vi også så mye språkstoff fra Sverige, mens svensker ikke kan trekke fram et eneste nyere ordlån fra Norge.

  9. Östen Dahl skriver:

    Svar till Finn-Erik Vinje

     Det är glädjande att Lingvistbloggen också läses i Norge! Jag håller med Finn-Erik Vinje om det asymmetriska förhållandet mellan Sverige och Norge. I Oslo hamnade jag för ett tag sen i en bokhandel där man annonserade om en "svensk uke" — det vill säga en drajv för att sälja svenska böcker, inkluderande sådana på originalspråket. Det är lite svårt att tänka sig en motsvarande "norsk vecka" i en svensk bokhandel. 

    Men även om kansje är ett mycket iögonenfallande fel i norska, så måste man nog ändå konstatera att det är ganska vanligt. Sökningar med Google och andra sökmotorer tyder på att kansje har en andel på åtminstone ett par procent, utan någon dramatisk skillnad mellan bokmål och nynorsk eller mellan bloggar och andra nättexter. Det er tydeligvis mange som sover mye og lenge i norsktimene!

  10. Ex-magistra skriver:

    Grammatikfel

    Grammatikfel-är det månne tillåtet nu?

    " företaget Eniro sållar bort 40 procent av de som söker jobb på företaget "?

    Prepositionen kan aldrig styra nominativ, lärde mig min tysklärare vid pass 60 år sedan!

  11. Östen Dahl skriver:

    Svar till de som inte gillar att man skriver så här

    Ja, inte ens i den planerade nya språklagen finns det någonting som ålägger medborgarna att följa några påbud om grammatiska regler… Det finns däremot språkvårdare som rekommenderar vissa uttryckssätt, och i just det här fallet har de faktiskt ändrat sig sen Ex-magistra gick i skolan. Den statliga myndigheten Språkrådet (skriv in "de som" i sökrutan) menar att både de och dem går bra i Snöfallet blev häftigt. Lennart fick dra upp de/dem som hamnat i diket.

    Det kan väl tilläggas att den regel som Ex-magistras tysklärare propagerade för är en grammatisk pendang till den stavningsregel som förbjuder dubbel-m framför en annan konsonant (för det är väl regeln? jag blir osäker). För de (!) som inte har någon skillnad mellan subjektsform och objektsform av de/dem/dom, vilket nog numera är majoriteten av de svensktalande, är detta enbart en skriftspråksregel som man med möda får (eller fick) lära sig i skolan. Och från grammatisk synpunkt är det inte alls självklart att ett pronomen som följs av en relativsats ska följa samma regler som ett självständigt pronomen. Det heter ju till exempel inte Lennart fick dra upp dem pojkar som hamnat i diket — varför ska det bli skillnad om man stryker pojkar? Det är bra om man kan ägna tiden i skolan att lära ut väsentligare saker.

     

     

  12. Östen Dahl skriver:

    Förtydligande

    För tydlighetens skull: vad forna tiders språkvårdare sa var inte att "prepositioner kan inte styra nominativ" utan att man ska säga dem som i de syntaktiska kontexter där man normalt använder objektsform av pronomen — det vill säga direkta och indirekta objekt (som i Språkrådets exempel) och efter preposition (som i det jag sa).

  13. Göran skriver:

    norska Goggle

    Apropå Rickard Franzéns inlägg:

    http://goggle.no/ är inte samma site som http://google.no/

  14. Johan skriver:

    Svarlast tabell

    Det en ganska svarlast tabell du klistrade in.

  15. Östen Dahl skriver:

    Valdigt svarlast

    Jag vet att tabellen är "svarlast", men det är editorns fel… storleken på tecknen ändras när man skickar texten till bloggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>