Hindi, engelska och rajasthani

Språktidningen har börjat anordna språkresor, varav en i samarbete med organisationen Volontärresor, på vars sajt man kan läsa:

Prova på att jobba som språklärare för indiska lågstadiebarn i delstaten Rajasthan! Alla barn i Indien lär sig engelska, som därmed blir det nationella språket. Som volontär blir du delaktig i detta, och samtidigt som du lär ut engelska, så får du lära dig massor om det indiska samhället.

Språktidningens egen sajt står det:

I Rajasthan talar man en hindidialekt som heter rajasthani, men alla måste lära sig engelska eftersom det är det gemensamma språket.

Här finns en del att fundera på. Vi vet ju att det är knepigt med språk och dialekter. Rajasthani är ett ganska extremt fall av oenighet bland olika bedömare: den syn som Språktidningen uttrycker – att rajasthani är en dialekt av hindi — stämmer med den officiella indiska språkstatistiken, men enligt Wikipedia har delstatsregeringen i Rajasthan erkänt det som ett "state language" (jag har inte hittat någon klar bekräftelse av denna uppgift) och i Ethnologue betraktas rajasthani varken som språk eller dialekt utan som ett samlingsnamn för inte mindre än 18 olika separata språk, varav några har fler talare än svenska. Sammanlagt uppges rajasthani ha 80 miljoner talare vilket skulle göra det till ett av de större språken i världen (förutsatt att det är ett språk förstås). Nu kan man kanske tycka att skillnaderna mellan hindi och rajasthani är relativt måttliga. Matt Rosenfelders webbsajt med räkneord på 5000 språk är bra att ta till när man vill få en känsla för hur olika eller lika språk är. På "Hindi/Urdu" ser räkneorden från ett till tio ut så här enligt Rosenfelder:

ek do ti:n ca:r pã:c chai sa:t a:th nau das

och på marwari, en rajasthanivarietet:

e:k do:y ti:n chya:r pã:ch ch`aw sa:t a:t` naw das

och på malvi, en annan rajasthanivarietet:

e:k do: ti:n cha:r pã:ch ch`e: sa:t a:t` naw das

…men innan man ger den officiella indiska inställningen rätt (d v s att alla de här är dialekter av samma språk) bör man betänka att exempelvis nepali (officiellt språk i Nepal) inte heller är hårresande olikt hindi:

ek dui tin cha:r pa:nch cha sa:t a:t nau das

Nepali har förstås en armé, hur det är med flottan är mer tveksamt…

Det andra som föranleder funderingar i citaten ovan är vad som sägs om engelskan. Stämmer det verkligen att alla barn i Indien lär sig engelska, "som därmed blir det nationella språket"? Till att börja med är det väl fortfarande så att inte alla indiska barn går i skolan (jag har inte hittat någon aktuell statistik om detta, men för några år sen var det drygt 80 % som gick i skolan). Vad beträffar vilka språk man läser i skolan är det också svårt att hitta exakt information. Det finns något som kallas "trespråksformeln" och som innebär att alla ska läsa hindi, engelska och ytterligare ett indiskt språk. Men detta tycks mest vara ett utopiskt mål. Eftersom man i Rajasthan officiellt talar hindi blir dock engelska enligt denna formel det första "främmande" språket. Det är svårt att förstå vad som ligger bakom påståendet att engelska skulle bli det nationella språket. Enligt konstitutionen är det officiella språket på unionsnivå hindi, fast engelska "får användas". Visserligen är det här inte så populärt i de dravidisktalande delarna av Indien men jag har inte hört talas om att man har tänkt sig att göra engelska till nationellt språk.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hindi, engelska och rajasthani

  1. mek skriver:

    Hindi, engelska och rajasthani

    Bortsett från frågan om förhållandet mellan hindi och rajasthani låter det knappast vettigt  att svenska volontärer ska bege sig till Indien för att lära indiska skolbarn engelska med svensk intonation och andra svengelska inslag.

    /mek

  2. Gustaf Redemo skriver:

    om engelska

    Efter  att ha tillbringat nästan ett år i Indien, där jag rest runt i stora delar kan jag säga att indiernas goda engelskakunskaper är egentligen ganska dåliga. I städerna förvisso är de goda men gå in i slummen, ut i byarna, där majoriteten bor och det är tämligen klurigt att kommunicera. Hindin fungerar i de norra delarna, medan de södra är det helt andra språk.

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Sällan påpekat är att i 1991 års folkräkning (sist jag kollade hade inte språkdelarna av 2001 års offentliggjorts) ansåg sig själva 11% (citerandes ur minnet) av indierna kunna tala engelska. Även om det kanske är troligt att andelen ökat sedan dess, skiljer sig siffran ganska drastiskt från de flesta svenskars bild av läget (inklusive mina kollegers). Kanske är folkräkningsresultatet felaktigt av en eller annan anledning, men inte ens det har jag hört någon diskutera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>