Krav på rasism i artonhundratalsakademia?

Jag sitter just nu och tittar på massa gamla grammatikor – från 1500-talet och framåt – och försöker komma på vilka språk de rör. Det är rätt spännande detektivarbete ibland: ofta har det som på sjutton- eller artonhundratalet ansetts vara ett språk, nu klassificerats som ett långt mycket större antal. Och vad gör man med verk som "Arte y Gramatica General de la Lengua Que Corre en todo el Reyno de Chile"? Ett språk som i grammatikan sägs vara "helt regelbundet" dessutom… (Det visar sig vid närmare efterforskning vara Mapudungun).

Men en riktigt fascinerande del av arbetet är när man stöter på de mer eller mindre rasistiska, xenofobiska och irrationella inslagen i framförallt 1800-talsgrammatikorna. Denna tid då män (nästan enbart) från den västerländska civilisationen for ut som ljusbringare och forskare för att undersöka infödingarna. Ofta har de en rätt kluven inställning till sina forskningsobjekt. Det finns delar av de "primitiva kulturerna" som de förfasas över, och andra som de beundrar – mer eller mindre motvilligt. Detta gäller även språken de studerar.

Skeat, Walter William och Blagden, Charles Otto gav 1906 ut boken Pagan races of the Malay Peninsula (Macmillan&Co, London). I kapitlet om språken känns kluvenheten extra starkt:

"Such is the somewhat pathetic interest which attaches to the languages of these forest-dwellers; and though the study of them is not likely to be of practical use to any living soul, yet, embracing as they do the modes of speech of some of the least developed and most thoroughly wild and uncivilised members of our race, it is perhaps natural that they should form a fascinating subject of inquiry."

Men snart så forstätter författarna med att konstatera

"Apart from this, however, they are of considerable importance in relation to the study of language in general[...] for they are connected in a peculiarly intricate way with several groups of these languages…"

Jag tycker jag känner igen ett mönster här: forskarna är fascinerade av kulturen de studerar och erkänner deras värde… Men så är det nästan som om de måste klistra på en liten brasklapp, måste påpeka att det är en lågt stående kultur. Ungefär som om sponsorer och den akademiska världen förväntade och krävde ett sådant konstaterande.

Är det någon annan som också känner igen detta?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Krav på rasism i artonhundratalsakademia?

  1. Andreas skriver:

    Menar du att forskare nuförtiden talar om lågt stående kulturer? Det trodde jag var mycket, mycket politiskt inkorrekt. Till och med ordet "primitiv" (dvs. ursprunglig) kan man väl knappt använda eftersom det däri skulle ligga en värdering?

  2. Andreas skriver:

    Jag måste ha missläst… om det gäller äldre forskare, så ja … det där tycks komma igen. Man kunde ju inte hur som helst hylla ociviliserat djungelfolk, när européers uppgift var att sprida civilisationens ljus runt om i världen genom sin koloniala erövring.

  3. Östen Dahl skriver:

    Carl Wilhelm Seidenadel och Bontoc Igórot

    Det här handlar inte riktigt om 1800-talet, men nästan. För ett tag sen hittade jag en bastant mörkröd volym på SUB författad av en tysk forskare vid namn Carl Wilhelm Seidenadel med titeln The Language Spoken by the Bontoc Igorot, tryckt 1907 i Chicago. Förordet börjar så här:

    This book, the first part of which contains the First Grammar of the hitherto unwritten and unexplored Language of the Bontoc Igórot, is based exclusively on the material which the Author has obtained personally from the lips of several groups of Igórot who were on exhibition [!!!] in Chicago during the Summer and Autumn of 1906 till October 9, and in 1907 from May 28 to August 20.

    Här luktar det förstås rasism och kolonialism lång väg. Och bättre blir det väl inte när man ser denna anslående bild av författaren och en av hans informanter:

    Seidenadel och hans informant

    …men på liknande sätt som Susanne visar i sitt inlägg är författaren i själva verket inte alls rasistisk i sin inställning till talarna av språket:

    …these most sympathetic people, men of astonishing intelligence, inborn independence and frankness, strong principles of honesty, kind disposition, a vivid desire for learning, and blessed with the divine gift of healthy humor; men so different from the crowd that visited their village at the White City.

    (Ok, jag förutser att någon kommer att säga att detta inte är rasistiskt, men väl sexistiskt; man bör dock hålla tidens språkbruk i minnet och förutsätta att han menar "människor" när han säger "men".)

    Upplysningsvis är språket austronesiskt och talas på Filippinerna av ca 40000 personer. ISO-kod: bnc.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>