Chauvinistisk faktoid

I den ganska underhållande tävlingen om det svenskaste ordet på Namn och nytt i DN har det nu sagts ett par gånger åtminstone att vi är "ganska ensamma om" bokstäverna å, ä och ö. Detta torde vara en ny chauvinistisk myt eller åtminstone en faktoid. För att börja bakifrån så förekommer bokstaven ö åtminstone i tyska, isländska, finska, estniska, ungerska, turkiska samt diverse andra språk. Bokstaven ä är lite ovanligare men dyker i alla fall upp i tyska, finska, estniska och något förvånande kanske även slovakiska. Bokstaven å lär ju vara en svensk uppfinning men har spritt sig till våra nordiska grannar danskar och norrmän och förekommer även i vallonska och nordfrisiska (där man också har både ä och ö, vilket onekligen ser rätt svenskt ut).

För övrigt är det där med bokstäver delvis en social konstruktion. I svenskan använder vi ju också t ex é och à men vi tänker inte på dem som annat än e resp. a med en extra krumelur. Ü som nu plötsligt upplever en renässans i prefixet über- ses väl som en tüsk variant av bokstaven y. Och i de flesta språk som har ä och ö ordnas de in i alfabetet tillsammans med a och o snarare än sist som vi gör i svenskan, de betraktas alltså inte som självständiga grafem.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Chauvinistisk faktoid

  1. Östen Dahl skriver:

    Å ej helt unikt

    Genom bloggmediets snabbhet lyckades jag komma före den kommentar med delvis samma innehåll som Ann-Mari Engström gör på dagens Namn och Nytt-sida under rubriken "Å, svenska Å!". Hon säger där att ä och ö finns i andra språk men "å däremot är såvitt jag vet unikt för de skandinaviska språken" och att "det mest svenska ord som finns är följaktligen å". Men som sagt, helt unikt är det alltså inte.

  2. Johanna skriver:

    Något av det mest spännande jag har stött på på den här fronten är grafemet CH som finns i tjeckiska! Det ska liksom t o m stå i en ruta i korsordet.

  3. C2 skriver:

    "Något av det mest spännande jag har stött på på den här fronten är grafemet CH som finns i tjeckiska! Det ska liksom t o m stå i en ruta i korsordet."

    Kan väl liknas vid nederländska ij eller spanska ll, som vardera är digrafer som oftast hanteras som separata "bokstäver" vid alfabetisk sortering o dyl.

    Gällande å, ä och ö (och bokstäver överlag) så är det väl – som Östen nämner – ganska olika hur man ser på tecken i förhållande till ljud/"självständig status". Diakriter används ju i många språk för att förändra ljudet på den befintliga "bokstaven", såsom nasalering, duration, betoning m.m. Huruvida det ska klassas som eget tecken eller inte är nog ganska olika. För tjeckiska ch antar jag att det – som i flera andra slaviska språk som använder det latinska alfabetet – motsvarar det som på kyrilliska är <x> dvs. [x]-ljudet. Alltså vore det också naturligt att en tjeckiska skrivet med kyrilliska tecken låter x fylla en egen ruta i korsordet…

  4. Hed skriver:

    förstärkningsled

    Jag har ju talat med en väldig massa människor om förstärkningsled nu och de brukar ofta ta upp bauta- och über- som exempel på ord de inte använder/ibland använder på ett ironiskt sätt. Laser-, ultra och cp- är också tämligen livlösa. Tämligen..

  5. Martin Persson skriver:

    Grafem och grafem ...

    "de betraktas alltså inte som självständiga grafem"

    Nja, om man definierar grafem som "minsta betydelseskiljande enhet i text" har vi en mening som "Fahren Sie mit den Fähren!" (Åk med färjorna!) bland annat de två grafemen <a> och <ä>.

    På samma sätt kan man hävda att <e> och <é> är skilda grafem i svenskan: ide och idé betyder ju inte riktigt samma sak.

    Däremot är jag böjd att hålla med om att a/ä i tyskan och e/é i svenskan inte är egna bokstäver.

  6. Östen Dahl skriver:

    Grafem och sorteringsenheter

    Ja, för att vara precis kanske jag skulle ha sagt "betraktas inte som egna sorteringsenheter", men det blir å andra sidan lite tomt. När det gäller vad som är den minsta betydelseskiljande enheten så finns det flera olika möjliga analyser här. Fahren och Fähren ser ju precis likadana ut om man tar bort de två prickarna, alltså borde det vara de som är grafem, inte hela bokstäverna. Vem har sagt att grafem måste vara sekventiella? I arabiska och hebreisk skrift används ibland prickar ovanför och nedanför bokstäverna för att beteckna vokaler, men det skulle bli konstigt om man sa att varje kombination av en konsonant och en vokal är ett eget grafem. Men förmodligen är begreppet 'grafem' egentligen alltför grovt tillyxat, det finns många problem om man försöker tillämpa det på ett konsekvent sätt.

  7. Martin Persson skriver:

    Grafem för evigt

    En intressant tanke. Med den analysen kan man hävda att den andra pricken i franska maïs , 'majs' är ett grafem. Jfr mais, 'men'. (Hoppas jag stavar rätt nu, bara.)

  8. Östen Dahl skriver:

    Långsökt analys

    Den möjligheten är väl ändå ganska långsökt. De två prickarna eller tremat kan ju användas över alla vokaler i franskan för att markera att vokalen ska uttalas för sig snarare än ingå i en kombination med föregående vokal. När man sätter dem över i försvinner den vanliga i-pricken precis som den gör om man sätter något annat diakritiskt tecken där. Den som hävdar en enpricksanalys av ï i maïs måste i stället anta att den extra pricken knuffar den som redan står där en bit till vänster. Vi kan alltså använda Ockhams rakkniv för att skära bort den extra pricken som grafem.

  9. Mikael Parkvall skriver:

    Insåg idag att <å> tydligen finns även i Chamorro. Enligt Wikipedia har Guams huvudstad nyligen döpts om till Hagåtña.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>