Svenska som OVS-språk

Man får lära sig att svenskan lyckas klara sig utan kasus på substantiven med hjälp av sin fasta ordföljd, där subjektet bör komma före objektet. Det här exemplet från dagens DN (första delen, sid. 11)  visar dock att ordföljden inte alltid är så fast — här har man vänt på subjekt och objekt utan att det finns något utom rimligheten i tolkningarna som talar om vilket som är vilket:

Dagens häftigaste debatt utlöste frågan om höjda medlemsavgifter.

Meningen är lite ovanlig eftersom den innehåller två icke-animata (icke-levande) nominalfraser — animatheten brukar annars ge vägledning om vad som är subjekt och objekt. Jag fick läsa meningen två gånger för att förstå innebörden, så egentligen kanske den går utöver vad man normalt väntar sig, men den är alltså belagd!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Svenska som OVS-språk

  1. Rickard skriver:

    semantik

    Men det ju känns ju mer bekant att debatter utlöses och frågor väcks.

  2. Andreas W skriver:

    Ja, utan ledtråden verbet ger kunde vi väl knappast greppa satsens betydelse utanför kontexten? Det går ju trots allt nu.

  3. Harald skriver:

    Kan i sammanhanget tipsa om en stundande avhandling som handlar just om hur man
    (heuristiskt, med datorn) kan avgöra vad som är S och O är sådana här satser
    i Svenska [och ett par till språk].

    Titel: Soft Constraints in Argument Differentiation.
    Disputation: Lilja Øvrelid, språkvetenskaplig databehandling.
    När: 2008-05-31 från 10:15
    Var: Humanisten, Göteborg

  4. Hanna skriver:

    När jag vara ganska ung fick jag en gång följande fråga i ett sällskapsspel:

    "Vem dödade Kain?"

    Tyvärr hade jag inte reda på hur Kain togs av daga och eftersom jag tolkade ordet "vem" som subjekt (dock helt omedveten om svenskans grundläggande ordföljd), så gick jag bet på den frågan. När svaret "Abel" lästes upp blev jag rätt sur, men ett intresse för grammatik hade väckts.

  5. Jan Wiklund skriver:

    Tage Danielsson

    Tage Danielsson vitsade en gång på OVS-oklarheter. "Kläderna gör mannen säger man, men det är väl minst lika ofta kvinnan som gör dem".

  6. C2 skriver:

    Nog för att man gärna vill placera fokus på förstaposition i satsen, men då det inte riktigt går att poängtera i skrift på samma sätt som i tal vilket som är O resp. S hade det nog känts mer naturligt med en passivkonstruktion:

    "Dagens häftigaste debatt utlöstes av frågan om höjda medlemsavgifter."

    Även om man i tal kan markera OVS-följden genom intonation känner åtminstone jag att det i det här fallet skulle kräva en ganska överdriven fokusintonation för att det skulle bli tydligt… Kasus är ändå bra fint ibland, va?

  7. Lugubert skriver:

    OVS!

    En värmländsk författarkollega lär en gång ha satt etiketten "Selma Lagerlöf-svenska" på, typ, "En björn sköt en jägare i går."

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>