V2-ordföljden ohotad?

I morgon disputerar Natalia Ganuza (gammal student på den här institutionen) i tvåspråkighetsforskning på en avhandling som heter Syntactic Variation in the Swedish of Adolescents in Multilingual Urban Settings: Subject-verb Order in Declaratives, Questions and Subordinate Clauses. Något enklare uttryckt handlar det om rak och omvänd ordföljd i invandrarungdomars svenska. Något krångligare uttryckt är det ju så att svenska liksom alla germanska språk utom engelskan nästan hundraprocentigt sätter verbet på andra plats i alla huvudsatser — det som lingvister brukar kalla "V2-ordföljd". När man på engelska säger Here I come blir det Här kommer jag på svenska och Hier komme ich på tyska. Det här vållar stora problem för andraspråksinlärare som ofta inte lyckas automatisera V2-ordföljden. Det sägs ibland att V2-ordföljden också ofta saknas i invandrarungdomars svenska. I succéromanen Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri talar den berättande huvudpersonens konsekvent ett V2-löst språk eller ett språk med rak ordföljd*:

Aldrig jag kommer att äta sur strömming med sillnubbe på Skansen eller dansa smågrodor i träskor runt töntigaste midsommarstång. Aldrig jag kommer låta politikerna förbjuda buffalos eller spänniströjor eller höja hårvaxpriser.

Det har redan tidigare sagts att språket i boken är en litterär konstruktion. Och nu kan man säga att Natalia har bekräftat detta. Enligt henne så förekommer visserligen många exempel på rak ordföljd (alltså att subjektet kommer före verbet) i invandrarungdomars språk, men de var koncentrerade till vissa individer och vissa kontexter. Såvitt jag kan utläsa av avhandlingen fanns det inte någon av de undersökta ungdomarna som aldrig V2-ade. Sammanlagt utgjorde de raka ordföljderna (i de fall där normen påbjuder omvänd) bara 10% resp 4% av materialet i Natalias två korpusar. Hon menar att ungdomarna använder rak ordföljd som en "aktiv språklig resurs", annorlunda uttryckt som ett stilmedel.

Det finns alltså idag ingen V2-lös varietet av svenska. De som har oroat sig för att svenskans typologiska profil är i fara kan med andra ord andas ut. V2-ordföljden kommer nog att hänga med ett tag till. Hur det blir med den i framtiden vet vi förstås inte. Det är inte alldeles uteslutet att den begränsade användningen av rak ordföljd som Natalia har belagt ändå utgör första steget i upplösningen av V2-ordföljden i svenskan. Det är ändå en relativt radikal förändring när den tidigare helt automatiska regeln nu har avautomatiserats i en betydande del av de svensktalandes språk.


*I Wikipedia-artikeln om Ett öga rött står det att huvudpersonen Halim använder "omvänd ordföljd". Här används termen "omvänd ordföljd" uppenbarligen i betydelsen "ordföljd som avviker från normen", vilket förmodligen är som de flesta uppfattar det numera. Men enligt svensk grammatisk tradition betyder "omvänd ordföljd" en ordföljd där det finita verbet föregår subjektet, alltså just det som Halim inte använder. Någon energisk person kanske har lust att skriva om artikeln… (Man kan hitta en hel del exempel på att folk använder "omvänd ordföljd" på det här viset på nätet. Om man däremot söker på "omvänd ordföljd" i svenska Wikipedia hamnar man på artiklen V2-ordföljd, där termen används på traditionellt sätt.)

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till V2-ordföljden ohotad?

  1. Hugo skriver:

    Ungdomar?

    Automatiseringen borde väl vara lättare för "invandrarungdomar" än för andraspråkstalare (med ett L1 utan V2-regel) som börjat tala svenska i senare år? Är det inte hos dessa, om någonstans, man skulle kunna förvänta sig att hitta ett V2-löst språkbruk som fungerar som annat än stilmedel?

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Hugo: Anledningen till att studera just ungdomar är väl att det är så väldokumenterat att vuxna inlärare ofta saknar V2. Därför vore det inte så särdeles intressant att påvisa det ytterligare en gång. Däremot antas det ju ofta (inte minst i den offentliga debatten) att vuxnas brytning med tiden konventionaliseras hos barnen — med andra ord att en bristfällig input skulle leda till att de aldrig lär sig "riktig" svenska. Av just den anledningen tycker jag (och jag gissar att det var nåt i den stilen som Ganuza resonerade också) att ungdomar är mer spännande som forskningsobjekt.

  3. Östen Dahl skriver:

    Svar till Hugo

    Jo, absolut, men det är i så fall mindre upphetsande. Det är inte konstigare än att de flesta (eller väldigt många) svenskar talar engelska utan tonande s-ljud. Det intressanta är ju om V2-lösheten ärvs av nästa generation, alltså av de som är födda i Sverige eller har kommit hit tidigt. Och att döma av Natalias resultat sker detta fast bara i begränsad utsträckning.

  4. Östen Dahl skriver:

    2 själar och 1 tanke

    Ja som framgår av tidsstämplarna var Micke och jag väl samordnade här, dock helt oplanerat…

  5. Christian R. Conrad skriver:

    Egendomliga antaganden

    Mikael Parkvall skriver: "Däremot antas det ju ofta (inte minst i den offentliga debatten) att vuxnas brytning med tiden konventionaliseras hos barnen — med andra ord att en bristfällig input skulle leda till att de aldrig lär sig 'riktig' svenska."

     

    Va, antas det så? Vad mysko!

     

    När slutades det antas att ungarna naturligtvis lär sig rättare svenska än sina föräldrar? Eller m.a.o, när slutade man tro på klichébilden av invandrarungar som tolkar till / från svenska åt sina förvirrade päron? (Det vore intressant at veta, för det vore ju så j—a dumt: Den är ju sann!)

  6. Mikael Parkvall skriver:

    Christian: Det ena behöver väl inte definitionsmässigt utesluta det andra.

  7. Christian R. Conrad skriver:

    Inte?

    @Mikael: Du skrev att det numera antas att "vuxnas brytning med tiden konventionaliseras hos barnen"; jag skrev att det borde antas att "ungarna naturligtvis lär sig rättare svenska än sina föräldrar". Jo, det utesluter väl vartannat; om ungarna pratar bättre än föräldrarna så har de väl mindre brytning.

    Unless du kör med någon så hyper-politiskt-korrekt anti-normativism att man inte får säga att det är "mera rätt" att tala ett språk med mindre brytning, eller hur menar du?

  8. Östen Dahl skriver:

    Helt normalt

    Det är inte alls uteslutet utan istället helt normalt: när en grupp byter språk kommer andragenerationarna att tala "bättre" än förstagenerationarna, men samtidigt kan vissa drag ur föräldrarnas språk följa med och konventionaliseras eftersom inlärarna uppfattar dem som helt naturliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>