Latin är knepigt!

Inte bara Silvio Berlusconi utan även svenska makthavare använder sig ibland av latinska citat, med något växlande framgång. Generaldirektören för Kriminalvården Lars Nylén skriver idag på DN:s debattsida så här:

Hösten 2004 blev jag över en natt tillsagd att ta över chefskapet för kriminalvården. Skandalhändelser under året hade fått bägaren att flöda över. På senare tid har växlande vindar svept runt Kriminalvården. Frågan quo vadis? (något för något?) är alltid berättigad att ställa när det gäller skattebetalad verksamhet.

Tyvärr får man anstränga rätt mycket för att få quo vadis? att bli 'något för något' på latin — det . betyder i stället 'Vart går du?'.  Det latinska uttryck som Nylén är ute efter är quid pro quo, som dock knappast är en fråga (det skulle kunna vara det, men då skulle det snarast betyda vad för vad?).

Quo vadis? är ett citat från Johannesevangeliet (13:36), där Petrus ställer denna fråga till Jesus. Egentligen är det lite märkligt att det citeras på latin — originaltexten är på grekiska, och där säger Petrus pou hupageis, fast om nu yttrandet är historiskt så talade han förmodligen arameiska (tyvärr vet jag inte vad det skulle heta på detta språk). Men det är väl en kvarvarande föreställning från den katolska tiden att heliga ting måste sägas på latin. Utanför den katolska sfären har man ofta en annan åsikt.  Den polske nobelpristagaren Henryk Sienkiewicz' roman Quo vadis? (1895) heter likadant på de flesta av de 50 språk den har översatts till (tydligen till och med på grekiska!), men vissa av de ryska översättningarna bär titeln Kamo grjadeši? vilket inte alls är ryska (det skulle bli Kuda ideš'?) utan kyrkslaviska, som alltså för ryssarna kan sägas fylla samma nisch som latin för västeuropéer.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Latin är knepigt!

  1. Lugubert skriver:

    Lataramekiska

    "om nu yttrandet är historiskt så talade han förmodligen arameiska"

    Ibland, jodå (bortsett från att jag är superminimalist och ser alla heliga skrifter som enbart och i bästa fall litteratur). Men citat som "du är Petrus, och på denna klippa-…" och Nikodemus förståelseproblem i Joh 3 tyder på att författarna till respektive avsnitt förutsatte att de inblandade talade grekiska, eftersom det är det enda språk som gör yttrandena rimligt flertydiga.

  2. Östen Dahl skriver:

    Grekiska eller arameiska?

    Ja, fast antaget heliga skrifter är ju också intressanta eftersom de har antagits vara heliga, inte sant? Jag tror att vi kanske inte ska gå alltför djupt in i den nytestamentliga exegetiken, som jag inte känner mig kompetent i, men det är väl inte uteslutet att författarna till evangelierna ibland glömde bort att de personer de berättar om talade arameiska snarare än grekiska. Och det där om Petrus förstår jag inte, för i Johannesevangeliet (1:42) kallas Petrus "Kefas" vilket enligt dem som vet ska vara det arameiska kefa 'sten' med en påhängd grekisk nominativändelse.

  3. Harald skriver:

    NT original

    En av världens mest framstående på frågan vilket språk Jesus talade är semitisten Witold
    Witakowski i Uppsala. Enligt hans papper borde Jesus kunnat tala både arameiska och
    grekiska. Vad gäller NT:s originalspråk brukar forskarvärlden svänga vart femtionde år
    men jag som själv läst NT både på grekiska och arameiska och det är glasklart att sådana
    här ordliknelser talar tydligt för att arameiska är originalspråk. (Som Östen säger så måste man
    gå till originalspråk för att få klarhet i dessa, eftersom översättarna ofta försöker (och lyckas)
    ha kvar dem i översättningen. ) Men alla NT:s delar behöver
    ju  inte ha samma ursprung.

  4. Johan skriver:

    Är inte "Qou Vadis" en referens till berättelserna kring Peters martyrdöd snarare än Johannes-evangeliet? Detta icke-kanoniska evangelium innehåller ju den kända historien där Petrus flyr från sin korsfästelse för att möta Jesus som är på väg åt andra hållet. Varpå Petrus frågar Jesus vart han är på väg och får svaret att han är på våg att korsfästas igen. Petrus tar efter denna incident sitt förnuft till fånga och återvänder för att korsfästas. 

    Det faktum att händelsen utspelar sig i Rom kan vara en bidragande orsak till att citatet återges på latin. 

     

  5. Östen Dahl skriver:

    Quo vadis de novo?

    Det stämmer så långt att romantiteln syftar på det antagna samtalet mellan Jesus och Petrus i Rom, där ju handlingen tilldrar sig. Men källan för detta samtal är inte det apokryfiska Petrusevangeliet utan de likaledes apokryfiska Petrusakterna. De anses ha skrivits på grekiska men är bevarade endast i latinsk översättning. Att citatet kom att befästas på detta språk är förstås inte så konstigt i den katolska miljön. — Men repliken står alltså också i Johannesevangeliet, så om man ska tro på skrifterna ifråga var det något av en standardfråga i Petri repertoar. Fast snarare var det väl så att repliken i Petrusakterna var inspirerad av den i Johannesevangeliet. Petrusakterna tillkom vidpass ett sekel senare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>