Berlusconi och latinet

Den inte okände italienske politikern Silvio Berlusconi har uttalat att han gärna skulle vilja äta lunch med Julius Caesar, som är hans favorit bland historiska personer, och att hans kunskaper i latin skulle vara tillräckliga för att klara lunchkonversationen. (Jag har försökt hitta uttalandet på originalspråket, men det verkar som om källan är BBC, och att italienska media har översatt det därifrån, eftersom det finns rätt olika versioner av vad han faktiskt sa.) Det här ger anledning till en del funderingar.

Berlusconis påstående får väl tas med en nypa salt. Jag hittade också uppgifter på nätet om att Berlusconi tidigare har gjort bort sig i latinkunnigas ögon genom grammatiska grodor i latinska citat. Men att han överhuvudtaget dristar sig att säga något sådant är ändå lite intressant. Svenskar i Berlusconis generation måste läsa latin på gymnasiet om de ville studera historia, språk eller juridik på universitetet, vilket på den tiden betydde en timme latin om dagen i tre eller fyra år. Men det är ändå svårt att tänka sig att en svensk politiker skulle offentligt påstå att han eller hon skulle klara en lunchkonversation på latin. Vad detta visar är att latinet nog är något mindre neutralt som språk än som ibland hävdas i språkdebatten, där det gärna framhävs hur bra det var med latin som internationellt språk eftersom det var inte var någons modersmål. Vad vi kan se här är att talare av italienska har en klar fördel, vilket väl kan skyllas två saker – att latinet fortfarande har en starkare ställning i Italien än i Sverige,  men också att italienska och latin är mer lika varandra än svenska och latin.

Att latin inte var någons modersmål under den tid det användes som internationellt språk är inte någon helt självklar sanning. Åtminstone under en stor del av medeltiden ansågs talspråken i de länder där nu romanska språk talas som latinska varieteter. Som Tore Janson berättar i sin bok "Språken och historien" kallade Dante omkring 1300 talspråket i Italien för latium vulgare eller "folklatin". Situationen var alltså ganska jämförbar med den man finner i arabländerna idag. Även om den skrivna arabiskan standardiserades på 600-talet och talspråken i arabländerna i många fall inte är ömsesidigt begripliga, anses det att alla har ett och samma språk, benämnt arabiska, som modersmål. Ändå har mig veterligen ingen ännu argumenterat att arabiska skulle vara ett lämpligt internationellt språk eftersom det är neutralt och ingens modersmål.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Berlusconi och latinet

  1. Ludvig skriver:

    Berlusconi.

     

    Du får inte glömma att detta påstående ang Berlusconis latinska kunskaper kommer från engelsk media. Engelsk media är som bekant väldigt anti Berlusconi pga olika anledningar.

    Svensk media har som vana att kopiera rakt av från engelsk media, med den skillnaden att de brukar lägga till lite olika fjanterier.

  2. Östen Dahl skriver:

    Romulus och Remulus

    Ja, BBC hänvisar till en radiointervju, men specificerar den inte närmare. I brist på dokumentation av detta Berlusconiyttrande är här en länk till ett framträdande där Berlusconi kallar Roms grundare för "Romulo e Remulo" — de hette som bekant enligt traditionen "Romulus och Remus". (Ungefär 43 sekunder in i sändningen). Putin, som lyssnade, såg inte helt övertygad ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>