Måste man ha engelska som modersmål för att få ekonomipriset?

I ett tidigare inlägg diskuterade jag nobelpristagarna i litteraturs modersmål och konstaterade att nästan var tionde skrev på ett annat språk än sitt modersmål. Ett näraliggande tema har nu kommit upp. De danska forskarna Tom Fenchel, Niels Kærgård och Peter Harder säger i en rapport att "36 ud af 50 nobelpristagere i økonomi er amerikanske, og yderligere 5 er englændere". Per-Åke Lindblom kommenterar detta på Språkförsvarets blogg så här:

Det kan väl aldrig vara så att denna dominans av amerikanska författare svarar mot en likvärdigt försteg i fråga om vetenskaplig kvalitet? Det vore mycket märkligt om nästan all vetenskaplig kompetens hade koncentrerats till USA. Snarare är konsekvensen av att ett modersmål används som vetenskapligt lingua franca att modersmålstalarna får en extra fördel.

Onekligen verkar den amerikanska dominansen överväldigande. Frågan är emellertid om man kan påvisa ett direkt samband mellan att en forskare kan skriva på sitt modersmål och den framgång man har i sin forskning. För att bedöma det måste man titta lite närmare på statistiken. Det verkar till att börja med som om de danska författarna har fått tag i lite gamla siffror. Som man kan konstatera både på Nobelstiftelsens sajt och Wikipedia, har till dags dato 61 personer fått Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Och det är också tydligt att ekonomipristagarna inte precis är ett representativt urval av mänskligheten. Så finns det exempelvis noll kvinnor (0,0%) och det finns max två personer (3,2%) som kan göra anspråk på att vara annat än vita i skinnet. 23 pristagare (38%) är av judisk härkomst (enligt denna israeliska sajt) och nio stycken (15%) är hemmahörande vid University of Chicago.  Dessa siffror antyder att det finns många faktorer som samverkar till ett rätt extremt urval. Men om vi nu ska se på vad språket kan betyda så måste vi till att börja med välja relevanta kriterier. När man talar om vilket land en pristagare hör till kan man mena lite olika saker. Det kanske ligger närmast till hands att tänka på medborgarskapet, men egentligen är det ju intressantare var vederbörande är verksam. Det leder förstås till en del subtila problem — forskare som kvalificerar sig för nobelpris är ju ofta ganska rörliga så att det kan vara svårt att bedöma var deras viktigaste verksamhet har ägt rum. Men om man ändå försöker göra statistik med hjälp av de nämnda sajterna ser det ut så här:


språk antal
engelska 40
tyska 3
ryska 3
norska 3
franska 3
svenska 2
nederländska 2
ungerska 1
polska 1
sanktluciansk kreol
1
italienska 1
bengali 1

(jag har utgått ifrån var pristagarna har växt upp, ibland kan det vara svårt att avgöra vad de har talat i hemmet).

Vad vi ser här är att engelskan visserligen är dominerande men inte alls lika mycket som USA och Storbritannien i den första tabellen. Av de ekonomipristagare som är verksamma i dessa länder har nämligen nästan en fjärdedel ett annat modersmål än engelska. Det antyder att det finns oberoende orsaker till att den vetenskapliga kompetensen koncentreras till USA — excellensen samlas där resurserna finns. Och det visar att man faktiskt inte behöver skriva på sitt modersmål för att få ekonomipriset. Till yttermera visso blir den amerikanska överrepresentationen mindre imponerande om vi tar i betraktande att det finns vissa språk som är ändå mer gynnade än engelskan vid prisutdelningarna — nämligen svenska och norska. Ca 15 miljoner peninsulära skandinaver har åstadkommit fem ekonomipris — det blir en pristagare på tre miljoner människor och det ska jämföras med en på ca tio miljoner engelsktalande. Nu kan man väl kanske invända att svenskarna har en hemmaplansfördel men det visar ändå igen att vi i varje fall inte är helt blockerade av att vi har fel modersmål. (Man kan också notera att om man tar två engelsktalande länder med jämförbar storlek och utvecklingsnivå som de nordiska länderna — Australien och Nya Zeeland — så har de inte lyckats komma upp med en enda pristagare.)

Men om nu ser vilka språk som är underrepresenterade, så är väl de kontinentala europeiska språken (utom nederländska) de mest påfallande exemplen. Tyska och franska är t ex på samma nivå som norska fast de har 15-20 gånger så många talare vardera. Och då kan man undra om det inte beror på att tyska och franska ekonomer skriver på sina modersmål och därför inte blir lästa? Det är naturligtvis också en form av diskriminering men på sitt sätt en som är omvänd mot den som Per-Åke talar om. Alltså, skiljelinjen skulle inte gå mellan dem som skriver på sitt modersmål och dem som inte gör det utan mellan dem som skriver på engelska och dem som använder något annat språk.

Fast… alla de här siffrorna är såpass små att egentligen borde man nog inte dra några slutsatser alls! Utom att USA är gynnat, det är nog rätt svårt att komma ifrån.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måste man ha engelska som modersmål för att få ekonomipriset?

  1. Per-Åke Lindblom skriver:

    Amerikansk författare och nobelpristagare är inte samma sak

    Östen Dahl skrev: ”De danska forskarna Tom Fenchel, Niels Kærgård och Peter Harder säger i en rapport att ’36 ud af 50 nobelpristagere i økonomi er amerikanske, og yderligere 5 er englændere’. Per-Åke Lindblom kommenterar detta på Språkförsvarets blogg så här:

    ’Det kan väl aldrig vara så att denna dominans av amerikanska författare (min fetstil) svarar mot en likvärdigt försteg i fråga om vetenskaplig kvalitet? Det vore mycket märkligt om nästan all vetenskaplig kompetens hade koncentrerats till USA. Snarare är konsekvensen av att ett modersmål används som vetenskapligt lingua franca att modersmålstalarna får en extra fördel.’

    Jag kommenterar inte alls frågan om andelen amerikanska nobelpristagare utan andelen amerikanska författare till artiklar i tre ledande engelskspråkiga ekonomitidskrifter. ”Författare”, inte ens ”författare till artikel i ledande amerikansk ekonomitidskrift”, och ”nobelpristagare” är inte synonyma med varandra. Den mening som Östen väljer att citera föregås nämligen av följande mening:

    De førende internationale økonomiske tidsskrifter er helt amerikansk dominerede (af forfatterne (min fetstil) til artikler i Journal of Political Economy er 90,8% fra USA, i American Economic Review 89,1% og i Econometrica 71,1%, se Andersen & Frederiksen, 1995)."

    Min anmärkning rör alltså detta sakförhållande.

  2. Östen Dahl skriver:

    Måste man då ha engelska som modersmål för att skriva i ekonomiska tidskrifter?

    OK, jag missuppfattade nog diskursstrukturen. Men det betyder bara att man måste ställa samma fråga om tidskrifterna — vad menas med en amerikansk författare? Man har ju inte nödvändigtvis engelska som modersmål för att man befinner sig vid ett amerikanskt universitet. För att få en uppfattning om hur det ligger till med modersmålen plockade jag ut författarna till artiklar och kommentarer i de senaste numren av Journal of Political Economy, den tidskrift som hade den största dominansen av amerikanska författare enligt den danska artikeln, eller kanske snarare den källa från 1995 som de stöder sig på (förmodligen var det därifrån uppgiften om nobelpristagarna kom också, vilket skulle förklara varför de hade ett mindre antal av dessa). Dessutom utges Journal of Political Economy i ekonommaffians högborg, d.v.s. på Chicagouniversitetet. Sedan augusti 2007 har exakt 50 personer publicerat sig i tidskriften. Allas institutionella tillhörighet anges, och om man räknar dem som har uppgett åtminstone en amerikansk institution (många anger nämligen flera tillhörigheter) så är den amerikanska dominansen ganska överväldigande och stämmer tämligen väl med vad danskarna säger — 44 av 50. Men nu var det alltså modersmål som intresserade oss. De flesta av de aktuella forskarna har sina CV:n på nätet och man kan för det mesta få reda på var de ursprungligen kommer ifrån, vilket gör att man åtminstone kan gissa deras modersmål. Bland de författare som är verksamma i USA blev fördelningen så här beträffande antagna modersmål:

    engelska 27
    franska 5
    portugisiska 3
    spanska 2
    italienska 2
    ungerska 1
    turkiska 1
    ryska 1
    japanska 1
    okänt  1

    Sammanlagt var det alltså åtminstone 16 eller 36 procent av de "amerikanska" författarna som inte hade engelska som modersmål. Detta visar igen att det är svårt att förklara USA:s dominans i ekonomisk forskning med hypotesen om "modersmålsfördel".

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>