Nobelpristagarnas modersmål

Som veckoslutsprojekt har jag haft att kolla upp vilka modersmål nobelpristagarna i litteratur har haft. Poängen är att detta inte nödvändigtvis är samma sak som det språk de har skrivit sina nobelprisgrundande verk på. Men den första frågan är något svårare att få svar på än den andra, där svaret förstås kan inhämtas på Wikipedia (som i detta avseende är mer informativ än den officiella nobelprissajten).

Nobelpriset har funnits i drygt hundra år, och det finns 106 personer som har fått litteraturpriset (de år då priset har gått till två personer och då det inte har delats ut balanserar varandra nästan precis). Det är inte möjligt att ge en exakt siffra på hur många av dessa som skriver på ett icke-modersmål men vi ska se att det är en inte helt försumbar grupp. Vi kan ta ett tämligen klart fall till att börja med:

  • Wole Soyinka (1986) har yoruba som modersmål men skriver på engelska.

Vidare har vi ett antal judiska nobelpristagare med jiddisch eller ladino som modersmål:

  • Shmuel Yosef Agnon (1966) som hade jiddisch som modersmål men skrev större delen av sin produktion på hebreiska. (Han kom inte till Palestina förrän vid 20 års ålder men hade faktiskt skrivit saker på hebreiska redan innan.)
  • Saul Bellow (1976) som också sägs ha haft jiddisch som första språk men skrev allting på engelska.
  • Elias Canetti (1981) som hade ladino som modersmål men skrev allting på tyska.

Den som var jiddisch trognast var

  • Isaac Bashevis Singer (1978) som hade jiddisch som modersmål och också skrev på detta språk men som själv översatte sina verk till engelska.

Tolv eller tretton (beroende på hur man räknar) av de 106 pristagarna har varit judiska. De övriga har haft andra modersmål och har också skrivit på dem (tyska (3 st), engelska (2 st), ryska (2 st), franska (1 st), ungerska (1 st)).

Ett antal litteraturpristagare har talat regionala, icke-erkända varieteter som dock listas t ex i Ethnologue som egna språk. De klaraste fallen är följande:

  • Carl Spitteler (1919) var född i Bern och torde alltså ha talat bernesisk schweizertyska men skrev förstås på standardtyska.
  • Grazia Deledda (1926) hade logudoresisk sardiska som modersmål men skrev på italienska. (Wikipediaartikeln på sardiska är tyvärr indragen p g a copyrightproblem.)
  • Luigi Pirandello (Luiggi Pirandellu, 1934) föddes i Girgenti på södra Sicilien; det framgår inte vad som talades i hemmet men han skrev faktiskt en doktorsavhandling om det lokala målet, dock på italienska som det mesta andra han publicerade, utom några teaterstycken på sicilianska. (Wikipediaartikel på sicilianska här.)
  • Salvatore Quasimodo (Salvaturi Quasimodu, 1959) var likaledes sicilianare men har veterligen inte producerat sig på detta språk. (Wikipediaartikel på sicilianska här.)
  • Naguib Mahfouz (1988) talade rimligtvis egyptisk arabiska fast han skrev på högarabiska.

Tämligen oklart är det med

  • Theodor Mommsen (1902) som föddes i ett nordfrisisktalande område (då tillhörigt Danmark) men som skrev allting på tyska.

Sen har vi ett par litteraturpristagare från Västindien, där det också är lite oklart:

  • Derek Walcott (1992) kommer från St. Lucia där det allmänna talspråket är ett franskbaserat kreolspråk, men han skriver på engelska.
  • V.S. Naipaul (2001) kommer från Trinidad och tycks trots sin indiska bakgrund ha haft engelska som modersmål, vilket han också skriver på.

Sen har vi ett par fall av nobelpristagare som har bytt språk mitt i livet:

  • Ivo Andrić (1961) var kroat från Bosnien och började skriva på kroatiska men övergick senare till något som beskrivs som serbiska. Själv skulle han dock förmodligen ha sagt att han skrev serbokroatiska hela tiden.
  • Samuel Beckett (1969) hade liksom de tre andra nobelpristagarna från Irland engelska som modersmål men i 40-årsåldern övergick han till att skriva på franska.

Att vidpass var tionde nobelpristagare i litteratur har skrivit sina flesta verk på ett annat språk än sitt modersmål är rimligtvis evidens mot mera extrema påståenden om modersmålets betydelse. De flesta av de här personerna har dock rimligtvis lärt sig det andra språket som skolspråk. Det är också förmodligen lättare att bli riktigt bra på ett andraspråk i dess skrivna än i dess talade form.

Noteras kan också:

  • Den ende som huvudsakligen publicerat sig på ett europeiskt minoritetsspråk är Frédéric Mistral (1904), som skrev det mesta på provensalska.
  • De utomeuropeiska språk som nobelpristagare har skrivit på är bengali, japanska, mandarin och arabiska — samtliga stora och väletablerade språk. Men Soyinka är den ende pristagare som skulle ha kunnat skriva på något annat än de nämnda.

Det är säkert någon som vill komplettera ovanstående…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nobelpristagarnas modersmål

  1. Mikael Parkvall skriver:

    Citerandes ur minnet tror jag att Derek Walcott (1992) tillhörde en dåvarnade minoritet av sankt-lucianer som hade engelska snarare än kreolfranska som modersmål. Numera håller förstås den gruppen på att omvandlas til majoritet i hans hemland.

  2. Östen Dahl skriver:

    Världens nobeltätaste land

    Ja då hamnar Walcott i samma grupp som Maurice Maeterlinck (1911), flamländare som antyds av efternamnet, men som tillhörde en franskspråkig familj. Sådana galliserade flamländare kallas franskiljoner säger franska Wikipedia.

    S:t Lucia skryter för övrigt med att vara det land i världen som har högst nobelpristagartäthet:

    St. Lucia boasts the highest ratio in the world for number of Nobel laureates produced with respect to the total population of the nation. Two winners have come from St. Lucia: Sir Arthur Lewis won the Bank of Sweden Prize in Economic Sciences in Memory of Alfred Nobel ("Nobel Prize in Economics") in 1979, and Derek Walcott received the Nobel Prize in Literature in 1992. Both were born on January 23rd, but in different years.

    …säger engelska Wikipedia (som vet att man inte får säga "Nobelpriset i ekonomi"). Totalbefolkningen är enligt samma källa 168 458, vilket gör 168 456 personer som ännu inte har fått Nobelpriset (eller ekonomipriset till Alfred Nobels minne).

  3. bangla kobita skriver:

    It’s very trouble-free to find out any matter on web as compared to textbooks, as I found this post at this web page.

  4. Pingback: Nobelpriset i litteratur — en eurolingvistisk affär | LINGVISTBLOGGEN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>