Reflexivt besserwisseri

Nu får det bli lite besserwisseri. En läsare undrar i Språktidningens frågespalt vilket pronomen man ska använda i Här är en lapp från en mamma till sin/hennes dotter. Språkrådets Susanna Karlsson svarar att det är hennes som gäller, ty sin ska man bara använda om pronomenet syftar på satsens subjekt, och "en mamma…är objekt". Det gick nog lite fort här: en mamma är knappast objekt, det är snarare en del av subjektsnominalfrasen eller i mera traditionella termer en del av ett prepositionsattribut till subjektet. Om nu inte Susanna K använder "objekt" i betydelsen "icke-subjekt" förstås, men det är väl knappast vedertaget. Viktigare än denna lapsus är frågan om varför man kan eller inte kan använda sin i den här meningen. Inte helt oväntat är saken inte fullt så enkel. I Språkriktighetsboken, som är utgiven av Språkrådets föregångare Svenska språknämnden, kan man läsa (sid. 223): 

Den traditionella tumregeln att sin ska syfta på satssubjektet är i alla händelser för snäv. 

De ger också exempel som lite liknar det som stod i Språktidningen: Boken handlade om Annas liv i hennes älskade sommarstuga. Den gamle språkpolisen Erik Wellander ger en regel för sådana fall i första upplagan av Riktig svenska från 1939:

Ordgruppens predikatsdel är ofta ett substantiv, som betecknar en handling, ett skeende, ett tillstånd eller en egenskap, vartill tänkes ett subjekt. Syftar possessivpronomenet på detta subjekt, bör det vara sin.

Wellander menar att man till exempel bör säga Churchills minnesteckning över sin fader snarare än hans fader. Det är kanske lite missvisande att säga att minnesteckning betecknar en handling, snarare är det väl resultatet av en handling, där Churchill är agenten, och det är det som motiverar det reflexiva pronomenet. Nu är exemplet från Språktidningen inte riktigt analogt. I Wellanders exempel liksom det från Språkriktighetsboken uttrycks korrelatet som en framförställd genitiv snarare än med ett prepositionsuttryck. Min känsla är att prepositionskonstruktionen gör det lite svårare att få till ett reflexivpronomen. Det finns en del som tyder på att vi gärna låter ett genitivuttryck bli "subjekt" i en nominalfras. Om detta är riktigt borde det första av de två alternativen nedan vara bättre än det andra:

Här är mammans lapp till sin dotter
Här är lappen från mamman till sin dotter

Men om detta vore det intressant att höra läsekretsens mening. Sensmoralen är hur som helst att man inte bör lita alltför mycket på gamla tumregler — och under alla förhållanden inte låta dem få överhand över den naturliga språkkänslan.

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Reflexivt besserwisseri

  1. Marten skriver:

    Jag skulle säga att båda fungerar bra, men det är väl mer baserat på känsla än något annat. Jag skulle tro att jag använder "sin" mer frekvent än "hennes" i det exempel som ges, men jag hade knappast reagerat mot någon av dem.

  2. Östen Dahl skriver:

    Nu har frågan och svaret dykt upp i Dagens Nyheters språkspalt i oförändrat skick. Tyvärr blir inte objektifieringen av den kvinnliga referenten bättre för det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>