”Huus-Inqvisitioner maae ikke finde Sted”

Som bekant fyller den norska grundlagen 200 år i år. Den aspekt av detta som fått mest uppmärksamhet i Sverige är väl att vår kungafamilj inte riktigt hade fattat att detta kunde vara något att fira. Lyckligtvis har de nu ändrat sig. Men i norska media kan man läsa att man i samband med jubileet kommer att göra något ganska radikalt, nämligen skriva om grundlagen så att den otvetydigt kommer att vara på norska. Så är nämligen inte fallet för närvarande. När grundlagen tillkom använde man danska som skriftspråk i Norge — eller mer diplomatiskt uttryckt använde man det språk som varit gemensamt skriftspråk för hela Danmark-Norge. Och detta språk, med en lätt modernisering från 1903, används fortfarande i den nu gällande grundlagen.  §102 i 1814 års grundlag löd till exempel så här:

Huus-Inqvisitioner maae ikke finde Sted, uden i criminelle Tilfælde.

och idag heter det

Hus-Inkvisitioner maa ikke finde Sted, uden i kriminelle Tilfælde.

Här hittar man alltså fortfarande danska former som "uden" och även sådant som också danskarna numera har gjort sig av med, som stavningen "aa" för "å" och stor begynnelsebokstav på substantiven. Men konservatismen går längre än så. Man bevarar inte bara de gamla formerna i de ursprungliga paragraferna utan avfattar också nya grundlagsparagrafer på denna ålderdomliga dansk-norska. §110b handlar till exempel om miljön, eller "Milieuet", som det uttrycks här — ett ämne som grundlagsfäderna förmodligen inte hade tänkt så mycket på:

Enhver har Ret til et Milieu som sikrer Sundhed og til en Natur hvis Produktionsævne og Mangfold bevares. Naturens Ressourcer skulle disponeres ud fra en langsigtig og alsidig Betragtning, der ivaretager denne Ret ogsaa for Efterslægten. For at ivaretage deres Ret i Henhold til foregaaende Led, ere Borgerne berettigede til Kundskab om Naturmilieuets Tilstand og om Virkningerne af planlagte og iværksatte Indgreb i Naturen.

Här kan man också notera plurala verbformer, som "skulle"  och "ere", som annars försvann ur norskan betydligt tidigare än i svenskan.   Allt detta kommer nu att ersättas av en modernare version, eller kanske till och med av två. Ty detta skulle inte vara Norge om man vore överens om hur den nya grundlagen ska se ut. Därför är nu diskussionen livlig om det behövs både en bokmåls- och en nynorskversion och hur de ska formuleras. Möjligheten att det blir två versioner tycks oroa många, det kan ju leda till oklarheter säger man. Fast det är ju normalt i två- och flerspråkiga stater att lagarna skrivs på alla de officiella språken. Norge är dock inte riktigt tvåspråkigt enligt det officiella betraktelsesättet, man har inte två språk utan bara två olika "språkformer", två olika sätt att skriva samma språk, alltså norska. Och grundlagsfäderna tycks ha uppfattat att de skrev på norska: i den version som antogs efter att unionen med Sverige ingåtts står det att "Alle Love udfærdiges i det Norske Sprog", en paragraf som kan tyckas motsäga sig själv. Även idag verkar denna åsikt vara utbredd. NRK:s kulturkommentator Agnes Moxnes oroar sig till exempel för att det blir två grundlagsversioner varav en "forblir på et arkaisk riksmål" — "riksmål" i det här sammanhanget betyder ett konservativt bokmål som drar åt det danska hållet. Men i en av kommentarerna genmäls det (på nynorsk) att det inte är riksmål utan "rein dansk rettskrivning".

— Redigerat den 13 januari. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till ”Huus-Inqvisitioner maae ikke finde Sted”

  1. Östen Dahl skriver:

    Jag beklagar att layouten ser ut som den gör och att länkar saknas. Men idag är bloggeditorn på ovanligt dåligt humör och vägrar att acceptera mina ändringar efter att först ha vägrat acceptera inlägget överhuvudtaget. 

  2. Edvin skriver:

    Är "maae" ingen pluralform?  Var kommer e:et ifrån?

  3. Östen Dahl skriver:

    Jo, maae är en pluralform. I singularis hette det maa:
    § 14. Kongen maa ikke modtage nogen anden Krone eller Regjering uden Storthingets Samtykke, hvortil 2/3 af Stemmerne udfordres.
    …men just på denna punkt tycks man ha moderniserat språket i grundlagen, därför nämnde jag det inte. En gång i tiden var det ett frikativt g i det här ordet; på fornsvenska skrev man magha, mogha eller mugha säger SAOB.

  4. Edvin skriver:

    Mysko att singularisera "maae" men inte "ere" osv.

  5. Östen Dahl skriver:

    Det kan ha att göra med att presensformen slutar på betonad vokal, vilket ju inte är så vanligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>