Språkpolissjälvmål

 

Språkpoliser som gör självmål är en ständig källa till skadeglädje. Signaturen "Före detta svensklärare" skriver i gårdagens Metro under rubriken "Vi misshandlar svenska språket" om alla fel han eller hon anser att folk gör. Men i ovanligt stor utsträckning är den f.d. svenskläraren ute och cyklar i ogjort väder. Några citat:

"'Han göt av……' det stavas gjöt av, göt är den klump som smälts ner före gjutning." -Men SAOL säger att verbet böjs "gjuta göt gjutit" etc. 

"'materialet innehöll FIBRER?' det finns inget som innehåller fibrer, det heter fiber och ingår i fibrösa material." –  Men SAOB definierar "fibrös" som "som består av l. innehåller fibrer", så detta språkbruk är i varje fall inte något nytt påhitt.

"Hur ofta hör man inte ordet 'strategi' uttalas felaktigt med ett tji [sic] istället för -gi. Det heter strateg och strategiskt, eller?" – SAOL ger två alternativ, med g- och sje-ljud.

"'Gigantisk' uttalas jigantisk och inget annat." – SAOL ger två uttal, "gi-" och "ji-", med "gi-" som första alternativ.

Min svensklärare skulle förmodligen haft synpunkter på språkpolisens interpunktion. Att folk upphöjer sina egna intuitioner till allmängiltiga normer är kanske inte något att förvånas över. Men man borde kunna förvänta sig att Metros insändarredaktion kollar stavningen av "göt" innan dom publicerar en dylik insändare uppslagen över flera spalter.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Språkpolissjälvmål

  1. Pompom Sönnfors skriver:

    Muphrys lag uppenbarar sig och slår än en gång fast att om du gnäller på någons språk kommer det ofelbart att finnas minst ett språkfel i ditt eget gnäll.
    <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Muphry's_law">en.wikipedia.org/wiki/Muphry's_law</a&gt;

  2. Stefan Holm skriver:

    När Östen skriver, att man borde kunna förvänta sig att Metros insändarredaktion kollar stavningen av "göt" innan dom publicerar en dylik insändare uppslagen över flera spalter, så har han lika lite som jag fattat halv sju av den moderna världen, där ’anything goes’. Om någon vill stava ’gjöt’ (eller följdriktigt ’Gjöteborg’), så ska väl inga gamla stofiler som vi lägga sig i det?
     
    Men visst är det en egendomlig ’svensklärare’, som inte snappat att kombinationen ’gi’ är  fonetiskt oregelbunden i svenskan (och att man därmed bör undvika att vara alltför tvärsäker). Nog skulle de flesta av oss använda tre olika varianter i satser som ’giraffer gillar inte giljotiner’ eller begivenhet i regional regi.
     
    Angående Muphrys lag var jag nära att kalla Östens  ord ute och cyklar i ogjort väder för en tautologi? Men som tur var besinnade jag mig. Det egendomliga uttrycket ’i ogjort väder’ lär rentav vara fornsvenskt och betyda ungefär: att ta sig för något, innan man gjort klart för sig, hurudant vädret blir. Och utan en sådan analys är det ju dumt att ge sig ut på en velociped.

  3. Östen Dahl skriver:

    Stefan – visst är det en tautologi att vara ute och cykla i ogjort väder. Men den var avsiktlig! Jag borde ha lagt till en smiley  så det hade gått hem.
    Att "anything goes" är väl en sak. Men här är det lite mer avancerat. Det är inte bara att man släpper igenom en icke-sanktionerad stavning utan att man ger spridning åt påståendet att den är den enda riktiga, vilket ju är precis tvärtemot principen "anything goes". Men redaktionen lät sig väl förledas av att skribenten uppgav sig vara f.d. svensklärare. 
    Sen är det kanske också lite mer avancerat än Muphrys lag (namnet var faktiskt nytt för mig, dock inte företeelsen). Det är alltså inte bara fråga om att det finns språkfel i gnället utan att man felaktigt anser sig veta bättre än resten av svenska folket hur det ska heta.
    "Göt" torde en gång ha hetat "gaut", som det fortfarande kan heta på nynorsk. Men på bokmål skriver man, liksom den f.d. svenskläraren, "gjøt".  

  4. Stefan Holm skriver:

    Gjøt? Nåja, nynorsk är ju en dansk dialekt. Stavningen i danska texter från 1700- och 1800-talen Kjøbenhavn har anförts som argument för, att även våra sydliga grannar deltagit i palataliseringen 'k' > 'tj' framför främre vokal – men sedan regredierat. Kanske av samma skäl som de än idag kampanjar mot bokstaven ’å’ (Byens navn er Aabenraa – uden svenske boller paa!) och grannen i öster mot 'tvångssvenskan' (pakkoruotsi) – alla mot Sverige! Vem vet, de liksom vår f.d. svensklärare kanske har sina rutiga och randiga skäl för dessa egenheter?

  5. Stefan Holm skriver:

    Sorry – bokmål är en dansk dialekt.

  6. Östen Dahl skriver:

    Den norska stavningen med kj och gj kan inte enbart förklaras genom att skylla på danskan. Det var onekligen så att danskarna stavade så förut men när man strök j:et i slutet på 1800-talet följde inte norrmännen med — vilket uppenbarligen hade att göra med att de uttalade det annorlunda än danskarna och att stavningen med j ur deras synpunkt var motiverad. Så blev det på köpet en förnorskning som de fick gratis, och det var de säkert glada för. Det finns som Stefan säger skäl att misstänka att j-stavningen var judenlig även i förhållande till äldre danskt uttal, men man behöver inte anta att palataliseringen hade gått så långt som i norska och svenska (utom i de dialekter som låg närmast Norge och Sverige geografiskt, som synes på den här kartan) utan om invånarna i Kjøbenhavn hade samma uttal av sin hemstads namn som enligt sagda karta finns kvar (eller nyligen fanns kvar) på öarna i söder, alltså med ett palatalt k eller k följt av ett palatalt efterslag, så är det lättare att förstå att de kunde återvända till det äldre uttalet med ett rent k-ljud (måhända under tyskt inflytande?). En märklig sak i sammanhanget är det "hårda" k-uttal som till helt nyligen kunde höras i socknarna omkring Stockholm — det är liksom fel ställe att hitta ålderdomliga drag på, så det är frestande att tänka sig att det också har tillkommit genom utländskt inflytande.

  7. Stefan Holm skriver:

    Det tyska inflytandet som förklaring till danskarnas 'hårda k' är jag lite skeptisk till. Vore detta fallet, så kunde de väl också accepterat 'ä' och 'ö' (men ikke det svenske bolle-å). Nej, de är nog fortfarande sura över freden i Roskilde 1658 och vill inte veta av något svenskt. Det skulle vara en pendang till vår aversion mot allt ryskt: efter freden i Fredrikshamn 1809. Förlusten av en tredjedel av sitt territorium sitter nog i generna hos varje överklass.

  8. Linus skriver:

    På temat språkpolissjälvmål är min absoluta favorit den jag ska försöka klistra in nedan. Den handlar om att inte ens Lars Orly kan skilja mellan matriel och matrial. 

    Om det inte syns så ligger den här.

  9. Bengt C skriver:

    Tråkigt bara med det överflödiga kommatecknet i svaret. Vilket ju bara visar giltigheten i Muphrys lag.

  10. Rasmus skriver:

    Skriver inte detta i syfte att bedriva språkpolisiär verksamhet utan i ren nyfikenhet. Varför stavar ni det norska skriftspråk som inte är bokmål nynorsk? Har sett och hört mången man bruka denna form, men vi säger ju varken norsk eller dansk på svenska då vi talar om våra grannspråk.

  11. Martin Persson skriver:

    Nynorsk är inget språk, så för min del klarar det sig undan tilläggsbokstav. Nynorska är för övrigt för mig en språkhistorisk period.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>