Kontaktspråk på sexton hjul?

Det är extremt sällan som jag skriver här om mina egna favoritämnen, pidgin- och kreolspråk. Förmodligen för att det tar emot lite att popularisera (vilket ju definitionsmässigt innebär en viss förenkling) nåt som ligger en så varmt om hjärtat.

Men jag snubblade just över anteckningar som jag gjorde i våras efter att ha sett ett avsnitt av ”Uppdrag Granskning” som handlade om utländska lastbilschaffisar som utnyttjades för att köra för låga löner till och i Sverige och andra västeuropeiska länder.

Det blev inte mycket till intervju eftersom förarna och reportrarna inte hade nåt gemensamt språk. Men från det som blev antecknade jag följande fem intressanta meningar:

"My baby, dos" 'I have two children'

"Martin finito" 'My marriage is over'

"Camion no life" 'Truck driving is not a life'

"Grand problem" 'I have big problems'

”Mangiore no” ’bad food’

(för att kunna visa detta för utrikiska kollegor skrev jag ned betydelsen av meningarna på engelska, men dessa är i sin tur mina översättningar av den svenska textningen i teveprogrammet).

Det är såklart för lite för att avgöra om det finns nåt pidginliknande, men nog ser det lite fantasieggande ut? Och om man tänker efter, så är detta en grupp som har ett par riktigt lovande särdrag ur pidginiseringssynpunkt, genom att vara extremt mobila, men (antar jag) inte så ruskigt högutbildade. De borde alltså ha stort behov av att kommunicera med utlännningar, men begränsad förmåga att göra det.

Ingen har, såvitt jag vet, skrivit om detta, men frågan är – finns det en europeisk truckerspidgin?

Om det gör det, så kan man tänka sej att bästa tiden att undersöka det är nu – östländerna har relativt nyligen öppnats upp och släppts in på den europeiska marknaden, och de har ännu inte hunnit lära sig engelska. Hur kan man då undersöka saken? Det jag kan komma på är att antingen hänga på truckersfik och p-platser och i hamnar, där förarna kanske har väntetid innan båten går. Eller att helt enkelt fråga folk i Sverige som anlitar deras tjänster. Inget av detta har jag dock försökt mig på än.

Men eftersom vi ändå har en och annan läsare på detta forum – varför inte kasta ut fråga här? Finns det månne nån av våra läsare som har erfarenhet av den här världen och som har kommit i kontakt med nåt i stil med det jag letar efter?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Kontaktspråk på sexton hjul?

  1. Kinga skriver:

    Den studien vill jag läsa! Och jag tror det kan finnas något sånt. 
    Jag liftade rätt mycket i Europa i slutet av 1990-talet och la märke till att chaffisarna hade ett säreget sätt att prata. De använde vissa jobbspecifika ord oavsett vilket språk de talade. De ord jag kommer på nu är "kolega" (om alla chaffisar), "camion", "smoke" – de användes både av de nederländska chaffisarna som talade bra engelska, de polska och slovakiska som snackade med mig på sina respektive språk (som jag förstod) och de turkiska och ungerska som jag i övrigt inte förstod alls. Alltså nederländarna använde inte "driver" eller "truck" i en i övrigt engelsk mening osv. I och för sig, om de talar så även med folk utanför chaffisgruppen kanske det inte räknas som pidgin utan mer som, va hette det nu igen, typ sociolekt?
    Ja och så snackar de ju med varandra, och förstår varandra, oavsett. 
    Förutom vid båten och typiska sovplatser är gränsstationer ett bra ställe att hugga dem på, de som är mellan EU och resten. 

  2. Stefan Holm skriver:

    Rent fysiskt sitter jag på jobbet så till, att jag dagligen får visa chaffisar tillrätta. Dragbil och släp må vara danska, tyska eller holländska men i fler än nio av tio sitter en snubbe från öst bakom ratten – från Estland till Turkiet. De få gånger åkeri och chaufför har samma nationalitet får man veta, att det är så här det ser ut på kontinenten. Åkarna vill helt enkelt inte ha dansk, tysk etc. arbetskraft. (Svenska åkerier har så smått börjat ta efter).
     
    Deras tillvaro är föga avundsvärd. De lever i bilarna, twentyfour-seven, som det populärt heter idag. Fotogenkök och konserbvurkar är standard vid näringsintag. GPS:en är deras livlina. Det är också slående, att ingen talar engelska. Någon gång hörs knagglig tyska och är de från Ukraina, Vitryssland eller Baltikum, så går det på (av mig) knagglig ryska (balterna är oftast etniska ryssar). I övrigt är det gester, minspel och pekande på frakthandlingar och orienteringstavlor som gäller.
     
    Tyvärr har jag inga säkra belägg för Mikaels förmodan om en truckerpidgin. Det har de väl ingen anledning att anta, att jag skulle begripa, så de försöker nog inte en gång. Men jag ska snoka lite under mina torftiga kontakter med dessa de europeiska vägarnas befarare, som bringar all världens varor till utbud i våra butiker.
     
    Någon form av intern kommunikation finns: Ett problem för dem är att hitta någonstans att parkera för att få sig några timmars sömn. Blir de här i Göteborg avhysta från ett ställe, så finner de snabbt ett nytt och det sprider sig som en löpeld inom skrået. Lönen drygas ofta ut genom försäljning av starkvaror – franskt EU-subventionerat vinöverskott, som destilleras till ’vodka’, ’whisky’ och ’cognac’ fvb. norrut. Nu var det många år sedan jag köpte något den vägen men de som gör så kan berätta, att priset är detsamma oavsett säljare. Även här bör det alltså finnas en djungeltelegraf för att hitta en gemensam och för den svenska marknaden optimal nivå.

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Intressanta svar från er båda två! Och jag vore dig evigt tacksam, Stefan, om du ville genomföra det ovan nämnda snokandet.

  4. Östen Dahl skriver:

    Det man hittar om man söker på nätet är inte en pidgin men väl en mycket väl utvecklad jargong som kallas "CB slang" där "CB" står för "citizens' band radio" och som används av långtradarchaufförer i USA. Bland annat har man egna namn på de flesta viktiga platser i USA, t.ex. "Gay Bay" för San Francisco. Men detta är alltså en enspråkig företeelse. 

  5. Mikael Parkvall skriver:

    @Stefan Holm: "Men jag ska snoka lite under mina torftiga kontakter med dessa de europeiska vägarnas befarare". Jag har tänkt en hel massa på detta dom senaste dagarna, men har relativt få trådar att nysta i. Har du approcherat dina torftiga kontakter? Om möjligheten och viljan och orken finns, skulle jag ge en hel del för att få höra resultatet.

  6. Stefan Holm skriver:

    Dyster i hågen, Mikael, har jag inte så värst mycket att komma med. Rumäner och makedonier kan jag inte föra några vettiga samtal med. En holländare kom jag dock i veckan i slang med men han kände inte till något samtruckiskt språk utan bara slang av det slag Östen återgav från Amerikat – ’Gay Bay’ för San Franskridsko (själv skrattade jag gott år ’Lost Wages’ för Las Vegas).
     
    Tvärtom sade holländaren, att de inte snackar så mycket med varann – och fr.a. inte med kollegerna från öst. ’Det är ju dom som snor våra jobb’ menade han (även om han lade huvudskulden på arbetsgivaren).
     
    Det går nog heller inte att komma ifrån, att lastbilschaffisar är ett  släkte för sig, något av ’mavericks’. De flesta av oss födda med sn-pp kan väl affektivt känna en viss tjusning över att genom natten i ensamt majestät ratta ett 24 meter långt bullrande muskedunder med 800 hästkrafter och 100 ljuskällor mot okänt land – king of the road.
     
    Dessutom  kanske konkurrensen övertrumfar kollegialiteten? I branschen förekommer regelrätta auktioner (t.ex. i Göteborgs hamn), där varje dag enskilda chaufförer och åkerier får bjuda på: ’vad ska ni ha för att köra den här containern till Luleå?’
     
    Sådan är kapitalismen och dess proletärer kommer jag, som sagt, av språkliga skäl inte inpå livet. Backpackers, à la Klingas exempel ovan, vore nog en bättre idé. Till Stigs Center på Hisingen, där våra 12-åringar köper starkvaror, tänker jag inte bege mig – men jag ska snoka vidare.

  7. Mikael Parkvall skriver:

    Trälit. Men tack för att du håller jack och lurar öppna, och lova att meddela om du snubblar över nåt berättansvärt.

  8. Anders_S skriver:

    De flesta chaufförer från Balkan, Polen och Baltikum kan sannolikt använda tyska och/eller ryska för att prata med varandra. Ryssar och bulgarer brukar inte ha bnågra prolem att prata med varandra. Polacker, tjecker, ungrare kan i allmänhet tyska, polacker och balter ryska, ofta är de i själva verket rysktalande och talar inte baltiska språk. Men de språken kan ju knappast svenska journalister.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>